Margareta, jag är ledsen att du inte finns här längre. Det har nu gått ett år och jag saknar dig fortfarande.
Bär med mig förlusten att jag inte kan få träffa dig igen, du satte ord på sådant som vi oftast håller inom oss. Din knivskarpa men humoristiska syn på livet var värdefull för mig och hjälpte mig hålla huvudet upprätt.
Om jag hade vetat att det fanns så lite tid... så hade jag visat och sagt tidigare hur mycket jag uppskattar dig, hur betydelsefull jag tycker att du är för både mig o Ella.
En rakskaftad ståtlig blomma på en nickande äng.
Saknar dig
Saknar dig så himla mycket. Vila i frid älskade mamma ❤️
Misse, älskade vän. I dag kommer kyrkan att fyllas av kärlek, och jag hoppas att den kärleken hjälper till att bära din fina familj genom denna dagen och alla dagar.
Du var som en sällsynt orkidé i en oansenlig rabatt, lysande, och alldeles, alldeles extra. Så otroligt saknad ❤️
We miss You Misse!
Vila i frid min älskade,starka och glada mamma älskar dig för alltid
Vi ses i himlen
Misse var en fullständigt unik personlighet. Hon spred så mycket glädje utan att det blev floskler. Hon fascinerades av små detaljer i vardagen och förundrades över människor och deras egenheter. Men hon kunde vara skarp i sin kritik men alltid med ett garv i botten och ett leende. Ett samtal med Misse var sällan trist, som en påse gott & blandat som spände över "Har du tänkt på att" till en vardaglig rapport från våra personliga "skurhinkar", ett pågående samtal bara uppdelat i olika kapitel.
Ett telefonsamtal med Misse kunde ofta börja så här:
Jag: "Får jag resonera en sak med dig"
Misse: "Självklart!"
Det är just det. Det var självklart för Misse att man fick ta plats i hennes liv.
Det var självklart för Misse att lyssna, ta sig tid, engagera sig i ens egna bekymmer trots att hon hade sina egna att tänka på.
Häromsistens när vädret tillät satt jag på badstranden och ville rapportera Misse om dagens temperatur i vattnet och var så nära att ringa henne. Det händer rätt ofta. "Det här ska jag berätta för Misse!" eller "Undrar vad Misse tycker om det här"
Men det pågående samtalet fick ett abrupt slut. Hon kom till Stockholm vid två tillfällen i tät följd strax innan hon dog. Vi satt i solen på Jacobs på Sveavägen och åt lunch en fredag, Norges nationaldag. Människor flanerade förbi och samtalet studsade som vanligt mellan kommentarer och redogörelser.
Efter glasögonkoll på Specsavers lite senare, står vi utanför butiken och Misse säger att hon är trött och behöver åka hem och vila. Vi kramas och vinkar av varandra, går åt var sitt håll och båda tror att vi ses snart igen. Men det är sista gången vi träffas. På måndagen, några dagar senare är hon död.
För mig är det så värdefullt att vi hann träffas så nära inpå. Men det gör det hela så obegripligt och fortfarande svårt att ta in.
Det pågående samtalet fortsätter visserligen i mitt huvud men jag får inga svar. För någon som säger "Självklart!" med en sådan emfas som Misse kommer aldrig att finnas.
Du var alltid en solstråle när vi träffades.
Känns overkligt att du somnat in.
Vila i frid, Misse!
Det är med stor sorg jag har fått veta att du lämnat oss,du kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta❤️
Saknaden är plågsam! Fam Olin, Lars, Camilla, Fredrik, Johan, Tim & Victoria
En sista hälsning!
En sista hälsning