Älskade mamma
Du har verkligen varit en kämpe, både från födelsen till dina första år sen dina sista fyra år när Parkinson blev en svår plåga för dig.
Jag har lidit med dig och försökt att stötta och hjälpa dig av hela mitt hjärta men jag har inte kunnat göra så mycket som jag velat.
Du har tagit hand om oss barn och fostrat oss som du själv skulle vilja blivit fostrad. Gett oss så mycket ömhet och kärlek.
Vi har varit bortskämda med god mat och fått med oss traditioner och goda vanor för livet.
Jag hoppas och tror att mamma Sigrid, pappa Carl, Mamma Lisa, tant Tatte och bror Gunnar tar väl hand om dig nu när ni återförenas.
Vi kommer att ses igen när det är dax.
Till dess finns du i mitt hjärta varje dag.
Älskar dig så mycket.
Kram Annalena
Saknar fina Bia, vän och kollega. Vila i frid