Någon linslus var du aldrig, men i bland när jobbet krävde det, tja då hade du inget val.
Saknar dig
Saknar dig..
Ibland säger en bild mer än tusen ord.
Saknar dig..
För åtta år sedan besökte du mig på andra sidan Atlanten. Det kom upp som ett minne på min Facebook och överrumplade mig. Så som det alltid gör nu för tiden när jag inte förväntar mig att du ska dyka upp; när jag själv inte är den som plockar fram mina minnen med dig. En låt, ett uttryck, ett samtalsämne, en rörelse. Du finns överallt.
Vi flimrar på en skärm, vi fälls ut och utvecklas mot sinnets öga.
Sköra som vingar, eviga som hjärtslag.
Och även när hjärtat tystnat, så slutar vi inte vara.
För i slutändan blir vi alla minnen.
Idag slår ett hjärta för två...
Idag har det gått 6 månader. 6 månader av sorg och saknad. Tiden går och man lär sig leva med situationerna som kommer. Saknar dig pappa!
God jul pappa/farfar!
Sista gången vi träffades var onsdagen innan det ofattbara.
Det var på min kolonilott du kom förbi innan du skulle ut på hoppfältet och hjälpte mig ta ner mitt gurktält.
När vi var färdiga och du skulle gå, stannade du mitt på gången bland alla blommorna och sa vad är det här för blommor
Jag sa att det är digitalis eller fingerborgsblommor dom användes som hjärtmedicin för, fast dom är giftiga om tar för mycket, på engelska heter dom foxgloves.
Jag brukar spara dom åt humlorna så att dom ska ha något att äta.
Du sa aldrig varför du frågade och jag frågade inte heller.
Jag tänkte att det nog var för att dom påminde dig om almytje i form och färg.
Rallarros eller mjölkört som du tyckte om att ge till grisarna när du var liten för att det smaskade så mycket när dom åt dom.
Sen gick du och vi sa vi hörs.
Men aldrig hörs vi igen och aldrig ses vi igen och jag saknar dig så mycket..
Gick igenom en låda med gamla foton - och den här bilden dök upp! Hoppfältet i Vindeln för många år sedan. Jag tror det var sista gången jag såg dig här, Christer. Så många minnen. Och en sån blå himmel! Vi ses! <3
Många ljus kommer att tändas nu när julen nalkas.
Många ljus har vi tänd för dig, vi som saknar dig så mycket.
Många fler kommer vi att tända.
Att tända ljus var inte din grej...
Ibland kunde det naturligtvis gå upp ett liljeholmens..
Din grej var att elda.
I skogen på älgpasset, späntyxan slipad till perfektion, i grillen när älgsteken skulle grillas eller i kaminen när vintern stod för dörren.
En lång utredning gjordes för att hitta den bästa metoden att tända pelletserna i kaminen Braständstickor - nä, Braständare -nä,
Den slutgiltigt utprövade metoden var T-sprit uppsugen med spruta, sprutan sen väl rengjord i diskstället.
Att elden i bland slocknade ändå, gjorde att du utverkade metoder för att kringgå den elektriska säkerhetsutrustningen för att kunna öppna luckan utan att skruven stannade med hjälp av en 8:as insexnyckel och gränsläget för påfyllning av pellets kunde fixeras med tejp.
Naturligtvis hade du UPS system vid ett eventuellt strömavbrott i form av batteriet till motorcykeln som stod på underhållsladdning över vintern.
Det förebyggande underhållet i form av dammsugning och rengöring av kaminen var naturligtvis periodiskt och utfört med största noggrannhet.
Även om lågan nu slocknat, så lever du kvar i våra minnen.
För ett halvår sedan satt vi runt bordet i huset och firade din födelsedag. Du var oslagbar i spelet "när då då". Jag visste förstås att det var en hopplös utmaning att spöa dig. Din enda riktiga konkurrent på fakta och årtal är Jens och han var ju inte där. Den enda som kom i närheten den dagen var farmor, men hon snubblade på mållinjen.
Jag är oändligt glad och tacksam att vi firade just den födelsedagen tillsammans. Den som skulle visa sig vara den sista. Jag saknar dig.
Jag saknar dig, pappa.
Du lever i våra hjärtan!
