Vila i frid
Vi binder en krans av minnen
De vackrast vi har
Vi vet att det aldrig ska vissna
Hos oss är du alltid kvar
Ditt goda hjärta och glada lynne, hos oss skall leva i tacksamt minne.
Tack för vad du givit, tack för vad du var. Tack för ljusa minnet som du lämnat kvar.
Sov i ro
Lär mig, du skog, att vissna glad
en gång som höstens gula blad:
en bättre vår snart blommar,
då härligt grönt mitt träd skall stå
och sina djupa rötter slå
i evighetens sommar.
Lär mig, du fåglars glada tåg,
att draga hän med fröjdfull håg
mot obekanta stränder.
När allt är vinter här och is,
jag till ett evigt paradis
från köld och töcken länder.
Tack Liisa för allt du gjort för oss, vila i frid.
Aili, Mai, Lotta och Robert
En sista hälsning från Sigbritt med familj i Rutvik