Äskade Sam
Det var en trevlig tillfällighet att vi skulle bli grannar och god vänner. En sådan här stund finns möjlighet att blicka tillbaka på alla fina minnen vi har tillsammans med dig och Martha. Glada midsommarfester, ert vackra bröllop förtroliga samtal som alltid avslöjade din omtanke och kärlek till dina medmänniskor. Att få träffa dina och Marthas barn och barnbarn har också tillfört en extra dimension och berikat våra liv. Vi är många som nu kommer att sakna dig men också minnas dig och du kommer att fortsätta skänka glädje under en lång tid. Vila i frid äskade Sam.
Tack för fina år på Aktuellt. Du var den bästa chef jag haft. Roligt att vi möttes igen av en slump för något år sedan. Du kände fortfarande igen mig, precis som du alltid såg dina medarbetare. Sov gott.
. . . och må regnet vattna själens jord. . .(Sv Ps 730)
Farväl, far väl Sam. Fint att ha fått träffa Dig.
We are saddened by your loss. Our love and thoughts are with you.
See you soon dear Sam Nilsson it was nice meeting you and it was very sad to lose you
Tack Sam för alla år i vår styrelse där du så frikostigt delat med dig av din klokskap och erfarenhet från olika delar av vårt samhälle. Din omtänksamhet och integritet tillsammans med ditt starka engagemang har betytt väldigt mycket för vänföreningen och därmed också för teatern.
Din insats för genomförandet av jubileumsoperan Rokokomaskineriet 2016 var ovärderlig.
Vice ordförande Ewa Hemberg för vännerna i Drottningholmsteaterns Vänners styrelse och kansli
Käre Sam
Din arbetsfyllda levnad är nu slut.
Vi minns med glädje de trevliga stunder vi haft tillsammans med dej och Martha. Ditt intresse för kultur, litteratur, musik och ditt engagemang för västerbottniska författare och musikskolan i Piteå betyder mycket dess verksamhet och fortlevnad. Ditt intresse för vår släkt har också fört oss närmare varandra.
Vila i frid.
Bo och Karin
Vi minns Sam Nilsson som Leif Sjöbergs och Sara Lidmans förtrogne när det gällde att hävda bygden, Missenträsk och Lidmangården uppåt Marka.
Sam ställde tidigt upp som tillskyndare av projektet Kulturmötesplats Sara Lidman i Missenträsk. Projektet drivs nu vidare av bybor tillsammans med Bygdegårdsföreningen och Sara Lidman-sällskapet. Som nära släktingar till Sara är vi tacksamma för Sams insatser för att utställningen "Sara i byn - byn i världen" kommer att förverkligas till sommaren 2021.
Sam Nilsson vila i frid.
Skimrande, hjärtliga minnen har jag fått av Dig Sam.
Ditt varma sätt, generositet samt Din härliga humor har berikat alla stunder jag har fått äran att dela med Dig och Martha.
Kära minnen som kommer att bäras med stor saknad.
Första mötet med Sam Nilsson var hösten 2013. Sara Lidman-sällskapets avdelning i Skellefteå arrangerade ett samtal kring boken "Kalabaliken på Gärdet". Om vi inte visste det tidigare insåg vi snabbt att Sam var en viktig källa till Sara Lidmans liv och gärning. Han var f.ö. en av dem Sara 2001 utsåg att ingå i vänkretsen kring Lidmangården, som då donerades till Umeå universitet.
Vi kom sedan att samarbeta i projektet Norrbotten-Västerbotten - författarnas län. Där Sara för oss båda var en självklar del.
Tillsammans med hustrun Martha deltog han i flera av de sommarprogram som arrangerades i Missenträsk.
Mitt bestående minne av Sam är hans gedigne intresse för litteraturen och Västerbotten. En fascinerande ledargestalt med en samtidigt lågmäld framtoning.