Såg två nötskrikor härom dagen och mindes hur du sa att du tyckte dom var en av dom snyggaste fåglarna p.g.a. deras blå vingpennor.
Din favoritfärg blå :-)
Allt du köpte fick färgen av nötskrikans vingpennor om du fick välja, fallskärm, hoppdräkt, motorcykel och bil .
Samma färg som himlen har strax efter solen gått ner en molnfri höstkväll eller när norrskenet dansar på himlen en klar vinternatt.
Du tyckte fåglar var fascinerande, som när Falco peregrinusarna jagade Hirundo rusticorna på Alnön i Sundsvall eller den ladusvalan som flög in och vände i mamma Barbros hall i Hallen när dörren stod öppen en försommardag.
Att veta hur man skiljer en talgoxe från en "talgko" var viktigt.
Kanske var det för att pappa Thore var konservator eller för att du bara ville flyga fritt som fåglarna som du fascinerades av dom.
Det var lite tävling vem som fick se den första tofsvipan, du hade ju naturligtvis ett försprång eftersom du bodde i Hörnefors och hade chansen att se dom på väg till jobbet men i bland var jag först.
Att skämma bort dom med holkar och sånt var inte din grej men du köpte ända lite frön till fröautomaten du fått, för lite kul tyckte du ändå att det var att titta på alla småfåglar när du åt frukost.
Men Sidensvansarna har inte kommit än, en annan av dina favoriter.
Men när dom kommer , så kommer jag att tänka på dig.
Tre månader....önskar att himlen hade besökstid.
I dag är det 3 månader och det gör lika ont än.❤ Vi saknar dig!!
Den enda egentliga fördelen med att ha sin födelsedag i december är att kunna slå ihop födelsedagspresent och julklapp till en stor present. 2008 gjorde vi så och du gav mig ett fallskärmshopp. Den 28 juli 2009 satte vi oss i bilen och åkte till Skellefteå för att hoppa. Tillsammans förstås. När vi sitter i planet och inväntar rätt höjd frågar tandempiloten mig om jag är nervös och jag svarar nej. Jag var faktiskt inte det. Många av mina minnen med dig, pappa, är från sommarloven och alla hoppläger vi åkte till. Många minnen är också från när jag var liten och jag var med dig ute på flygfältet, kollade mot himlen och letade efter myror i formation eller efter din blåa skärm någonstans högt där uppe i himlen. Eller extraknäckte som packvikt och tog 5 kronor per sittning. Jag minns också hur ni ligger på en varsin träskiva med hjul, övar formationer och räknar till kalott som jag tyckte var jättekul. Jag tyckte nämligen ni alltid räknade till Charlotte och då var hennes Tusen och en natt var den bästa låten jag visste. Att folk hoppar ur flygplan och faller ner från himlen är fullkomligt normalt. När ens pappa dessutom har suttit på kanten till korgen på en luftballong, sagt ses där nere och sedan lutat sig ut och fallit. Då är rätt mycket avdramatiserat. Så jag var inte nervös. Bara glad och förväntansfull. Tandempiloten tyckte att jag bråddes på dig. Vi hoppade och du kom i kapp oss och gjorde en formation tillsammans med mig. När vi hade landat sa du att det var den bästa tvåmanna-formationen du gjort. Det är den bästa jag också gjort.
Det var 10 år sedan i somras. Vi gjorde ett hopp till efter det, för två år sedan i Västerås. Då hoppade vi tillsammans med min fästman och svärmor också - ett riktigt familjehopp. Att det var tillsammans med dig var dock det viktiga. Det var din värld som jag fick komma och hälsa på i och det var det som var tjusningen. Nu finns det ingen att hälsa på och jag kommer aldrig att hoppa igen.
Du avskydde när man generaliserade.
Du sa att alltid att det var individen som var viktig.
Det var helt okej att säga att talgoxar i Alaska eller Canada var smartare än dom i Florida för det var vetenskapligt bevisat.
Men att säga att norrlänningar var smartare än sörlänningar det var absolut inte okej!
Även fast det visat sig i dom flesta av dom test som gjorts medans det var allmän värnplikt.
Fast den principen vart lite jobbig ibland...
Det hände ibland att du frågade...
-Tycker du det är fel, att jag tycker att jag står Lina närmare än mina andra barn
Jag brukade svar att..
