Tänk som vi höll på och experimenterade på Storfors Musikskola, ena veckan spelade vi gitarr, sen var det tvärflöjt, saxofon, piano, säckpipa, piano och hela tiden också gitarr. Så glad att ditt musikaliska värv blev extravagant och så tragiskt att det tog slut så snabbt! Med varma tankar och sorgesamt farväl från din gamle musiklärare Christer
En varm augustidag på Strandgatan. Du var kanske 6-7 år och hade kortbyxor och brunbrända ben. Ska jag spela för dig frågade du och satte dig på trottoarkanten samtidigt som du lirkade upp ditt munspel ur fickan. Du spelade "Kan du vissla Johanna" för mig medan jag plockade röda vinbär. Ett kärt minne som jag aldrig glömmer. Tack för det minnet Nicklas.
Nynäshamnsposten har idag publicerat en minnestext:
https://www.nynashamnsposten.se/artikel/till-minne-av-en-vacker-drom-karl-nicklas-gustavsson-1972-2021
Kortare versioner kommer att publiceras i andra tidningar.
* * *
Till minne av en vacker dröm Karl Nicklas Gustavsson (1972-2021) in memoriam
Det finns enstaka människor som redan vid ett första möte utstrålar en viss särart; en värme, nyfikenhet och givmildhet som i ett vingslag förmår lyfta upp omgivningen ur vardagens tristess. Många är vi som minns Karl Nicklas Gustavsson som just en sådan person.
Tidigt under uppväxten i de värmländska skogarnas Storfors blev det tydligt att musiken var Nicklas kall här i livet. Men det kreativa begränsades inte till tonkonsten; bland de många strängarna på signaturen KNG:s lyra rymdes även poesi, serietecknande, fotografering, skrivande, dramatik, gränsöverskridande verksamhet och mer därtill. I denna Gustavssonska värld fanns inget motsatsförhållande mellan högt och lågt inom konsten, utan dessa levde harmoniskt i symbios; en sarkastisk bagatell kunde minsann vara lika livgivande och betydelsefull som en allvarsam symfoni. På samma vis kunde Nicklas lyfta de mest alldagliga händelser och göra något poetiskt, drömskt och minnesvärt av dem.
Efter uppväxten i Storfors påbörjade Nicklas musikvetenskapliga studier vid Stockholms Universitet åren 1994-96, i kombination med privatstudier i komposition och musikteori för bland andra Maurice Karkoff, Johan Jeverud och Armand Gutheim. Redan vid den här tidpunkten fick han sina verk framförda av namnkunniga musiker och blev spelad i radio. Sedan följde en period av kompositionsstudier vid Guildhall School of Music and Drama åren 2001-2005. Nicklas musik uppmärksammades här med flera framföranden av eminenta orkestrar och ensembler.
Det var just i London som han träffade och förälskade sig i Inese Klotina, pianisten med vilken han skulle återvända till Sverige för att fortsätta sitt spännande livsäventyr - nu med Nynäshamn som hemort. Deras gemensamma initiativ, Iliad Kulturproduktion, skulle komma att arrangera konserter och släppa kritikerrosade skivor. Och snart såg barnen Arvid och Ingrid dagens ljus. Sällan skulle det bli en tyst minut därhemma när dragspel, tromboner, kazooer och leksakspianon fanns så nära till hands hos denna skara muntra musikanter.
Liksom i livet i övrigt gick Nicklas sin egen väg som tonsättare. Den imponerande verkförteckningen inkluderar symfonier, pianomusik, sånger och kammarmusik. Med musikhistorien som verktygslåda skapade Nicklas vackra, underfundiga kompositioner enligt mottot: Traditionen får aldrig vara en soffa, det måste vara en trampolin. Inte sällan var de mångbottnade texterna sprungna ur KNG:s egen penna.
Med Nicklas som inspirerande körledare gjorde Nynäshamns Kammarkör heroiska insatser för det lokala kulturlivet. Lika minnesvärda är insatserna på flyktingboendet på Nicksta och på Trehörningen under åren 2015-16, där Nicklas tillsammans med sonen Arvid och clownerna Max och Monick arbetade som volontär och bjöd på musik och clownerier för asylsökande migranter.