En gång stod han bakom TV.:s stora succé "Fanny och Alexander". Han berättade några gånger om idéer kring en liknande satsning på Sara Lidmans Jernbaneepos. Tänk om den kunnat genomföras. Någon kanske i framtiden tar upp Sam Nilssons tanke
. Karin Boye får illustrera alla våra fjällresor som vi gjorde tillsammans, spännande oförglömliga och minnesrika. Vila i frid och en sista hälsning från vännen Ove Eklund.
En sista hälsning från oss alla
Vila i frid
Sam min vän, du var bäst !
Tack Sam. Dina insatser för musiken och kulturen i Norrbotten har varit imponerande. Och ditt arbete för Musikhögskolan i Piteå och Acusticum är ovärderligt. Vila i frid.
Tack Sam för allt du så generöst har delat med dig av. Jag tänker dels på trevliga kalas med familj och vänner, t.ex. på din lillebror och vår svåger Jans 50-årsdag när du stod ute i snöyra vid skolan i Holmträsk och grillade lamm till oss alla. Vem annars skulle ha hittat på det Men gott var det.
Och de årligen återkommande surströmmingskalasen ...
Men jag vill också nämna vilken tillgång du var för alla här "i din barndoms hembygd". Du fanns alltid tillgänglig för oss. När jag jobbade med olika kulturprojekt var det lätt att ringa till dig och berätta om vad som var på gång. Du kunde så mycket och hade så stort och bra nätverk så vi hittade alltid bra lösningar. När du hade möjlighet deltog du själv.
En favorit var "Raggsjöliden - Torgny Lindgrens litterära landskap". Och när du bjöds in till Bastuträsk på Skellefteåbanans och senare Gamla skolans 100-årsjubileer var du självklart en efterfrågad, välkommen och uppskattad gäst.
För att inte tala om det nu aktuella projektet som bygger Sara Lidmans kulturmötesplats i Missenträsk. Jag vet att du gärna ville vara en del av det också.
Sam, du har lämnat ett stort tomrum, men många fina minnen efter dig. Du fattas oss ...
Vila i frid!
Anna och Lars-Åke med familj.
Sam och jag fick en sådan fin relation från det allra första mötet för många år sedan. Det som förenade os var att vi var båda delvis uppvuxna i det lilla järnvägssamhället Ekträsk där Sam tillbringade sina första 5 år. Hans far var liksom min far var då järnvägskollegor! Ett roligt minne från Sam har jag från en söndagkväll på Operakällaren under slutet av 1990-talet då vi stötte samman i den den nästan ödsligt tomma restauranglokalen. Det var endast fyra personen där då. När Sam och hans sällskap skulle lämna lokalen gick han förbi mig och viskade i mitt öra: Tror du att det tidigare har hänt att 50% av gästerna på Operakällaren under en hel kväll har haft sin hemvist i Ekträsk
Sam was a very special person to me. I had the great fortune to work for him for almost twenty years while at Swedish Broadcasting in New York. He was an amazingly supportive and kind boss who
you could always count on. And he made he best Bouillabaisse!
V
Thanks, Sam, for many wonderful memories! I feel privileged to be counted as one of your friends.
This one time while visiting for the summer, I was asked by a dinner guest how I as related to the Lindmark family (and by extension the Nilsson family). This wasnt the first time nor the last time I've been asked this kind of question. Until recently, I had always looked rather different and unrelated to my family. At this particular summer dinner party, the question was funny because of its complicated answer. There I was, a Colombian-American sitting among a table of Swedes and looking nothing like anyone in the room.
My uncle and I made eye contact immediately and smiled to one another, both of us at a loss for words.
I turned to the woman who asked me the question and said, "Shower answer: through a series of marriages." My answer eventually made its way to the story of how my grandparents met and how my parents met and how I had come to known this part of my family.
But my grandfather wasn't simply a grandparent because of a "series of marriages." My grandpa Sam made me family without hesitation or pause. I had always called him my grandpa and Id always been his grandkid. I wish I could remember the first time I met him, but they tell me it was on a hot, sticky day in Korea. In my memory, my grandpa Sam had always been there.
