Jag lärde känna Harry på Blidö när han och familjen var där på somrarna. Jag och sonen Roland kappseglade en hel del och Harry var den som alltid uppmuntrade och hjälpte till för att saker skulle fungera i allt. Han var en mycket härlig, omtänksam och varm person. I ljust minne bevarad är du verkligen.
Jag har känt Harry i hela mitt liv, och även om han nu har lämnat oss för ”det stora okända”, så kommer minnet av Harry alltid att finnas kvar. Minnesbilder som fladdrar förbi är Harry när han sitter på trappan till lillstugan med en cigarett (på den tiden han rökte), skrattet som får hans hela mage att guppa, huvudet tätt intill någon trasig maskin som behövde fixas, hans fötter stabilt placerade på en windsurfingbräda, uppflugen på taket för att fixa TV-bilden som aldrig blev bra, körandes sin båt (oftast till eller ifrån någon fisketur) och alla roliga midsommarfester. Jag minns när han lagade ”får-i-kål” till mig eftersom jag aldrig smakat det och dessutom var otroligt skeptisk till anrättningen (den var mycket god), hans stora engagemang i sönernas ishockeyträningar, hans fortkörningar på Parkuddsvägen och hans raka, ärliga sätt att tala om vad han tyckte. Harry var alltid sig själv och försökte aldrig förställa sig.
Jag saknar dig Harry, vila i frid!
Harry var en mycket god vän och idrottskamrat inom Hammarbys 62 lag i ishockey där Harrry var en otroligt duktig skridskoslipare som alla spelarna uppskattade till fullo.Det var med sorg jag hörde om Harrys bortgång. Sov i ro.