Fabian Berg

Tack älskade morfar för att du tidigt när jag var liten lät mig känna och prova på att klippa gräset med
gräsklipparen, köra grästrimmer och såga ved med motorsågen i din sommarstuga. Du har med din
varma själ, och med ditt stora hjärta, givit mig en enorm styrka. och ett stort mod, som jag har stor
nytta av idag. Du lät mig alltid få se saker som jag var nyfiken på, och dina historier från när du var
ung, kommer jag alltid att minnas
.
Vila i frid.

Tack för alla trevliga stunder, och ett sista farväl

Vi står vid havet. Det ligger ett skepp vid kajen. Kaptenen låter morgonvinden gripa tag i seglen och skeppet ger sig ut på den blå oceanen. Det är ett vackert fartyg som är byggt för långa färder. Vi står och ser på när det glider iväg ända tills det försvinner som en liten prick vid horisonten. Just då hörs någon säga Nu har han lämnat oss. Lämnat oss för vad? Bara försvunnit ur synhåll för oss. Det är allt. Han är lika lång och ståtlig som när han lämnade stranden. Detta att han blivit allt mindre och försvunnit är ju bara som vi ser det. Just när rösten vid vår sida säger att han lämnat oss finns det någon på en annan strand, som ser honom dyka upp vid horisonten, och en annan röst som ropar Nu kommer han! Nu kommer Fabian!

Älskade och finaste morfar och gammelmorfar ️.