Jonas Granström

Jonas! Så många roliga minnen och så mycket skratt
RIP Jonas Where ever You are! 🙏🏻❤️🙏🏻
Gunilla

Idag den 3 juli är det en månad sedan vi tog farväl av Jonas i Trons kapell på Skogskyrkogården. Vi var 20 personer (p.g.a. pandemin) med familj och nära vänner. Det blev en fin och ljus ceremoni, även om sorgen var i oss alla. Så småningom planerar vi att ha en minnesstund/samling/fest för Jonas. Då tänker vi att ni, som inte kunde vara med på begravningen, kan komma och att vi då får dela varandras minnen av Jonas. Jag vill tacka er alla, som här på Minnessidan eller på annat sätt, har delat vår sorg och hedrat Jonas minne. Tack för alla tända ljus, minnesord, gåvor, blommor och samtal. Den här Minnessidan kommer att finnas kvar. Det går bra att förmedla sina tankar och hågkomster även i fortsättningen. Mitt varmaste tack igen. Agneta

Jonas tack för fina minnen och att du provocerat, inspirerat och stimulerat mig under åren.

Det var så smärtsamt att höra att du gått bort, Jonas. Men sedan dess har ju minnena vällt fram av allt roligt och innerligt du stod för, och det är det intryck du lämnar efter dig. Skratten, engagemanget, och den oreserverade vänskapen. Vet att vi är många som delar detta!

Jag är så glad att jag fick träffa dig Jonas.
Jag ser glimten i din blick, hör din vänliga ton, ditt skratt och minns dig med värme i hjärtat.

Jonas. Nu är det inte kul. Det är tomt. Du som alltid sa att gäller att ha "kul nu!" Tack för allt det roliga, äventyrliga, varma, och all trofasthet.
som rymdes i ditt stora hjärta. Lasse

Vila i frid Jonas. I ljust minne bevarad som en varm, äkta och generös person - och en begåvad skådespelare. Varma tankar till Agneta och dina närmaste ️❤️

Vila i frid, Jonas🌹

Käraste vännen. Så många många minnen jag bär med glädje. Tack Jonas. Colbjörn & Carina

Till fjärilens minne.
Säg inte, att ingenting blir kvar
av den vackraste fjärilen livet gav.
Säg inte, att vingarnas färg bleknar bort
och försvinner i vinden som stoft, som stoft.
Om fjärilens kropp måste gömmas i grav,
är ändå den svindlande flykten kvar.
Bo Setterlind

Tack älskade Jonas för allt du var,
så många fina minnen jag har kvar.
Och TACK för att du kom till mitt bröllop med Jerry.
Du kommer för alltid att finnas i mitt hjärta.
Monica

Finaste fina Jonas vi som hade så mycket kvar som inte blev, tankar om att kunna ses och knyta an till det som varit, nu blev det inte så, känns i själ och hjärta att du är borta, så svårt att förstå, men nu har du rest till vad och vart vet vi inte, det blev plötsligt inget av allt!
Älskar dig!
Vila i frid
Anna o Leif

Jonas var en av mina första förebilder. Generös öppen och väldigt inkluderande när jag halkade runt på Friteatern i en period runt -82 :)  Hela er familj var härlig att vara med. Tiden går så snabbt. Men jag bär med mig den fina känslan jag fick från er alla  Vila i frid Jonas.

Malte F

En nära femtioårig vänskap tar inte slut den bara uppstår i en annan skepnad. När sorgen och förlusten känns som störst kan man komma på sig med att gapskratta, gapskratta åt minnen, småle åt uttryck, hissna över minnesbilder. Plötsligt dyker han upp: Jonas livsfarligt klättrande i scenbygget, Jonas i Kretas klarblå vatten, Jonas gråtande över en känslosam sång, Jonas skämtande vid middagen. Det hände alltid något när man var tillsammans med Jonas. Och Agneta. För man tänker på dem tillsammans och man tänker med oändlig kärlek och med saknad och med sorg och med glädje.

Jonas! Du lever i vårt minne som den varma, omtänksamma och hjälpsamma person du alltid var. Mycket humor och alltid en snabb klurig kommentar. Hoppas du kan rulla stock där du är. Vi ses sen!

Kommer att sakna dig i fönstret på Verkstadsgatan när jag går förbi!