My fondest memories are from the summers I spent in Sweden in my late teens and early 20's. I would help my grandparents around the house and going to greenhouses and gardening stores to get flowers for the house. Ive been floating in memories of me and my grandpa sitting at the the table eating 3 course lunches and dinners. They are of us in the car listening to him share history and personal stories of the places were passing through and traveling to. They are of sitting in the TV room after a long, late dinner watching mystery/crime shows drinking coffee and eating chocolates. They are of us in the forest as I marveled at his ability to pick mushrooms we would eat later that day. I adored my grandfather. And I hope to be as sweet and gentle as I had known him to be. And I will always be grateful for those series of marriages, because otherwise, I wouldnt have had him for a grandfather.
Tack för alla trevliga möten och samtal genom åren. Vila i frid.
Tack för att vi fick lära känna dig och tack för mer än 20 års samarbete och vänskap. Vi kommer alltid att minnas dig och Marties gästfrihet och klokskap. Vi har tappat en god vän och får glädjas över våra gemensamma minnen.
We are so happy that we got to know you and we thank you for more than 20 years of cooperation and friendship. We will always remember you and your Marties hospitality and wisdom. We have lost a good friend and may rejoice in our shared memories.
Four years ago, Sam and Martie invited us to their magical home. We spent a wonderful week with them.
Their home, where I had visited them back in 1995 shortly after they moved in, had become a wonderful repository of their intertwined lives and memories. Sam, despite his various medical problems, was a perfect host. Jay and Sam enjoyed cooking exotic meals together and Jay learned of Sams love for old trains and the ongoing restoration up north that we sadly did not have time to go see. I was also fascinated by his work with the Sami. In the evenings, we would gather near the fireplace for the traditional glass of wine, discussing local and international events. Jay told me later how honored he was to be shoulder to shoulder with a real aristocrat. We had so hoped to visit him again this year. Like so many others, we will miss him.
Kim Levin and Jay Drummond
Tack Sam för alla trevliga och roliga minnen, äventyr, jag har kvar av dej, från Harrok Stockholm , Svartudden, Piteå m.m. Vila i Frid. Mona
Det var sommaren 1967 som jag träffade Sam första gången. Jag hade lärt känna min blivande man Jan och hans mamma Ragnhild. De tillbringade sommaren i stugan i Braxträsk i Västerbotten. En dag när jag var på väg hem från mitt sommarjobb stoppade hans bror Sam mig vid landsvägen utanför stugan. Han ville att jag skulle följa med in och träffa hans familj, och att vi skulle sätta oss och planera för en fisketur. Jag var trött efter en lång arbetsdag och sa nej, jag måste hem. Det var nog inte många som sa nej till Sam, och det korta mötet blev starten för ömsesidig respekt och en livslång vänskap.
Genom åren har Sam och hans döttrar Åsa och Ylva varit trogna besökare hos oss i stugan i Braxträsk. Ofta har det kombinerats med häftiga utflykter och kulinariska matupplevelser med Sams och Marties signum. Sommaren 2008 fick även Sams barnbarn uppleva Braxträsk med kanotturer och fiske och bad.
Även om Sam i unga år lämnade Västerbotten för Stockholm har han hela tiden följt utvecklingen i norr. Det gladde honom när hans gamla läroverk omvandlades till Skellefteås museum och kulturcentrum. Han har också följt tillblivelsen av Sara Kulturhus i Skellefteå som fått namn efter hans och Marties goda vän Sara Lidman. Musikhögskolan i Piteå är ett annat projekt som har legat Sam varmt om hjärtat. Resorna till Piteå kombinerades ofta med välkomna besök hos oss i Skellefteå.
Jag minns Sam med stor tacksamhet.
Sam var en mentor, arbetskamrat samt en nära, god och omtänksam vän under närmare 40 år. Hans nyfikenhet och öppenhet för det nya, vilja att dela med sig samt strävan efter oberoende blev vägledande också för mig. Sam devoted his professional life in a remarkable way to journalism and public service both nationally and internationally. He saved no effort to take care of his friends and colleagues. Leena and I miss him enormously.
