Finaste Kristin
Du var inte bara min kusin - du var min bästa vän.
Både glädje och sorg har vi delat genom åren.
Vi har delat många intressen och gjort mycket roligt tillsammans.
Tack för alla fina minnen Kristin.
Du kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta.
Jag saknar dig så
Titti
Kristin
Du finns inte mer. Svårt att ta in. Aldrig mer en promenad i skogen. Aldrig mer förtroliga samtal om livet vid köksbordet eller i trädgården som du älskade, men som Du också ibland avskydde för att det inte blev som du önskade, det fanns inte tillräckligt med tid till det. Och för att det så sällan fanns tid att njuta.
Du älskade blommor och Du föraktade inte ens en maskros, vi brukade säga att ”Det finns plats för alla i vår herres hage.”
Lilla Kristin Du hade ett stort hjärta, otaliga är de människor Du hjälp och stöttat genom ditt arbete som Du trots nedskärningar och konflikter alltid varit hängiven.
Jag är så glad över att vi gjorde resan till New York tillsammans, och så ledsen över att det inte blir fler resor tillsammans. Vi trivdes i varandras sällskap. Aldrig var vi ovänner trots att vi ofta såg saker på olika sätt, vi respekterade varandra. Kanske var det också därför våra samtal alltid var så givande.
Vi var själsfränder i vardagen. Allt var så enkelt med dig. Det fanns inget komplicerat i vår relation. Jag ser dig framför mig stå där utanför min dörr och föreslå att vi skulle lämna tvätthögarna eller trädgårdsarbetet för en utflykt istället. Ofta lockades jag med, men ibland sa jag nej. Och det är det som jag ångrar idag. Alla stunder med Kristin som kunnat blivit fler.
Mina tankar går till Linus och Christer.
Tack Kristin, den godaste av vänner. Du finns i mitt hjärta så länge jag lever.
Jag saknar dig.
Din vän och fd granne Eva