-Nej! döttrar har alltid haft en speciell plats i sina fäders hjärtan, så har det alltid varit och så kommer det alltid att vara, det betyder inte att du älskar dina andra barn mindre, bara på ett annat sätt.
Att Lina är den av dina barn som är mest lik dig hade säkert betydelse.
Jag kom i håg när du insåg att du inte kunde brotta ner Robin och Jens längre för att dom blivit starkare än du.
Även om du insåg att det inte var rimligt att någon i din ålder skulle ha samma fysik som en arton-tjugo åring som gjorde värnplikten eller gick på idrottsgymnasiet och tränade varje dag så kunde du inte riktigt släppa det.
Nej ! Så iväg till gymmet bar det, det var på hösten, målet var att kunna göra armhävningar stående på händer.
Men du fick aldrig för dig, att bli lika vig som Lina medans hon tränade gymnastik. När våren kom så visst fixade du armhävningarna :-)
Men det fick också oanade konsekvenser!
När man hoppar formationshoppning är en grundförutsättning att alla faller lika fort.
Om man har för mer vikt i förhållande till area så får man jobba mer för att hålla samma fallhastighet som dom andra i formationen.
Så du fick träningsverk på oanade ställen.
Så då la du styrketräningen på hyllan och började öva på annat.
Learning to fly....
Surströmming .. Jo visst
Kräftor... Nä, man kan väl inte äta spindlar.
Men helt konsekvent var du inte.
Hummer Thermidor och Skagenröra... Jaja men.
Öl alltid.
Vin också på äldre dar.
Och ett glatt humör.
Du brukade alltid lyfta alla tillställningar.
Saknar dig.
Vi sågs många gånger på jobbet. Du mötte alltid min blick med värme och glädje, och så ska jag minnas dig. Vila tryggt.
Vissa saker var viktiga för dig andra inte, antagligen fanns många saker däri mellan , men det är dom viktiga och oviktiga man kommer ihåg.
Viktigt fallskärmshoppning, musik och böcker och att lära sig nya saker.
Inte viktigt, mat och hur den smakar huvudsaken den var ätlig och gav energi.
Men ibland sa du,
- Kommer du ihåg när jag sa att det här är det godaste jag någonsin ätit
Jo visst gör jag det,
-Det är här är lika gott kunde du säga då.
Men då var det alltid samma sak på tallriken.
Älgstek som du eller någon i jaktlaget skjutit, som du på sommaren hade grillat eller på vintern gjord som tjälaknöl med fransk vitlöksgratäng gjord på hemodlad mandelpotatis, och jo, det heter faktiskt gratäng även om det inte är ost på.
Nu fick jag i alla fall sista ordet i den diskussionen.
Med svampsås på gula kantareller eller karl johan, murklor eller trattkantareller.
beroende på vad jag hittat i skogen till det en Amarone eller Rioja.
Efterätt var inte viktigt, men då skulle det vara vaniljglass med varma hjortron eller hjortronsylt som du fått av mamma Barbro..
Jag berättade en gång att jag hade ätit en femrätters middag på en 2-stjärnig Michelin restaurang i Bordeaux för mycket pengar och det hade du absolut ingen förståelse för.
Men varför skulle du ha det när det du tyckte bäst om var det du hade precis utanför dörren.
Naturligtvis var det viktigt att alla mejeriprodukter kom ifrån närområdet.
Möjligen kunde man få dispens på smör från granlandet i öster om det var smörbrist, vilket det är mest jämt nuförtiden.
Du brukade säga att det inte var viktigt att komma ihåg hur du hade löst ett problem, det viktiga var ju att du visste att du hade gjort det.
För då kunde du ju alltid lösa det igen.
Jag kommer att sakna våra middagar ihop..
Jag kommer ihåg när du skulle fylla 30, en kollega Peder hade hittat ett kassetband med 80-tals hårdrock på finska till dragspel och fiol, och nä det var inte Steve'n'Seagulls.
Så vi satte ihop en frågetävling där rätt svar var låttiteln, vi tänkte det skulle bli en utmaning, själv hade vi jättesvårt att ta igen låtarna.
Det var ingen hemlighet att du tyckte att den bästa musiken var hårdrocken i början på 80-talet.