My late husband Jörd Donner appreciated Sam very much as a friend. I think they co- operated a lot about financing Fanny& Alexander. We have all met in Sams and Marthas lovely home, where Sam was a fantastic cook and host as well as in Helsinki and Ekenäs several times. In pic Sam with Jörns oldest sons Jakob, left and, Johan at the memorial party for Jörn in Helsinki Feb 21 st, 2020. A big hug to Martie.
My late husband Jörd Donner appreciated Sam very much as a friend. I think they co- operated a lot about financing Fanny& Alexander. We have all met in Sams and Marthas lovely home, where Sam was a fantastic cook and host as well as in Helsinki and Ekenäs several times. In pic Sam with Jörns oldest sons Jakob, left and, Johan at the memorial party for Jörn in Helsinki Feb 21 st, 2020. A big hug to Martie.
Du var centrum i min kära vän, din maka Martha's liv. Det är en ära att ha fått lära känna dig och förstå vikten och det goda du tillfört hennes och andra. Må du finna dig i en fin och strålande plats nu i ditt hädanefter.
Kära Sam du kommer för alltid finnas med mig i mitt minne.
Dearest Cousin Sam, thank you for bringing so much joy and love and inspiration to our Martie. I am very grateful for the time Oliver and I celebrated your birthday with you and Martie in Sweden and that joy ride we all took to Denmark . And grateful for the times you visited New York. I feel certain that everyone who knew you will always be better for having experienced you, your kindness and warmth and generosity.I know, too, that your name will always be for a blessing. I think you can feel the love we feel for you. May Martie and all who loved you be consoled. And feel our love. Mimi
I am very sad that Sam is gone and v ry very sorry for Martha who loved him enormously. I have known Martha since i was 15 and heard about
Sam long before they married. He was a lovely, brilliant man who will be missed by his many friends, colleagues, family and indeed by several countries.
elise
I only met Sam a few times here in America but he was a sweet, warm and gentle presence, delivering lovely food and drink and warm hugs. So I am so sad that he is gone. But Martie (my old friend from college) and he had one of the most wonderful love stories I've ever heard. I celebrate and their life together as I will remember him ever so fondly.
Summer 1997, Barbara Zucker, Mannie Lionni, their Swedish adopted daughter Annika, my husband Max and I were in Stockholm, drove out to visit and spend the night with Martie and Sam. I remember their country house, swimming off the pier, the delicious gravlax that Sam made for us, many Vodka toasts that just about put us all under the table, trying to act sober at the early breakfast when we were all deeply hung over, the generosity and specialness of the occasion. And the tickets Sam provided for us to the beautiful 18th century opera house at the Drottningholm Palace, which I'd loved in Bergman's Magic Flute. And another time when I had an installation at an obscure location in the back of the Venetian arsenale, when Martie and Sam came down from Sweden and took the vaporetto out to meet me and see it, something I never would have expected! Mostly, I remember Martie relaying the story of how they rediscovered one another after so many years, her excitement and love for him. And when she was in NY without him in recent years, and we'd go to a museum together, how he'd call every hour, their total interconnectedness. Someone should make a film about their story.
"Farbror Sam" var en del av min barndom och jag minns att jag tyckte om besöken i Näsbypark, med grillning och lek med Åsa och Ylva - och Ruff! Det är länge sedan nu... Varma hälsningar till er från kusin Eva
Sadly, I never had the pleasure of meeting Sam, but know he and my beloved cousin Marty had a most wonderful marriage. My deepest condolences to his family.
We actually never met Sam, but feel like we knew him from the many emails we received over the years from Martie, and her sharing stories and photos. He was such a positive force in Martie's life; a wonderful companion in life. May his memory be a blessing.
