Hans var min klasskamrat på bibelskolan i Säffle 1973-76, och vi satt bredvid varandra på grekiskan. . En sommardag gick jag ner till Älvstugan där han bodde med sin familj. Han hade fått en liten dotter! Hon blev senare min sonhustru och vi blev släkt.
Tack Hans för alla goda minnen under många år, särskilt allt som vi gjorde tillsammans som familjer Det är tomt utan dig, men också ljust genom alla goda minnen och tanken på hur du har det nu.
Inte glömma att Peter Williamsson också är med bland de gamla arbetskamraternas hågkomst av Hans
Vi tyckte alla att du var en stor tillgång bland oss. I ljust minne bevarat.
Bo Cegiela, Anna Lisa Bjurman, Monica Davidsson, Kristina Helders, Hans Sundström, Ruben Sundström, Bengt Lärka, Anders Vinterlid, Carl Henrik Kindlund, Gunnar Andersson, Anders Vestlund, Karin Larsson, Britt Marie Hammarström, Örjan Gren, Marie Strålin, Ingrid Hermansson, Pär Hagman, Lena Engström, Maria Jalkenäs, Kristina Linderoth, Camilla Lindqvist, Katarina Nyblom Pettersson, Marcus Wickberg, Fredrika Berggren.
Tack för många års gemenskap!
Tack Hans för att du under ett stort antal år varit vår revisor, men framför allt tack för att du under så många år varit vår vän.
Under många år har Hans varit en god vän, kär bror och duktig revisor för oss i Bibelklubbsgemenskapen. Hans tjänstvillighet, ödmjukhet och vänlighet spred glädje och värme till oss alla och vi tackar Gud för hans liv. För Bibelklubbarna, Margareta och Stefan Larsson, Orsa
Jag blev alltid glad när jag träffade på Hans i kyrkan. Vi växlade några ord, och jag fick med mig ett mått av den värme som alltid fanns där i mötet. Hanna och jag tänker på er närmaste i er sorg och saknad.
Hans var min närmaste vän. Han var också morfar till tre av mina barnbarn. Jag har många minnen av Hans, bland annat en resa till USA som vi gjorde tillsammans 2009 ... och att sitta tillsammans i vardagsrummet i hans lägenhet och be för våra nära och kära. Med vårt hopp ser jag fram mot att vi möts igen.
Tar farväl av pappa med blandade känslor. Vemod över det som var trasigt och sorg över sjukdomen som tog över mer och mer. Ömhet över allt som var; alla utflykter han drog med oss på -till skidspåren, orienteringstävlingarna och kvällsdoppen i sjön, hur han tyckte om att planera resor och "gå och reka", och alla stopp efter vägen med matsäck, hur svårt det var att smyga på nätterna utan att väcka honom, hur lätt det var för honom att skjutsa när det behövdes, och stötta ekonomiskt när det behövdes, alla ihärdiga försök att få en spretig familj att äta måltider och spela spel tillsammans, vår delade kärlek till kaffe och knäckemacka tidigt på morgonen och hur mycket han tyckte om min egen familj.
Lättnad över att lidandet är slut. Och tacksamhet över att jag fick vara med under de sista timmarna och jag tror och hoppas att han kände att jag var där.
Upptäcker att de finaste minnena jag har av pappa förefaller vara småsaker. Knäckebröd med ägg framför skidtävlingarna på tv, med våra kollegieblock i högsta hugg, antecknandes mellantider. Tryggheten i att bli hämtad med bil på stationen när jag besökte Falun efter att ha flyttat till Stockholm. De typiska pappaskämten som återkom varje år (inga undantag) med att "jämna till kanten" på mandelmassan när vi gjorde julgodis. Småsaker, som uppenbarligen är stora för mig.
En sista hälsning.
Tack Hans för det ljusa minne du lämnar efter dig!
Tack Hans för alla fina år vi haft tillsammans i vår husgrupp.
Vila i frid.
Christina o Björn
Berit o Olle
Barbro
Helena
Ingrid
Tack Hans för alla fina stunder vi har haft tillsammans!
Vila i frid!
Våra tankar är med er