Jonas! Som vi har jobbat, lärt känna varandra, slitigt, åkt tusentals mil i olika turnébussar, sett varandra och ryckt in när vi sett att det behövts. Ja, vi kände varandra så väl att vi kunde se på varandra, bytte en blick, läste av varandra, att nu är det dags att rycka in som stöd. På en spelplast eller i andra situationer i livet. Men vi var väl inte heller alltid Guds bästa barn. Kanske kan vi känna igen oss i "Fröken frids sista vilja". Farväl Jonas på vidare färd. Måhända får du nu åka i en turnébuss som inte får punktering och där värmen och fläkten funkar även den nått en position norr om Gävle.

Feelings are easier to express in my native langage...
Un jour tu es arrivé dans mon village, avec toute la troupe de théâtre. Et vous avez fait une représentation. En suédois, dans un petit village suisse. Cela a fait scandale ! Et moi, j'ai adoré cet oncle dont je ne comprenais pas les mots mais qui était si humain, si gentil. Je t'ai admiré et aimé. Les distances géographiques et linguistiques étaient de vrais obstacles. Mais tu étais mon oncle adoré. Et tu le restes !
Maintenant tu as rejoins Maman, ta soeur. Vous me manquez tous les deux. Mais vous resterez à jamais dans mon coeur et ainsi je peux continuer à avancer. Avec vous à mes côtés
Merci

Min älskade Jonas.
Vi fick 47 år tillsammans, men din sjukdom gjorde att det inte blev fler.
Du visste, innan jag förstod, att tiden började ta slut.
Du var aldrig rädd, men du oroade dig över hur jag skulle klara mig.
Peter och jag fick vara med dig, när du somnade in.
Lugnt och stilla. Det blev tyst,
Jag lovar dig Jonas att jag ska klara av detta.

He Is Gone
You can shed tears that he is gone
Or you can smile because he lived
You can close your eyes and pray that he will come back
Or you can open your eyes and see all that he has left
Your heart can be empty because you can't see him
Or you can be full of the love that you shared
You can turn your back on tomorrow and live yesterday
Or you can be happy for tomorrow because of yesterday
You can remember him and only that he is gone
Or you can cherish his memory and let it live on
You can cry and close your mind, be empty and turn your back
Or you can do what he would want: smile, open your eyes, love and go on.
Av David Harkins

1973 bildades Friteatern och Jonas var med från början. Vi var ett ungt starkt gäng som turnerade över hela landet med nyskrivna pjäser. Vi arbetade mycket med rörelse och röstträning, och våra föreställningar var mycket fysiska. Jonas var en fantastisk skådespelare och kamrat. Han gjorde allt, tränade, repeterade, spelade, byggde dekor, målade, släpade, hängde upp strålkastare, körde turnebuss, ja vi allihop gjorde allt som behövdes tillsammans. Vi skrattade tillsammans, och tröstade varann när det behövdes. Vi delade också med oss av våra arbetsmetoder vid en lång rad sommarkurser som vi höll på folkhögskolor. Där var Jonas även en fin och lyhörd pedagog.Friteatern leddes av mig 1973 till 1987, och några av de viktigaste föreställningarna där Jonas gjorde fina rollprestationer var Häxor och Herremän av Frances Tuuloskorpi 1973, Büchners Woyzeck 1976 med Jonas som Kaptenen, Utmaningen 1981 - ett svensk-tanzaniskt samarbete som även gick på turné till Tanzania och Mocambique och där Jonas visade tålamod och diplomatisk talang i de oundvikliga kulturkrockarna -, Pirater, ett minnesvärt samarbete med Lars Forsell 1982 med Jonas som Lasse i Gatan, och Gycklarnas Hamlet av P C Jersild som vi gjorde två gånger, 1978 och 1993 med 15 års mellanrum, med Jonas porträtt av den blyge munknovisen Ring som blir skådespelare, och den poetiske dödgrävaren Hugg. Sedan gick jag vidare för att undervisa i regi på Dramatiska Institutet, men Friteaterns kärntrupp med Jonas fortsatte utvecklas. Om det kan andra berätta.

Käraste Brocha!
Roligaste lekkamrat!
Bäste och jobbigaste kollega!
Lägga-sej-i-precis-allting-scenkamrat!
Påhittige, lojale, hjälpsamme, busige, egensinnige och käraste Vän!
Hål i hjärtat...
Livet gråare...
Att finnas, blir aldrig detsamma igen.
Världen är mer grådaskig, mindre tivoli utan dej.
Jag försöker känna tacksamhet för att jag fick vara din vän i stället för att känna bottenlös tomhet och faan också...
Det går sådär...
Jonas älskade bror och vän.
I hemlighet går jag inte med på detta!!!

