Thorsten Nybom

Thorstens och mina vägar korsades många gånger och i olika terräng inom högskolan. Jag satt en tid i hans forskningsråd, och då med en specialnisch som gällde se s.k. medellånga vårdutbildningarna, på den tiden uppfattade som de fattiga kusinerna från landet. Thorsten, ärkeakademikern, var vidsynt nog att se värdet i att också dessa släpptes in i den stora familjen. Senare kom vi att ha lokaler bredvid varandra, med en del gemensamma faciliteter, bl.a. larmet. Tyvärr ingen bra lösning, det utlöstes lätt utan reell orsak. Thorsten hade ju en rapp tunga. En av de ytterst få tillfällen jag sett Thorsten helt tappa målföret var vid en sådan larmincident och den ampra damen i vaktbolaget skällde ut oss, efter förtjänst.
Thorsen hade egenskaper som ytligt sett var helt oförenliga, men som just i honom smälte samman till den unika personlighet han var. Tack för gott samarbete!

En sista hälsning från oss Inibacken.
Varm deltagande hälsning till Thorstens familj.

Thorsten, du var ett föredöme.

Thorsten, du var ett föredöme.

SvD 28/2 2021
Anders Björnsson

Thorsten!
Jag lärde känna dig då du satt uppe på SUAV:s lokaler på Odengatan och skrev på din avhandling i sluttampen. Du var ett stort original med ett stort hjärta. Det var för mig en stor glädje att du fick ditt första jobb efter disputationen på Statskontoret genom mina rekommendationer. Jag saknar dig

Fina ord!
Tack Kalle, Rolf och Ylva.
https://www.dn.se/familj/till-minne-thorsten-nybom-2/

Tack Dan med vänner för era ljusa minnen av pappa https://www.dn.se/familj/till-minne-thorsten-nybom/

Från slutet av 1970-talet och under ett kvarts sekel därefter var Thorsten Nybom en av de svenska forskare som jag oftast talade och samverkade med, inte minst i Rådet för forskning om universitet och högskolor som Thorsten med integritet och mod kom att leda. Vi reste också tillsammans till universitetet i Pittsburgh. Vid incheckningen på fakultetsklubben informerades vi, Thorsten iklädd skinnjacka och uppknäppt svart skjorta, om klädkoden vid den middag vi snart skulle inta. En kvart senare fick jag syn på en man i elegant vit kostym som med råge uppfyllde klädkodens alla krav, Thorsten. Ett av resultaten av vår resa var att
Thorsten, efter viss vånda, medgav att hans uppsats om den svenska välfärdsstatens moderna historia, fick publiceras i en bok på ett amerikanskt universitetsförlag, en bok som under lång tid förblev en av de riktningsgivande inom historisk samhällsforskning. Jag saknar Thorsten djupt.

Thorsten var opponent på min avhandling 1983. Energiskt, sakkunnigt och retoriskt tilltalande.. Thorsten valde ibland en mer okonventionell klädsel. Efter oppositionen komplimenterades Thorsten av en av mina handledare för sitt vågade dekolletage.
På 90-talet var Thorsten chef för Rådet för forskning om universitet och högskolor och finansierade ett av mina projekt. Högtidsstunder var att gå upp till Thorsten vid lunch för att bli sittande kvar till arbetsdagens slut åhörandes, med ett och annat stickord, berättelser om och utvärderingar av historiker och forskarsamhällen i Sverige och i världen. Lärorikt och underhållande av enmansuniversitetet Thorsten!

På resa med Nybom ett ständigt pågående äventyr, perspektivbyten, kritiska bemärkningar, oväntade skratt och en ständig lust att gå vidare! Tack Thorsten för härliga minnen.

Vi minns Thorsten -- eller Nybom som han ofta kallade sig -- med tacksamhet för goda samarbeten samt stimulerande samtal (ofta per telefon) då han förmedlade sin klokskap och finurliga formuleringar. Han var unik och han är mycket saknad.

Lärde känna Thorsten på Stockholms universitet i slutet av 1960-talet, genom att storebror Thorvald och jag läste litteraturhistoria ihop. Thorsten klädde sig i högtidsdräkt när min trebetygsuppsats ventilerades. Typiskt Thorsten.
Oförglömligt när min blivande fru Gunilla och jag förlovade oss 1969 och vi fick låna familjen Nyboms fiskestuga vid Kalixälven. Thorsten kom ofta på besök, iklädd sin svarta hatt. Vid ett tillfälle fick vi följa med till Överkalix, där Thorsten skulle ta bort stygnen efter en gallstensoperation.
Så småningom skildes våra vägar, men Thorsten finns i glasklart och mycket positivt minne. Tittade igår på smalfilm från Morjärv 1969.

