Erik Marcusson

Alltid när du gått har du kommit tillbaka.
i bland var du borta länge men du har alltid kommit tillbaka.
Nu kommer du inte tillbaka men jag vet att du väntar på oss.
Jag vet att vi ses igen.
Jag älskar dig Pappa.

Erik. Jag bad dig att måla en bild åt mig, för omslaget till min bok. "Oj, men visst!" Jag frågade, har du målat en korp tidigare, du svarade "oja, men det var ett tag sedan". Sedan återkomma du bara ett par dagar senare och undrade i vilka färgtoner jag ville ha det, jag svarade, varm, aprikos. Du sa att det kanske kunde ta lite tid men jag visste att det skulle vara värt väntan. Kortdärpå skrev du till mig "korpen pockar på, jag är igång och målar." Fem dagar senare, var den klar! Och som om vi använt telepati, blev den helt perfekt.
Efter att boken kom ut, ringde du mig och tackade för att JAG hade gjort bilden vacker. Jag sa, men Eric, det är ju du som har målat den. Du svarade, men du har gjort den vacker eftersom du har knutit en historia kring den! För det var precis sådan du var!! Du lyfte alltid andra människor, och genom att göra det lyfte du dig själv.
Det är vad jag kallar sann medmänsklighet, stor empati och ödmjukhet i den renaste formen. Erik, min bok, blir dedikerad till dig för alltid!! Tack. Tack, för allting!

Kära Erik, du har nu gått in i evigheten och finns med oss överallt, i alla dagar. Amen. Tänker på familjen!

Kära Erik, du har nu gått in i evigheten och finns med oss överallt, i alla dagar. Amen. Tänker på familjen!

Kära Erik, du har nu gått in i evigheten och finns med oss överallt, i alla dagar. Amen. Tänker på familjen!

Kära Erik, du har nu gått in i evigheten och finns med oss överallt, i alla dagar. Amen. Tänker på familjen!

Kära Erik, du har nu gått in i evigheten och finns med oss överallt, i alla dagar. Amen. Tänker på familjen!

Kära Erik, du har nu gått in i evigheten och finns med oss överallt, i alla dagar. Amen. Tänker på familjen!

Kära Erik, du har nu gått in i evigheten och finns med oss överallt, i alla dagar. Amen. Tänker på familjen!

Kära Erik, du har nu gått in i evigheten och finns med oss överallt, i alla dagar. Amen. Tänker på familjen!

Erik,

när vi sågs för inte så länge sedan sa du till oss: "Hörni, glöm inte att någonstans i universum kommer vi alltid att vara tillsammans!". Tack för de orden.

Ingrid, Nina och Marcus

Säg inte, att ingenting blir kvar
av den vackraste fjärilen livet gav.
Säg inte, att vingarnas färg bleknar bort
och försvinner i vinden som stoft, som stoft.
Om fjärilens kropp
måste gömmas i grav,
är ändå den svindlande flykten kvar!
- Bo Setterlind

Jag är inte helt säker på NÄR du o jag fann varann och upptäckte våra likheter, samma födelsedag, samma intressen för "andliga ting" och "Solögas fantastiska böcker". Vi pratade mycket sista åren och ingen kan måla himlar som du. Jag hoppas att himlarna är lika vackra där du är nu. Jag kommer till Närkes Kils Kyrka och hjälper dina släktingar och vänner att skicka sängen, så att du har någonstans att sova, när du tröttnat på att ligga på ängarna och mossarna, med ett grässtrå i mungipan och bara vara.

Kram Erik, till dig, nära och kära. Du kommer vara oändligt saknad. Men vi vet att du är med oss, där vi är.

<3

Säg inte, att ingenting blir kvar
av den vackraste fjärilen livet gav.
Säg inte, att vingarnas färg bleknar bort
och försvinner i vinden som stoft, som stoft.
Om fjärilens kropp
måste gömmas i grav,
är ändå den svindlande flykten kvar!
- Bo Setterlind

Jag är inte helt säker på NÄR du o jag fann varann och upptäckte våra likheter, samma födelsedag, samma intressen för "andliga ting" och "Solögas fantastiska böcker". Vi pratade mycket sista åren och ingen kan måla himlar som du. Jag hoppas att himlarna är lika vackra där du är nu. Jag kommer till Närkes Kils Kyrka och hjälper dina släktingar och vänner att skicka sängen, så att du har någonstans att sova, när du tröttnat på att ligga på ängarna och mossarna, med ett grässtrå i mungipan och bara vara.

Kram Erik, till dig, nära och kära. Du kommer vara oändligt saknad. Men vi vet att du är med oss, där vi är.