Jonas, du satt i sandlådan på tomten bredvid när jag kom som nyinflyttad till Saltsjöbaden i början av femtiotalet. Jag var blyg men tog mod till mig och gick över och frågade om vi skulle leka. Jag heter Jonas och skall gräva till Kina fick jag som svar. Vi kom inte så långt för vi stötte på berg. Sedan den dagen blev vi kompisar, varje dag, varje år i resten av livet. När du poserar på min första lådkamera bild 11 år gammal ser det ut som du redan då hade funderat på att bli skådis. Och det blev du med besked. Dina roller i Friteaterns föreställningar är obetalbara, ironiskt nog speciellt skrattade jag åt den roll när du var inbillningssjuk.
Jonas, du finns hos mig och det är du som har varit och är min bästa kompis för alltid.

Dag Jenssen

Det är väldigt sorgligt att aldrig mer få träffa Jonas. Jag känner stor tacksamhet över att ha fått vara en av hans många vänner.

Du var den älskade kusinen, ljuset och skrattet, blicken och omsorgen. Den sista kvar att dela minnen med, den vars kärlek många kommer sakna.
Jag hör din röst i trappan på toppen av berget, hos Mormor på Sävstigen, skrattet som till och med öppnade Mosters bistra hjärta. Jag vet inte hur du bar dig åt, men det skall jag fundera på tills vi ses igen,
i vinden, i vattnet, eller minnets stilla flod.

Ett stort tomrum lämnar du. Vi har mötts på då och då i teatervärlden under många år. Under gemensam sångkurs på Teateralliansen sjöng du "Somewhere over The rainbow" och jag kommer för alltid minnas din sång. Det sannaste och känsligaste jag hört! Du kunde konsten att beröra och ge av ditt hjärta. Tack Jonas. Vila i frid.

Tack Jonas!
Du blev min vän redan under skoltiden i Saltsjöbaden
Det var du, som den där gången på Saltiståget föreslog mig att söka till Teaterstudion. Du blev ingången till mitt yrkesliv.
Du var min allra bästa vän under studietiden och under tiden på Friteatern. Vi delade bostad, rum, intressen, glädjeämnen och du var alltid en trygghet med din omtänksamhet och varma humor.
Våra vägare skiljdes åt så småningom, men jag har tänkt på dig och på att kontakta dig igen. Den senaste tiden har du av någon anledning funnits ofta i mina tankar, och jag är så innerligt ledsen över att jag aldrig tog steget att söka upp dig igen.
Sov gott, min vän! Vi ses framöver.
Din vän Pär


.

Älskade Jonas-i-Gatan (Verkstadsgatan)
Du tassade/dundrade/tvekade/skälvde/skrävlade in över scenen!
En gång, ett år för länge sedan, smög jag efter, varsamt kramande min barytonsax! Då fick jag också heta Jonas!
Vila i frid efter välförrättat värv!
din /J

Jonas, i ljust minne bevarad

JONAS TIL MINNE

Første gang jeg møtte Jonas var på Vasterberg Folkhøgskula, kanskje det var i 1978. Vi hadde lest om Martha Vestin og Friteatern og deres sommerkurs. Det var et en av de få alternative work-shops for dem som var nysgjerrige på det som befant seg utenfor den brede teaterallfarvei. Vi var det. Lars Steinar og jeg haika hele veien fra Porsgrunn. Det var intense dager med gjengen fra Friteatern: sisten og plastikk, maskearbeid og karakter-bygging, kollektiv improvisasjon over Nordal Griegs «Nederlaget». Det var samtaler og diskusjoner om teater døgnet rundt, på en liten folkehøgskole på den svensk landsbygda. Det var Mary og Martha. Det var Jonas. Cobbe. Mats. Anders (og Lena). De oppholdene ble helt avgjørende faglige innsprøytninger i en norsk frigruppes famlende oppstartsperiode. Vi fikk noen steiner å gå på, vi ervervet oss en terminologi, et teaterfaglig språk, vi fikk lagt grunnmuren til en egen trening, vi fant konturene av en overlevelsesstrategi. Takket være Friteatern, takket være våre nye læremestere, takket være Jonas. Jeg er ham stor takk skyldig.

Et år vi hadde innvilget oss et lengre arbeidsopphold skrev jeg til Friteatern og tilbød mine tjenester - gratis; jeg ville lære mer og jeg ville lære det av dem. Etter noen dager ringte Jonas og spurte om jeg ville ha jobb. Dagen etter brevet mitt nådde Friteatern hadde Mats skadet seg, han kunne ikke lenger gjøre alle rollene sine i «Gycklarnes Hamlet» av PC Jersild. De trengte en stand-in på vårens turne. Om jeg kunne tenke meg det? Ja, jo. Når? Kom til Stockholm imorra! sa Jonas. Og det gjorde jeg. Og hurtigovertakelse ble det. Og turne. Og forlenget spilleperiode. Og vennskap. Og forelskelse. Slik ble jeg enda bedre kjent med Friteatren -, og særlig med Jonas og Agneta.