Nicklas livsglädje och vänliga sinne smittade av sig varhelst han gjorde entré. Det fanns en okonstlad givmildhet i hans sätt att vara; en hjälpsamhet som bara var självklar och fri från förväntningar. Nyheten om hans plötsliga bortgång efter en kort tids sjukdom kom som ett smärtsamt sorgebud för väldigt många nära och kära. Våra tankar går till de närmast anhöriga: Inese, barnen Arvid och Ingrid, mamma Anne och Bengt.
Vi kan bara instämma i sonen Arvids ord: "Bra att så många är ledsna. Då har pappa tillfört något.
Och ja, familjefadern Karl Nicklas Gustavsson tillförde verkligen något mycket betydelsefullt till världen. Saknaden är stor. Men minnena, musiken och vänskapen lever kvar.
Tack för allt, Nicklas.
Max Claesson
Rasmus Dahlstedt
Karin Merazzi-Jacobson
Martin Malmgren
Kerstin Broms
Hans-Erik Goksöyr
Joakim Flinck
Godnatt Pappa.
Käre Karl Nicklas, förra hösten fick jag äran att ha Dig som körledare under inspelning av Armands skiva. Varje gång vi gick därifrån var vi höga av sångglädje och lust till livet av alla endorfiner som sprider sig i kroppen när man gör någonting så lustfyllt. Ditt sätt att få ihop oss, lyfta oss, stärka oss och få oss att låta, var någonting helt unikt! Det är helt ofattbart att du lämnat detta jordeliv. Jordänglar som du behövs i denna hårda värld.
Jag känner djupt med din familj. Må du vila i frid. / Annika
Många varma kramar till Ingrid från din danskompis Aliya.
Vila i frid önskar familjen Ryderberg.
Med mitt varmaste deltagande i sorgen lägger jag här ut det tal jag höll på Nicklas begravning., då jag förstod att det talade ljudet tidvis var svårt att uppfatta i sändningen från begravningen/Ingrid Dahlström, präst
Hur kan någon så full av liv plötsligt inte finnas Tomrummet och saknaden så ofattbar, sorgen så isande. Men som en bro mellan liv och död finns musiken, Nicklas musik. Den får både bli till en hyllning till honom och en hälsning från honom, i hans musik finns hans röst kvar, den speglar honom och hans liv. Det finns en berättelse om en man som använde musiken som en livsspegel: Varje dag skrev han ett stycke om hur hans liv varit den dagen, det blev till en livssymfoni, med skiftande tonspråk, i dur och i moll, med olika röster och instrument. Nicklas egen livssymfoni skulle tala om en pojke från Storfors, Värmland, som redan tidigt visste att det var musik som var hans uppgift och kall i livet. Bestämd, driven, orädd att gå sin egen väg flyttade han till Stockholm, studerade musik, arbetade hårt för att försörja sig. Därefter bar vägen vidare till London, där era vägar Inese sammanflätades. Sedan tillbaka till Sverige, till Nynäshamn. Här fick ni ta emot er barn, Arvid, Ingrid. Nicklas livssymfoni skulle tala om den obändiga kärleken till er barn, en kärlek som får bära, omsluta er, finnas djupt i era hjärtan. För det är orättvist, det är fel att ni förlorat er pappa. Men fortsätt att prata om honom, med honom, minns alla de där stunderna ni delat, bär vidare hans kärlek i er. Nicklas livssymfoni, ja, den skulle tala om hur han arbetade hårt för att försörja er men det var självklart musiken som var hans passion. Att komponera, musicera, vara körledare kompromisslöst höll han fast vid den musik han brann för. Nicklas livssymfoni skulle också tala om hans glädje och humor. Den skulle tala om hans stora hjärta, hur snäll och omtänksam han var, och hans förmåga att se varje individ, att kunna tala om allt med alla. Och Nicklas symfoni hade också (fruktansvärt nog) fått tala om smärtan den sista tiden, det chockartade sjukdomsbeskedet, förtvivlan och sorgen. Hastigare än någon av er någonsin kunde ana rycktes Nicklas bort från er.