När vi kidnappat dig, for vi nere på Bölesholmarna och grillade.
Efter tävlingen visade det sig, att du hade alla rätt!
Ingen annan hade mer än ett par, inte ens jag och Peder, som ändå lyssnat igenom kasseten och faktiskt visste svaren.
Inte nog med det, du hade skrivit ner både gruppens namn, skivtitel och årtalet den spelades in.
Du var helt fenomenal på att ta igen låtar!
Det vart lite av en sport genom åren att hitta en låt du inte kunde ta igen, men det räckte med 2-3 ackord och ofta bara 1 för att du skulle veta vilken låt, grupp och årtal det var.
Kanske var det på grund av att du var synestet.
Jag kommer ihåg när du sa.
-Vet du, när jag lyssnar på musik, ser jag tonerna i olika färger.
Hmm, joo visst tänkte jag, nu har han nog lagt in en lite för stor prilla eller stirrat för mycket på displayen på stereoförstärkaren när han var liten.
Men då hade nog ingen hört talas om synestesi.
Det var kanske därför du inte tyckte texterna i låtarna var viktiga, utan bara det instrumentala.
Inte ens när du lyssnade på Roy Orbison, Walk on, en av dina favoritlåtar tyckte du att hans gudabenådade röst, som du uttryckte det, var något annat än ytterligare ett instrument som fulländade låten.
Att du själv kunde sjunga är något du alltid förnekat.
Men jag vet inte det jag.
På min inflyttningsfest 1990 här på Röbäck hade du tagit med Luleå tekniska universitets sångbok Ultima Thule och sjöng The Ball of Kerrymuir.
Jag är helt övertygad, att om någon bett dig nu hade du kunnat sjunga alla 10-12 verserna utantill.
Eller när du senare sjöng Jag vill ju va' som du från Djungelboken och kollegan Lennart hoppade in som Mowgli och vi alla tre sjöng med i refrängen.
Det vart ett lika bejublat uppträdande, som din och Robins luftgitarruppvisning på kusinträffen!
Och att du sjöng med i Fear of the dark på alla Iron Maiden konserterna du var på, tror jag nog är fastställt.
I något svag ögonblick brukade du säga, ska vi sjunga Karaoke tillsammans ska vi sjunga
Dead Ringer for Love med Meat Loaf och Cher.
Absolut inte mitt förstahandsval, en fullständigt omöjlig text att sjunga i det tempot, även om låten är bra och ösig, så var det nog bra att vi besparade världen den pinan.
Även om 80-tals rocken var din stora grej, så hittade du nya favoriter i bl.a. Nightwish, Sabaton och nu senast Volbeat.
Men allt från klassiskt till pop och andra versioner av originalen lyssnade du på t.ex…
Led Zeppelins Stairway To Heaven med Haert från The Kennedy Center Honors
eller
Bohemian Rhapsody med Queen, Elton John och Axl Rose från Freddie Mercurys memorial concert.
Jag hoppas han där uppe har hängt med I utvecklingen så att du kan fortsätta med ditt luftgitarrspelande, det vore ju tråkigt om du bara fick ägna dig åt luftharpa framöver.
Men om så är fallet så tror jag säkert du finner en lösning på det också, som med allt annat.
Tack för alla år och alla hopp vi gjort Christer. Nu har dom en bra AFF-instruktör däruppe för dom änglar som också skall lära sig att hoppa fallskärm. ❤️
Du fick göra det du ville det sista du gjorde i ditt liv.....du skulle hoppa fallskärm. Kommer ihåg vad du sa till mig med det största leendet för exakt 20 år sedan när du hade kraschat med fallskärmen i backen, då du fick veta att du hade varit en hårsmån från döden. "Ja hade jag dött, hade jag dött i det jag älskade mest att få göra, hoppa fallskärm." Det fick du nu göra fast ändå inte riktigt. Men du visste att du skulle få hoppa fallskärm och den var på din rygg. Det räckte nog.
Något som jag och bara några få till vet om och det är att du var en sjuhelsike till foxtrotdansare. Du sopade dansbanorna på alla logerna, för dansa det kunde du och alla tjejerna stod på rad för att få dansa med dig. Men det var alltid jag som fick äran att få dansa sista dansen med dig.