Thorsten (som alltid presenterade sig som Nybom när han ringde) blev en ovärderlig guide när jag lämnade kultursidorna för att i Dagens Forskning skriva om högre utbildning och forskning.
Då, i början av 2000-talet, lotsade han mig (mestadels telefonledes) genom en för mig ny värld, han delade generöst med sig av sin långa erfarenhet, skarpa fakta, personkännedom samt en avsevärd dos underhållande skvaller.
Han var oförtrutet nyfiken också på medievärlden. Trots att hans respekt för journalister generellt var begränsad förmedlade det något slags tillgivenhet att han (undantagslöst) refererade till mig som murvel.
Jag kommer att minnas Thorsten av många skäl, ett av dom är att han på sitt bitska, knarriga vis var så genuint snäll.

En väldigt speciell person. Vi tyckte om dig.

Ett färgstarkt liv för kunskap och bildning har vandrat vidare.
Vila i frid.

Det är så sorgligt att Thorsten är borta. Vi har många starka, levande minnen av honom. Barbro tänker på när Thorsten ringde och frågade efter Gossen. Och Göran minns honom från otaliga konferenser, från samtal, mejlväxlingar och möten. Han var alltid så engagerad, så närvarande. Kritisk och konstruktiv. Kunnig och påläst. Skarp och samtidigt omtänksam och hygglig. Vi minns hans formuleringsförmåga och hans rika, originella bildspråk: den som fick omdömet att diskutera med honom är ju som att sparka i en gardin hade inte gjort djupare intryck på Thorsten!

Så vi sörjer med Ingrid och döttrarna, som Thorsten var så omåttligt stolt över.

Thorsten var en oerhört trofast vän. Jag saknar honom.

Thorsten var en god människa. En riktig Mensch och en lysande historiker.

Jag är tacksam att jag fick lära känna honom. Som föredragshållare eller seminariedeltagare var han i sitt esse. Det fanns en frejdighet och formuleringskonst hos honom som fascinerade. Jag hade glädjen av att Thorsten läste vad jag skrev på 1980- och 1990-talen. Han var skarp (men aldrig elak) i sina kommentarer. Jag lärde mig mycket av Thorsten.

Jag har läst det mesta av vad Thorsten skrivit innan Örebrotiden. Jag minns särskilt hans historik över Statskontoret, Det nya statskontorets framväxt 1960-1965 (1980). Att kunna göra något så spännande och läsvärt av detta skenbart jättetrista ämne visar vilken skicklig skribent och historiker han var.

Och vi hade mycket roligt ihop genom åren. Jag saknar honom.

Jag lärde känna Thorsten när jag var student i Berlin kring millennieskiftet och han var gästprofessor. Han var en oerhört bra universitetslärare, inspirerande, okonventionell och mycket populär bland studenterna, inte minst pga att han tog oss unga på allvar, han visade ingen klassarrogans, tvärtom. Vid senare tillfällen gav han värdefulla råd t.ex. beträffande min doktorsavhandling, vi samarbetade i tidskriften NORDEUROPAforum och i andra sammanhang. Jag kommer alltid att komma ihåg hans ständiga beredskap att ifrågasätta existerande monolitiska åsikter och allt det som han en gång betecknade som "akademiska maskerader". Tack så mycket för allt du gav, Thorsten!

Hej då Thorsten. Tack för alla böcker, för goda råd och uppmuntran genom åren.

Ville ringa dig idag, pappa. Saknar dig.

Kära farbror Thorsten. Så här vill jag minnas dig. Sjungandes. På fest. Med dina nära och kära runt om dig.

Thorsten har varit gästprofessor vid Nordeuropa-Institut, Humboldt Universitet i Berlin och stannat i kontakt med institutionen genom olika projekt under ett antal år. Thorstens medverkan inom denna forskningsmiljö har varit en klar tillgång på många olika sätt. Jag kommer minnas Thorsten från den tid som en klok och kritisk akademiker med en sund självdistans till den akademiska verksamhet som person. Ett särskilt minne gäller Thorstens avskedsfest i Schützenstraße när han stod mitt i en grupp av studenter och kolleger, och sjöng en Bellmans visa som han har förberett för just denna fest. Thorsten har varit en viktig del av Berlins akademiska miljön. Visan är ett minne för livet. Tack Thorsten för alla samtal vi har fört.