Ja, livet tycks så fruktansvärt, så orättvist, och självklart är det lätt fråga sig - var är du nu Gud Det finns inga enkla svar, men i påsken får vi ett svar Gud blir själv människa, en människa som lider och dör. När vi i vårt lidande, i vårt mörker frågar var är du nu Gud, svarar Gud inifrån mörkret och lidandet Här är jag! Gud är inte en Gud som ser på oss utifrån, uppifrån, utan kämpar med oss mitt i det som är våra långfredagar, mitt i det som är vårt mörker och djupaste smärta. Gud kämpar min tro är att det därför också vi orkar kämpa vidare. Och påsken slutar inte med långfredag, lidande och död. Det kommer också en påskdag, då när Jesus gick ur graven, besegrade döden och gav oss hoppet om att det efter döden väntar ett nytt liv. Vi kan kalla det livet himlen, där vi får hoppas och tro att vi får mötas igen. En bild av himlen finns i Uppenbarelseboken: Se, Guds tält står bland människorna, och han ska bo ibland dem, och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem, och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer, och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta skall finnas mer. Ty det som en gång var är borta.
I berättelsen jag nämnde, om mannen som komponerade sin livssymfoni berättas det hur också han dog, och att alla då tänkte att symfonin skulle stanna av. Men istället började den spela av sig själv, med himmelska toner så får vi hoppas att också Nicklas livssymfoni fortsätta, med klara, himmelska toner.
Gud, det går inte att förstå hur livet kan vara så vackert och fullt av glädje för att sedan förändras och göra så ont. Ta emot Niclas i din famn, bär honom nära ditt hjärta i din oändliga kärlek. Bär också oss lika nära dig och ge oss kraft. Amen.
Tack för en vacker och minnesvärd begravning. Vi glömmer dig aldrig, Nicklas! Din fina och vänliga själ, och din alldeles underbara särart, har satt djupa spår i våra hjärtan. Tack för all din vänskap, och för alla fina stunder tillsammans.
Du fikk en vakker begravelse min kjære venn Nicklas. Mine tanker går til deg og din fine familie i sorgen.
Покойся с миром
Vila i frid!
Det var alldeles för tidigt Nicklas. Livet är inte rättvist. Mina tankar går till dig och din familj. ️
II minnet finns du med all din kärlek, som tog emot alla, med glädje och värme. Och med ditt, Inezes och Arvids musicerande förenades vi till ett. .Tack för alla fina stunder av möten, i all enkelhet, som nu består som vackra minnen.
Min käre kusin, vi tillbringade många glada stunder tillsammans som barn och tonåringar. Jag var så glad för din skull att du fick en så fin familj ,Inese, Arvid och Ingrid. Jag trodde att vi skulle få träffas igen och umgås, livet är ingen självklarhet, ta vara på tiden, vila i frid Nicklas, tack för alla fina minnen
All my love to you Inese, Arvid and Ingrid in these difficult times. We send you all of our best wishes. Here is a little video we have made in tribute to Nicklas life and work with four lovely pieces written by him about 20 years ago in London. https://youtu.be/0UfNCw2mgTM
Saknar dig Nicklas, det är ofattbart... Tack för att jag fick turen att lära känna dig ️ Du kommer alltid att finnas i mina tankar. Vila i frid
Tack för alla fina minnen vi fått dela med dig och din fina familj Vi saknar dig Vila i frid Nicklas
Nicklas. Tack för alla fina stunder tillsammans. Vi minns en sommardag då du och Morgan skulle ta en liten tur på Öjevättern med din segeleka. Den lilla vinden som var när ni seglade iväg blev snart till bleke. Och timmarna gick. Till slut tog din pappa motorbåten för att leta upp er och bogsera er tillbaks. Vi kommer sakna dig på Öjevätterns vatten och ditt varma mottagande när vi navigerade in till bryggan vid er stuga. Vila i frid!
Rest in peace dear friend. You were such a unique and entertaining person. My deepest condolences to you Inese, Arvid and Ingrid. I wish you strength in these very trying times. Nicklas memory and music live on ️
Du är här i våra hjärtan för evigt. Vila i frid kära Nicklas!
Rest in peace my friend. Condolences to all your family
Sov gott...Tack för allt. Du är alltid här, nära, med oss...
Saknar dig Pappa, känns tomt
Tack för alla fina stunder med Dig Nicklas.
Du kommer alltid finnas med oss i våra tankar och minnen.