Jag är verkligen glad och tacksam över var då vår son gifte sig i förra sommaren, då vi satte oss ned och fick verkligen ett långt ingående samtal som vi inte hade gjort och haft på jättelänge.
Tack Christer för alla våra år tillsammans sedan början av 80-talet... alla minnen, de underbara, trevliga, sorgsna, ledsna, tragiska, komiska och de kärleksfulla.
Tack för våra fyra barn
Robin, Caroline, Jens och Lina. ❤❤❤❤
Du kommer alltid finnas i en del av mitt hjärta och vår sista dans är nu gjord. ❤
Caroline vår kära dotter har nu sträckt ut sina små händer till dig och tagit emot dig, sin pappa i sin famn. Nu får hon rå om dig. Hälsa henne från oss alla ❤
Kände inte dig men har blivit djupt berörd av ditt och dina vänners öde. Har läst minnesord från olika håll och på bilderna av dig ser man tydligt vad dina vänner beskriver - du var en trygg och varm person, det lyser i dina ögon. Vila i frid
Tack för att jag fick känna dig
Vi har fått många timmar tillsammans med skiftgången vi haft. Minns särskilt våra veckor i Tyskland hos Müller i Esslingen. Vila i frid.
Jag tänder några ljus till efter Carolinas minnen från den stora svarta pyramiden i Las Vegas. Fattigare på pengar men rikare på minnen och upplevelser blev vi.
I 35 år fick jag vara din vän och i 29 din kollega jag önskar att det hade blivit 35 till.
Christer språkekvilibristen och rättstavningsprogrammet.
Lugn och pragmatisk, men lugnet kunde snabbt bytas mot upprördhet och indignation
om det dök upp en skum tomte till jul eller det vart ström av brott .
Att få en second opinion på en teknisk instruktion man skrivit var inte möjligt, men man fick alltid ett grammatiskt korrekt och rättstavat dokument.
1990 översatte vi alla PLC program från tyska till svenska.
En sen natt många år senare, efter flera timmars felsökning i en press med blödande ögon en trött hjärna fick jag mig ett gott skratt, då jag stötte på en flagga i programmet med beskrivningen (gudnådig om man sa att den var döpt) ”Pressen snurrar (HELA pressen snurrar)” inte ens tyskarna kom undan din granskande blick.
Efter det gick det lättare att fortsätta och problemet löste sig.
Du var känd för att vara en ordekvilibrist med finurlig humor på både svenska och engelska men för mig även på tyska.
Jag kommer också ihåg en regnig dag på jobbet när du frågade tyskarna,
Was kommt raus, wenn Anna durchs Wasser geht
Jo en ananas! (Anna nass).
Jag kommer att sakna dina spetsfundigheter.
En hjälpande hand fanns alltid att få, i allt från att klättra in i min eldhärjade lägenhet och hämta mitt vapen för förvaring, när lägenheten brann och jag var bortrest till att bogsera hem min stulna bil när den inte gick att tjuvkoppla för att dom hade stulit batteriet också eller bara vattna blommorna när jag var på semester.
Så tack för all hjälp i stort och smått.
Humlan kan inte flyga för vingarna är för små.
Men den struntar i allt vad man säger och flyger ändå.
Säg mig du lilla humla hur går den där flykten till
Men humlan den brumlar och mumlar.
Man kan allt man vill.
För Christer var ingenting omöjligt.
I mitt hjärta lever du kvar.
Jag minns inte när jag träffade Christer första gången, men det var många år sedan. Sen dess har vi stött på varandra med jämna mellanrum och det var alltid lika roligt att träffa Christer!
Mina favoritminnen av Christer:
- När jag fick följa med dej och Agneta till Las Vegas i samband med ett Bigwayläger (100-manna) i Perris Kalifornien 2012. Vi drack gratis drinkar och spelade bort våra pengar på casinot i den där stora svarta pyramiden.
- Din stora blå hoppoverall och omoderna rigg. Hela du var så retro.
Christer kommer alltid finnas i mina tankar.
Vila i frid
Så många fina minnen med dig. Från mina första fallskärmshopp som elev i Umeåklubben till att vi genom åren träffats på olika hoppfält runt om i landet. Sundsvall, Gryttjom och Västerås bland annat. Det var alltid roligt att träffa dig och jag minns dig med värme.