<3

Säg inte, att ingenting blir kvar
av den vackraste fjärilen livet gav.
Säg inte, att vingarnas färg bleknar bort
och försvinner i vinden som stoft, som stoft.
Om fjärilens kropp
måste gömmas i grav,
är ändå den svindlande flykten kvar!
- Bo Setterlind

Jag är inte helt säker på NÄR du o jag fann varann och upptäckte våra likheter, samma födelsedag, samma intressen för "andliga ting" och "Solögas fantastiska böcker". Vi pratade mycket sista åren och ingen kan måla himlar som du. Jag hoppas att himlarna är lika vackra där du är nu. Jag kommer till Närkes Kils Kyrka och hjälper dina släktingar och vänner att skicka sängen, så att du har någonstans att sova, när du tröttnat på att ligga på ängarna och mossarna, med ett grässtrå i mungipan och bara vara.

Kram Erik, till dig, nära och kära. Du kommer vara oändligt saknad. Men vi vet att du är med oss, där vi är.

<3

Minnesord över Erik Marcusson, Pershyttan

Som liten pojke flyttade jag in på Ågatan i Örebro i början på 1950-talet. Det tog inte lång tid innan jag hade hittat en lekkamrat i Erik, som bodde högst upp i hörnhuset mellan Wasagatan och Ågatan med Nikolaikyrkan som närmaste granne.

Erik och jag blev barndomsvänner och jag lärde känna Eriks familj, pappa Gunnar, mamma Inga-Lisa och syster Åsa i ett hem där musiken spelade en viktig roll. Eriks absoluta gehör låg i generna och genom ungdomsåren blev så många musikaliska minnen skapade genom Erik; Mozarts klarinettkonsert, som Erik spelade, Beethovens pianokonserter, hans egen tolkning av ”the House of the Rising Sun” och mycket annat , som varar än i dag.

Vi tillbringade sommarveckor tillsammans i Marcussons stuga vid Norasjön, i Älvdalen, vid Järleån med aborr-, gädd- och öringfiske eller bäcköring i Stenarstubäcken i Kilsbergen. Kilsbergen blev mer och mer vårt el Dorado med strövtåg, orrspel och vinterfärder på skidor i trakterna kring Ramsjön. Vi övernattade i kolarkojan vid Spjutkällan och smög ut i vinternatten för att kika på pärlugglan i trädet utanför kojan. Vi vakade under våren på myrarna vid Ämten för att i gryningen ligga tysta och spana på orrspelet.
Vi gjorde tidiga morgonutflykter före skolan till Oset och vi cyklade till sångsvanarna vid Tysslingen

Kilsbergen, fåglarna, skogen och mossarna blev mer och mer Eriks värld. Teckningarna han började skissa efter flyttningen till Markbacken som ung pojke, blev starten på måleriet och skulle utveckla sig till ett livslångt konstnärsskap.

Våra vägar gick åt olika håll efter gymnasie- och studieåren. Erik blev lärare och bildade familj i Dalkarlsberg. Där fanns Kilsbergen, skogen och fågellivet på nära håll och var inspirationskälla för hans utveckling till, som han själv beskrev det, ”skogsakvarellist”.

Vi var på olika platser genom stora delar av livet, Erik och jag, men vi tappade aldrig kontakten eller vänskapen från barndoms- och ungdomsåren. Kompisgänget från gymnasietiden i Örebro hade ofta vägarna förbi Dalkarlsberg och Pershyttan och födelsedagarna blev alltid ihågkomna. Alltid var gluttsnäppans trefaldiga tui-tui-tui vår gemensamma signal.

Det blev ännu ett orrspel för oss tillsammans i vuxen ålder. En aprilnatt för några få år sedan övernattade vi i kojan på Älvamossen och bevakade återigen det fascinerande spelet i gryningen på den plats där Erik året innan hade närkontakt med en varg.

Nu är Erik borta. Det blev för tidigt, sjukdomen är grym. Många, många minnen finns hos familjen, alla hans kompisar, hos mig och hos många andra – minnen av hans målerier, hans akvarellkurser, hans musik och hans starka känsla för alla sidor av vår natur.

Jag hoppas och jag tror att Erik också nu i sin himmel kan känna doften av pors, lyssna till flocken av drillsnäppor i vårnatten och kanske också till en gluttsnäppas flöjtande ton.



Per Lindberg, barndomsvän

Erik - alltid, när vi sågs, berikades jag (även hustrun Barbro vid några tillfällen) av smittande värme, vackra bilder i minnet och på väggar hemma - uppfylld av toner som blev stärkande och vägvisande, saknar vi Dig.

Vännerna Rolf och Barbro - numera Solbacken, Röstånga.