Kära vännen, så tidigt lämnade du oss! Saknaden är stor! Vi bevarar dig, din fantasifulla varma personlighet, dina skratt och din musik i våra hjärtan för evigt. Vila i frid kära Nicklas!
Tack för de fina stunderna vi och våra söner fick tillsammans med dig
Min älskade son. Tack för alla fina år du gav mig. Du finns för evigt i mitt hjärta.
Kram och farväl
Mamma
Min älskade son. Tack för alla fina år du gav mig. Du finns för evigt i mitt hjärta.
Kram och farväl
Mamma
När jag, vid fyllda 12 år, kom med mina föräldrar på ett besök hos Värmländska familjen Gustavsson började en resa. Jag fick lära känna dessa människor under min uppväxt och du, Karl Nicklas Gustavsson, som redan väldigt ung spelade ett litet dragspel, skulle komma att bli en god vän.
En dag under detta besöket hamnade jag i husets inredda grammofon-rum, där jag fann Beatles album Abbey road, detta skulle komma betyda starten på min musikaliska passion i livet.
Musik skulle också komma att bli en gemensam livstråd för oss båda och när våra familjer träffades drog vi nästan alltid oss undan en stund, du och jag, för att diskutera musik.
Den bästa tiden i livet, var 90-talet fram till slutet av de första tio åren av 2000-talet, då somrarna i Värmland, på bara en båttur längd bort, var ljuvliga, med eftermiddagsfika, grillning, kräftskivor och trivsam samvaro i er närvaro.
Med tiden skaffade du, tillsammans med Inese, familj och bosatte er i Nynäshamn, avståndet växte men vi höll kontakten och otaliga samtal, diskussioner och delade musikaliska klipp via messenger, sms eller facebook.
De sista minnen som dyker upp i tanken är när ni bodde hos oss 2017 och Inese spelade i Nicolaikyrkan i Lidköping, och när vi träffades sommaren 2019 på Ineses konsert i Lundsberg kyrka. Sen kom pandemin 2020 och människor avråddes att umgås.
Nu finns du inte längre, vi fick sista dagarna i februari det ofattbara cancerbeskedet och att det nu var spritt i hela kroppen. Mindre än en vecka senare kom beskedet att du gått bort.
Det finns få saker som skrämmer mig och som jag hatar, cancer är en av dessa.
Din Pappa lämnade dig pga denna hemska sjukdom för tio år sedan, och nu har du blivit tvingad att lämna din familj. Du som i mina ögon framstod som en fantastisk pappa när jag såg hur du engagerade dig i dina barn. Nu får inte din fina Inese och era underbara barn inte ha dig vid din sida längre. Overkligt är det ofattbara.
Jag kommer att sakna den goda tiden och framför allt, din särart, sprungen ur den värmländska naturens mylla. Trots allt som präglat din vuxna tid var du den jordnära man som far din, och samma pillemariska humor.
Tacksamhet över de människor jag lärt känna genom livet präglar mina tankar när jag tänker på er och tankarna går tillbaka till första minnet i Storfors där jag fick höra Abbey road med the Beatles för första gången, där första spåret genljuder i refrängen av John Lennons röst Come together Ett viktigt budskap, vad vore vi människor utan kärleksfullt umgänge, oavsett av glädje eller sorg.
Hoppas verkligen det finns dragspel, levingitarrer, mopeder, motorcyklar att meka med däruppe, nu när du återförenas med din far.
Kammarkörer, och orkestrar att trimma finns nog i alla fall.
Här nere känns tillvaron lite tom dock.
Karl Nicklas Gustavsson, Nynäshamn, har plötsligt lämnat oss i en ålder av 48 år. Närmast anhöriga är makan Inese Klotina, barnen Arvid och Ingrid samt mor, vänner och kollegor.
Karl Nicklas har varit en mycket uppskattad tonsättare, arrangör, musiker och körledare, och han kom till Stockholm i början av 1990-talet. Att han var från de värmländska skogarna gjorde honom till det slag av sann musikant det finns så många exempel på i just Värmland
Det var en entusiastisk 20-åring jag lärde känna då, och som med stort intresse sög i sig allt om de musikteoretiska ämnena musiklära, gehörslära, avistaläsning och rytmik jag då undervisade i. Till skillnad mot många andra, tog Nicklas tag i detta med både lättsamhet och humor, vilket gjorde att jag genast insåg att han just var en sann musikant...