Sam was so loving and hospitable - sharing his knowledge, his homemade pies, his lake! front, and more.. We met in Raggsjö Norrland at a day long festival to celebrate the opening of the Torgny Lindgren Homestead and Studycenter. My husband Kaj had just fiinished a book together with Torgny. Kaj most certainly felt at home with Norrlands culturati. . I - an American with New York roots = JEWISH was immediately paired together with Sam´s New York wife Martha . We immediately hit it off. I imagine that was more Martha´s doing than mine. Martha knew everyone in the new york art and literary scene having herself been immersed in it- still emmersed!. That was what was so reassuring about Sam. He and Martha clicked! he understood that Norrland and NYC could make a great combination. He was a curious, , unpredjudiced, warm. human being. No snobbery there. - even if he cooked devine tarts he was just as at home on his TRACTOR- His passion for Creativity & intelligence, his intellectual curiousity couldnt be more evident. He chose Martha. There was the proof. He will be missed.
My most delightful experience with Sam and Marty was when Bayla and I visited in Sweden. Sam had such a vast knowledge of the theatre that he made that day come alive. We continue to reminisce about and thank the both of you for it.
Sam was such a warm and welcoming host. He made me feel at home right away when I visited him and Martie at their idyllic home. His quiet sense of humor was reassuring, and I soon relaxed and enjoyed Swedish high summer in his and Martie's company. I am deeply sorry to hear of his passing. And I am so glad I met him.
Dear Sam, you were my best boss ever. When you have a problem, come to me .....
Sam said . That was so good to know and helped in constructing the new big Drama Department. I still don´t believe you are gone so you are in my thoughts .
I am so sad that Sam has gone. I have such wonderful memories of him; Martie and Sam welcomed us to their beautiful home on short acquaintance, and we felt totally accepted. Sam would propose toasts in a resonant, solemn voice, cook gourmet meals, and smile with his rich smile. . We even went ice fishing together above the Arctic Circle, sang Sami songs with our hostel host and on that trip Sam taught us a wonderful card game! Martie is a dear, dear friend and I mourn his passing with her.
As long-time, close friends of Martie and friends at a distance of Sam, we are so very sad to know of Sam's loss. He was such a generous, loving person, a terrific host and cook! We will miss him enormously.
Susan and I are longtime friends of Martie and spent a wonderful week with Sam and Martie in March 2017. Sam was the most generous host imaginable. He was excited to show us the city and countryside that he loved and he took us all over the island that Svartsjö is part of, as well as to the Drottningholm Palace and theater, to the top of the Kaknäs tower, and all around Stockholm. What fantastic tours! And Sam was greeted warmly all overit seemed like the entire city knew him. He wanted us to experience Swedish cuisine and prepared delicious meals for us including herring (which I had never thought I would love), reindeer, pancakes, and much else. At home, we could see how much he and Martie loved and cared for each other. It is with deep regret that we wont see Sam again on a hoped-for return visit. We send our condolences and love to Martie and the family.
I only met Sam a few times but I know so much about him from his beloved wife, Martie. He seemed like a wonderful and important person. Rest in peace. My deepest sympathies to his family.
Tack för att du och Martha så fint välkomnade oss till Norrudden för äppelplock och trevliga luncher, det blev en fin höst-
tradition för oss och pojkarna.
Vila i frid, Sam
Sällskapet Passé sänder sin hälsning till Sam!
Du var en hedersman, Sam. Du var en bra chef, ledare och arbetskamrat för oss som jobbade på Aktuellt-redaktionen, inom TV1 och i Sveriges Television.
Du blir aldrig passé för oss.
Stjärnor tänds och förbrinner
Världar kommer och far
Släktled föds och försvinner
Tiden, den står kvar.
Alf Henrikson
Tack Sam för allt fint du gjort för kulturen och musiken i Norrbotten, inte minst för Musikhögskolan i Piteå. För mig personligen är jag dig evigt tacksam för att jag fick skriva en opera till Drottningholmsteaterns 250-årsjubileum. Operan hade inte blivit av utan din hjälp.
Jag saknar dig mycket.
Vårt liv är en vindfläkt, en saga, en dröm
En droppe som faller i tidernas ström
Den skimrar i regnbågens färg en minut
brister och faller och drömmen är slut
(Upphovsman: Nils Ferlin)
Tack för alla fina minnen vi fått tillsammans.
Vila i frid.