Till minne av Min Älskade Erik

På 90-talet såg jag en film som hette ”Högre än himlen” och som handlade om en kärlekshistoria mellan en man och kvinna där mannen säger ”Jag älskar dig högre än himlen” innan deras vägar skiljs åt och dom inte ser varandra igen förrän efter 40 år.

Jag visste direkt att meningen ”Jag älskar dig högre än himlen”, en oändlig och livslång kärlek, var ämnad även för mitt livs kärlek Erik Marcusson. Det jag inte visste var att det skulle dröja mycket länge innan jag fick återse mitt livs kärlek.

Precis som kärleksparet i filmen möttes vi igen, inte efter 40 år, men efter 30 år. Det var som tiden stått still och ändå inte. Mycket hade hänt för oss båda, men känslorna och kärleken kändes lika starka om inte ännu starkare. Erik gjorde mitt liv rikt och kärleksfullt. Han såg mig, hörde mig, trodde på mig och visade kärlek hela tiden. Jag blev uppmuntrad och bekräftad i det stora och lilla.

Denna kärleksfulla, levande, kloka, generösa, positiva, inspirerande, energigivande, känsliga, begåvade man som såg skönheten i allt och som jag fick förmånen att leva med på 80-talet och nu 2017-2018. En stor sorg att tiden blev alldeles för kort.

Hans fantastiska måleri som han började utveckla under 80-talet på ett antal målarskolor och kurser nådde till fulländning under livet. Ingen kunde återge naturens stämningar som han. Vi fick stiga in i skogen, i hans liv och värld och känna det han känt. Även i hans fina foton fick vi se det vackra i naturen.
Alla underbara musikstycken som han komponerat under åren har vi fått njuta av och jag håller med hans mamma ”det finns ingen som spelar som du, Erik”.
En poesibok var under bearbetning, men hann aldrig bli klar.

Trots sina 71 år eller 26.084 gryningar som han själv skulle säga, levde han mitt livet, full av liv och planerade för vår framtid som pensionärer.
”En konstnär fortsätter” stämde verkligen in på Erik och in i det sista ville han vi skulle göra en film om när han låg på sjukhuset, han skrev han en frukostsång och diktade.
Till mig skrev han denna dikt:
Trygg i Din Närvaro
Vill ha det så
Hela tiden

Som om luften vore vår
gemensamhet

Det fysiska gränsöverskridandet
Andlighetens totala kärlek

Vad jag inte förstod den dagen när jag fick dikten var att den förmodligen var en dikt om att han snart tänkte lämna denna jord, vilket han gjorde den 4 juni 2018.

Älskade, älskade Erik! Jag saknar Dig så oerhört! Jag kommer alltid att älska Dig och som jag sa så många gånger till Dig eftersom min kärlek var och är oändlig ”Jag älskar Dig högre än himlen”.
Själv sa du då ”Jag är himlen” och det håller mitt syskonbarnbarn Arvid 3 år med om. ”Erik är himlen och vinden och ser du Christina , han går däruppe på berget, nu vinkar vi till honom”.
Din Christina

Fina, bästaste Erik, vännen genom alla år, alla fina minnen vi delat de finns kvar liksom ditt varma leende!

Så fint det kändes att få lyssna till dina kloka ord, dina vänliga råd...och din underbara musik, och diktena....du finaste människa.....Jag vet att du är där på mossen, bland krokiga tallar och målar dina vackra tavlor, jag kan fortfarande se dig....Jag vet att du har det bra i din himel och fortfarande ger oss vänliga ord du fina människa ❤Marie

Vi ha tagit all blom från rabatten.
Syrsorna spela, och kvällen är ljum.
Det är mörkt i ditt rum,
och ditt fönster står öppet mot natten.

Det är strålande stjärnor kring huset,
hemmet för snabba och leende år.
Det är mörkt kring din bår,
men ditt fönster står öppet mot ljuset.
(Silfverstolpe)

Tack Erik för allt!

Lars

Tack Erik för alla trevliga årjag gick och du försökte lära mej att måla. Tack även för den fina målningen med guckuskor som du målade och mina vänner gav mej i present.

Tack Erik för fantastiska upplevelser i Karlstad och för alla viktiga samtal senare i livet. Fortsätt vandra på dina stigar.

"Det är skimmer i molnen och glitter i sjön,
det är ljus över stränder och näs
och omkring står den härliga skogen grön
bakom ängarnas gungande gräs."

G. Fröding

Tack för sång, musik, lyrik och din vackra konst Erik.

Ewa

Du saknas bästa Erik, men du finns kvar i alla fina minnen i våra hjärtan, i dina tavlor och i din musik, tack för allt <3

”Du måste måla” var det sista du sa till mig. Jag målar!

Älskade pappa så saknad du är, nu får du vila. På himlen en ny stor stjärna vi ser.