Efter att ha studerat vidare musikvetenskap vid Stockholms Universitet, liksom komposition och instrumentation vid bl.a. Guildhall School of Music and Drama i London, flyttade han tillbaka till Stockholm tillsammans med den lettiska pianisten Inese Klotina som han hade träffat där.
De bosatte sig i Nynäshamn och etablerade sig båda två här i Sverige. Inese som konsertpianist och repetitör vid Kgl Operan, och Nicklas som tonsättare och mycket uppskattad körledare för flera körer. Efter några år fick de även glädjen att dela tillvaron med först sonen Arvid och sedan dottern Ingrid.
Vi fick åter kontakt med varandra efter hans återkomst från London, och det är alltid en extra glädje att se tidigare studenter ägna sig åt kulturens musa som yrke. Att gå på Nicklas konserter, som han väldigt ofta hade tillsammans med sin kära hustru, var en inspiration då det alltid framfördes något nytt verk av Nicklas liksom något traditionellt i hans spännande arrangemang.
Han hör ju till en generation tonsättare som anser att det åter är okej med tonalitet i nya verk, vilket gör det till en njutning att höra hans In the Shade of Ludwig för piano, Fågelsånger för blåskvintett eller Fyra Långfredagsmotetter för kör. Att Nicklas förblev en sann musikant var också uppenbart när han vid middagar gärna kunde riva av något svängigt fyrhändigt tillsammans med Inese.
Vi kom att umgås en hel del, och även samarbeta kring mina egna musikalbum där han gärna hjälpte till med körarbetet. Senast vi hade kontakt med varandra var den 7 februari då jag berättade om slutmixningen av mitt kommande album, i vilket kör har fått en stor plats. Då hade Nicklas inte ens fått diagnosen cancer i bukspottskörteln, utan gladdes över att snart få höra slutresultatet av vårt gemensamma arbete
Det är en chock för oss alla att Nicklas, som ju var i sina bästa år, plötsligt har rykts bort så här. Det påminner oss alla om livets förgängligheter och hur saker och ting plötsligt kan förändras från ett ögonblick till ett annat. Nicklas kommer alltid att förbli i våra hjärtan som den hyvens grabb han faktiskt var!...
En sista hälsning från dina gamla förskolefröknar.
All vår kärlek....
Du fattas oss Nicklas. Vila i frid.
Vilken fin begravning. Vacker musik, minnet av Nicklas, och Ingrid i sin fina klänning.
?
Tack för din musik!
Vila i frid, Nicklas...
Kära Nicklas, tack för de minnen vi fick, de lever kvar hos mig.
Våra tankar går till din familj dessa svåra stunder, vila i frid Nicklas.
Du lärde mig lite av musik när vi var barn.Jag är en gammal klaskom6 från grundskolan
Minnet av ditt musikaliska nyskapande körledarskap lever. Mitt varma deltagande i dina kärestas sorg.
Du var min vän och tack för allt du lärt mig om musik.
Har man en gång mött dig, glömmer man aldrig.
Din humor, din värme och din blick.
Susanne Holmberg
kören Vislustan
Tack för alla fina musikstunder.
Min bäste vän Nicklas.
Jag saknar Dig så oerhört mycket
En sista hälsning ifrån vännerna i dramagruppen
Tack för att jag fick lära känna dig, vil i frid
Vila i frid
Vila i frid med musiken
En sista hälsning
Din tid här på jorden
den blev alldeles för kort
Det känns tomt
nu när du har gått bort
Tyvärr kan vi inte få saker att bli
så som de en gång var
Men vi kan alltid glädjas
åt de glada minnen av dig
som vi har
Vila i frid !
Tack för all musikalisk glädje du gav oss alla så rikt och generöst.
Musiken klingar kvar i mitt sinne och blir kvar som ett kärt minne.
Sjukdomen kom alltför tidigt och brutalt
Allt gott framöver önskar jag er som är kvar - Inese, Arvid, Ingrid
Vila i frid kära fina Nicklas!
Vila i frid
Vila i frid.
Kommer att sakna dina anekdoter om ditt liv.
Gone is the face we loved so dear.
Silent is the voice we loved to hear.
Too far away for sight or speech.
But not too far for our thoughts to reach.
En sista hälsning