Han kallade sig själv byråkrat, när han arbetade som vice-rektor vid Örebro universitet, men deltog ofta i våra doktorandseminarier i historia. Med sin enorma beläsenhet spelade han stor roll för doktorandernas utveckling. Och vilken annan vice-rektor kunde gå rakt in i grundutbildningen i historia och undervisa om antiken Själv tar jag fram The Bands Music From Big Pink och minns Thorsten tillsammans med en av hans favoritgrupper.

Så oerhört ledsamt. Thorsten var min arbetskamrat i Örebro i många år och jag tyckte väldigt mycket om honom. Klok, rolig och kunnig. Jag smidde som bäst planer på att kontakta Thorsten och fråga lite mer om bildningsideal och Humboldt, nu går inte det. Studenterna i Örebro betraktade honom med skräckblandad förtjusning, han tyckte om att inleda sin presentation på A-kursen med att säga att eftersom det här var ett universitet skulle han främst tala latin, och det dröjde några skräckfyllda minuter innan de insåg att han skojade. Det är ett privilegium att ha fått känna Thorsten och jag kommer sakna honom väldigt mycket.

Thorsten var en ovanlig person kunnig, beläst, skarp i sin kritik, generös mot sina vänner. Vi saknar honom mycket.

Det var sorgligt att Thorsten har gått bort. Vilka minnen ! En av SUAV-projektets forskare saknas ,men minnet av den färgstarke Thorsten kommer att leva . För mig är det inte minst tiden på 1970-talet då vi var unga doktorander i SUAV, och med schackspel och bokauktion något förlängde studierna, men fördjupade oss i ALLT !, som lyser i minnet. Thorsten var verkligen intensiv och blev forskare, opinionsbildare, rådgivare, skribent och debattör på nya områden, som universiteten och forskningens organisation, forskningspolitiken och samhällets FoU. Ett tag ledde han även ett forskningsråd om forskning kring FoU. Jag har inte träffat Thorsten på senare år, då han var vicerektor i Örebro och rådgivare men har följt honom på avstånd,. Det gäller inte minst hans essäer om Humboldts universitetsmodell i kris, Staterna och den globala krisen för FoU och den högre utbildningen och humanioras läge., Ett exempel på en essä/
"The World we live in - and beyond". The Universities and the Confluence of Internal and External Forces of Change, in "Wohin geht die Universität Quo vadis, universitas. Österreichischer Wissenssenschaftsrat, Tagungsband 2014. Wien 2015.
Vila i Frid Thorsten
Kent Zetterberg

Som nybliven doktorand blev Thorsten medlem av opinionsgruppen i SUAV-projektet. Han visade sig vara ett värdefullt tillskott. Thorsten hade en förmåga att klarlägga opinionsbildningens ideologiska bakgrund. Diskussionerna med Thorsten hjälpte mig att strukturera opinionsmaterialet, med Thorstens hjälp kunde jag förflytta mig från ett gungfly till fasta marken. Tack Thorsten för denna insats, du förblev en inspirerande diskussionspartner!

Er war ein Freund - und bleibt auch deswegen unvergessen-

Thorsten vi minns de fina dagar som vi hade ihop i Morjärv för några år sen. Benjamin och Julian pratade efteråt om att Kajsa och Rut hade en väldigt rolig morfar.

Thorsten,
Ett privilegium att ha haft dig som handledare; kunnig, uppslagsrik och generös. Jag är glad att vi fick tillfälle att återknyta kontakten under senare år!
Du har betytt mycket för mig och är väldigt saknad!

Farbror Thorsten, du skojade jämt. Min barnahjärna greppade inte alltid den kluriga poängen men din värme och omtanke gick rakt in i hjärtat. Kram.

Happy Valentine Pappa

Thorsten, Du var en sann vän och en ovärderlig medarbetare i gemensamma projekt.

Thorsten var en av våra allra bästa vänner! Han var alltid mycket generös och hjälpsam såväl i tjänsteärenden som i våra privata angelägenheter. Hans humor och formuleringsförmåga var fullkomligt obetalbar! Han visade ständigt sitt intresse för vad vi ägnade oss åt med stödjande kommentarer. Han är oändligt saknad men mycket väl i våra minnen för alltid bevarad!

Du är en sån man minns Thorsten!

Thorsten, du kom till oss på Sankt Johannesgatan 1997 som ett yrväder och blev vår självklara medelpunkt med allt ditt vetande och alla dina historier från när och fjärran. Du läste sen allt jag skrev om forskningspolitik i tjugo år och du var alltid generös när du kommenterade. Du tyckte mycket om att ringa och få nyheter om vad som hände i den lilla staden Uppsala och du älskade när det drog ihop sig till något spännande! Jag kommer att sakna dig mycket, för du var en stor personlighet, en helt unik person. Vila i frid.