En ödmjuk, lugn och trygg person med glimten i ögat.
Tack för allt du lärt mig.
Vila i frid.
Det var du Christer som lärde mig hoppa fallskärm. Året var 1996 och du var en otroligt trygg och bra instruktör. I över 10 år var hoppningen mitt allt. All vaken tid spenderades ute på klubben, i flygplanet, i frifall eller på hoppresor till Stockholm, USA och Australien. Jag träffade min fru genom hoppningen och har nu ett barn och en till är på väg. Tack Christer för att du visade mig den här världen, och vilken fantastisk familj man får när man är hoppare. Flyg fritt.
Det var ett nöje och privilegium att ha fått coacha dig i fallskärmslaget som tävlade under ett par år. Du hade alltid en lugn och positiv attityd - även när ni fick göra formationer som vi inte hade hunnit träna in (detta hände på hopp 10 under SM 2016).
Jag och en massa vänner, kollegor, nära och kära kommer att sakna dig.
Flyg fritt! ❤️
Tänker på dig och de fina stunderna i Åmsele när du var en av dem som introducerade mig i frifallets tjusning.
Vila i frid.
Har kvar alla hopp vi gjort ihop i loggboken och i mig. Vindelntiden finns med mig och där minnet av dig.
Blue skies var du än är nu!
Tack för alla hopp du gjort med mig och allt du lärt mig. Du stötade mig när det inte gick bra och delade min glädje när det gick bra. Jag kände dig endast under en kort tid men kommer alltid att minnas dig. Tack
Ja du, Christer... Du var ju en av mina första fallskärmshopparelever där i slutet av 80-talet. Jag har så många roliga och fina minnen från hoppfältet i Vindeln. Träffade dig senast för ett år sen och du var så himla glad över att du efter några års uppehåll hade börjat med hoppningen igen. Vila i frid.
Hej Christer. Det var på gymnasiets utökade år jag anser mig lärt känna dig, både som skarp i hjärnan viljestark och med glimten i ögat. Jag tror få andra skulle komma på idén att göra Whiskeygodisar med bara adderat gelatinblad, och ha den påsen med på draggen.
Jag tror världen blivit bra mycket bättre av dina år på jorden och jag hoppas det kan ge alla du lämnar en liten liten tröst när något så hemskt händer som det du drabbats av.
Styr nu upp det stället du hamnat på, så det är ordning när jag kommer.
Jag kände inte dig men kände för dig och de andra när ni kämpade att ta sig ut! Vila i frid. Vår tankar är med er
Christer. Vila i frid. Förstår först idag att du var en av dom som fick flyga vidare alldeles för tidigt. Med tårarna rinnande för mina kinder tänker jag på alla de kluriga samtal du drog igång, både som min bordsgranne och runt fikabordet, de senaste åren har omorganisation gjort att du suttit vid ett annat bord. Det slår hårt när du nu är helt plötsligt inte bara är lite längre bort i fabriken. Sorg och saknad. All kärlek till familj och anhöriga.
Jag skulle vilja tända ett ljus för varje hopp vi har gjort tillsammans. Men jag vet inte hur många ljus det skulle bli, jag har tappat räkningen för länge sen. Och ändå blev det alldeles för få hopp, vi skulle ju göra så många fler...
Att hoppa fallskärm har varit ditt stora intresse och glädjeämne i livet. Nu har du gett dig ut på din ensamflygning mot nya breddgrader.
Robin, Jens och Lina!
Jag mötte ju er pappa i rollen som förälder till Robin och jag minns honom som en glad och positiv människa som tyckte om alla sina barn. Mina tankar går nu till er som mist er pappa alldeles för tidigt...Tur arr ni har varandra och tillsammans kan gråta, skratta och minnas er pappa!
Många varma tankar och kramar från "fröken" Carina
Livets slut kan ingen hindra
men vackra minnen kan sorgen lindra.
Du visste vad du ville och vad du skulle använda framtiden till.
Du köpte vingar för pengarna för att flyga ut över ängarna.
Du hade flugit tusen mil och ville flyga tusen till.
För att det fanns en särskild mening med att bara finnas till
Och att göra det man måste, är att göra det man vill.