Jeg kom hjem med nyervervet kunnskap og dyrekjøpte erfaringer; om kjærligheten, om livet, om teaterlivet. Og så hadde jeg lært mye om å turnere; om å pakke turnebussen skikkelig, om å ta vare på lokale arrangører, om sammenhengen (ikke motsetningen!) mellom praktisk og kunstnerisk arbeid, om å jobbe på lag, om å overleve på veien...

Siden møttes vi både her og der, på festivaler, i Porsgrunn, på Sumpan, i Verkstadsgatan på Søder. Der var det alltid en ledig seng til meg. Og en kaffe. Og et glass rødt. Som Jonas skjenket. Han var en suveren skådis, en ujålete læremester, en trofast venn. Han var en mann som likte folk, å snakke med menneskene, le med dem. Som likte - eller kanskje elsket - å treffe kolleger på krogen, spise et gresk måltid, skratte og berette, dele en vits, dele en flaske til...

Nå blir det ikke flere morgenkaffekopper med Jonas, ikke flere turer på krogen, ingen vitser, ingen fika, ingen flere lysende rolleprestasjoner, ingen flere omfavnelser, ingen poengterte replikker, telefoner eller sms`er.
Jeg kommer til å savne det.
Jeg kommer til å savne Jonas.
Jeg kommer aldri til å glemme han.

Jonas du fattas oss.

Du kom in som en virvelvind i våra liv. Det var våra söner Jocke och Peter som förde oss samman. Sönerna var oskiljaktiga i några år, sedan gick de skilda vägar, men vi föräldrar höll ihop. Janne och jag blev bara mer och mer beroende av dig och din älskade Agneta. Idag tänker Janne och jag tillbaka på allt kul vi fått uppleva tack vare er. Roliga teaterpjäser ibland på udda platser. Jonas stark som en björn fixade montering av gradäng, scenografi och stuvade i och lastade ur allt i turnébussen och fungerade också som chaufför land och rike runt. Verkligt imponerande.

Jonas bjöd alltid på sig själv och var osannolikt omtänksam, snäll och generös. Kanske t.o.m. i överkant skulle kanske någon säga. Jag tycker att godhet är en stor gåva och den hade du Jonas. Vi vill särskilt tacka dig för alla glada upptåg, för din fantasi och humor, men även för allvarliga och djupa samtal. Tack för trevliga middagar, för otaliga dygnsresor på Ålandshav och för alla gemensamma resor till Grekland.

Jag vill också berätta att kärleken till Jonas inte bara delas av Jocke, Janne och mig utan också av Jockes lillasyster Maja och Jockes dotter Nathalie. Det blir ett stort tomrum efter Jonas för oss och många, många fler!

Gidden

Så har du somnat. Min far. Somnat och lämnat oss andra kvar.
Älskade Jonas, tack för allt du gav och tack för allt du gjorde. Tack för allt jag fått vara en del av. Familjelivet, teaterrepetitionerna, turnélivet, rollprestationerna.
I en repetitionssal på Brunnsgatan, en källare under ett hotell på Mariatorget, en ombyggd bio i Sundbyberg, en fullsatt bygdegård i Roslagen, en klosterruin på Gotland, en hovteater i Östergötland, en utescen i Tanzania eller på så unika tiljor som själva däcket av regalskeppet Vasa.
Tack för inblickarna i andra världar. I familjeberättelserna om det nobla ursprunget, om mormor Lily Rolfprimadonnan, hennes man banankungen och KSSS-ordföranden, Saltsjöbadsuppväxten, din älskade far Gösta och konstnärsfamiljen.
Tack för glädjen bland vänner runt ett bord på krogen. Att skoja skratta umgås leka. Tack för insikten i det hårda slitet. Att bygga bära riva lasta åka. Tack för allt jag fått se på scen och uppleva under repetition. Lars Forssells guppande skratt, att jag råkade drabbas av magsjuka lite för nära PC Jersild, och allt annat fascinerande, ögonöppnande och inspirerande.
Mamma och du oskiljaktiga. Och allteftersom jag blev snäppet mera vuxen fick också du nya roller att lägga till de tidigare. Älskad make, far, vän, svärfar, farfar och gammelhusse. Tack Jonas för att jag fick vara med på en så stor del av resan.