Dina vingar dom var fästa med en kärlek som var sann.
Nu har du fått dina egna, som i evighet kan bära dig fram.
Tack för alla glada stunder tillsammans!
Sören Nygren
Johan Ek
Ulrik Olofsson
Håkan Knutsson
Stefan Karlsson
Fredrik Eriksson
Erik Wetter
Vi vet varför fåglarna sjunger
Ronny & Katrin
En sista julhälsning och julklapp.
Klappar och presenter hade du kunnat vara utan, men ibland hittar även en blind höna ett korn.
Som Cd skivan med Blackfoot och Train, Train som du fick i födelsedagspresent..
En låt som du hört när du gjorde lumpen och tyckte var jättebra.
Men som du fick aldrig fick tag i på LP.
Eller glasunderläggen som du använde jämt, för att inte få fläckar på rumsbordet.
Innan fick man använda National Geographic eller någon annan tidning.
Du hade säkert uppskattat den här också.
Anna
Tack för alla trevliga samtal och skratt vi haft genom åren.
Du är saknad kära vän. Flyg fritt!
Flyg Fritt
Många roliga hopp gjorde vi ute i Vindeln och senare också på Alvik. Många fina minne.
Vår mor fick också Alzheimers som din far. Därför väljer vi att skänka en slant till hjärnfonden.
Blå skyar Christer. Och massor av kärlek till din familj.
I ljust minne bevarad
❤️
Ditt minne kommer alltid att finnas kvar
Vi saknar dig Christer❤️/Kusinerna
Vi träffades 1998 då du var min kursledare och den som gav mig min första inblick i hoppningen som sedan blev en väldigt stor del i mitt liv. Du ska ha ett stort tack för det och de visdomsord du gav mig. Ett exempel på ett sådant är
-Jag är som en mammafågel, jag kan visa dig var vingarna sitter men sedan sparkar jag dig ur boet och du får lära dig flyga själv! ;)
I ljust minne bevarad.
Tack för alla år med roliga hopp och ljusa minnen. Flyg fritt.
Annika och Janne
Saknaden är stor men minnena finns kvar, för alltid.
Vila i frid.
Tack för alla ljusa stunder
Tack för allt du gjort och givit oss samt alla luftkonserter vi har haft! Vi kommer sakna dig så otroligt mycket! Älskar dig pappa!
Älskade pappsen. Du kloka, du lugna.
Alla samtal, där vi rätt ut allt möjligt och omöjligt. Alla skämt, det ena sämre än det andra. Alla minnen, som alltid kommer skänka mig glädje.
Nu blir det aldrig mer och det kommer jag sörja resten av min tid, samtidigt som jag alltid kommer vara tacksam för allt vi fick.
Ditt goda hjärta och glada lynne,
hos oss skall leva i tacksamt minne.
Du kommer för alltid vara saknad, älskade pappa.
Vårt liv är en vindfläkt
en saga, en dröm
En droppe som faller
i tidernas ström.
Den skimrar i regnbågens
färg en minut
Brister och faller
och drömmen är slut.
Vila i frid
Plötsligt slocknar en låga
som värmt och givit allt
ett ljus blåses ut och hastigt
känns allting isande kallt
Någonting brister stilla
en röst och en sång dör ut
Och strax förnimmer man tydligt
att ingenting är som förut
Vila i frid
Inget farväl, inga medvetna ord,
så fort och tyst gick du bort från vår jord.
Här går vi rester ur din svunna värld,
bland tankar och minnen som färgat din härd.
Allt som du älskat oss bilder nu ger.
Du talar och skrattar, vi minns dig och ser.
- Charlotte Zelmani
Vila i frid
Denna olycka är så tragiskt och har berör mig vi min gamla vän Johan H.
Vila i frid
Christer hade en jobbig period i livet när hans far Thore, drabbades av Alzheimers sjukdom.
För Christers var hjärnan det största verktyget, som för oss alla.
Att utvecklas och ständigt lära sig nya saker var hans ledstjärna.
I hans senast vurm för rymdfysik fanns ett lysande exempel i Stephen Hawkings på hur mycket en frisk hjärna betyder i förhållande till kroppen.
Därför har jag valt att skänka en gåva till hjärnfonden till minne av Christer.