Morfar
Vi saknar dig så.
Du som alltid var i farten, i skogen, på väg.
Behövde jag hjälp ville du alltid hjälpa till.
Du kommer alltid finnas med oss. Idag tänker jag lite extra på alla fina minnen tillsammans som vi fått och alla år som jag fått känna dig och ha dig nära.
Jag tänker på alla gånger vi åt fisk tillsammans.
När du hjälpte mig laga tältgaraget i Töre förra hösten och när vi var ut och plockade bär tillsammans. För bara några år sedan när vi tolkade på skidor tillsammans upp till kojan. Du hade ju bättre balans än mig!
Hur du sken upp när Vide var med och hur Vide läste för dig ur indianboken. Du kallade Vide för prinsen och Mario. Det glömmer jag inte.
Enligt mig var ditt motto "saker ska hända" och jag ska göra mitt bästa för att det ska fortsätta så.
Det känns så overkligt att du inte är här men jag tror att du finns kvar på ett sätt, att du ser vad vi gör där uppe från molnen, du ler när Vide kommer springande, kör bilen eller skrattade springer barfota i sommargräset. Då är du med oss.
KRAM från Gabbi, Vide och Tomas
Stigen dränks i en rikedom
av stormhatt och älggräs och midsommarblom,
och inåt öppnar sig dalen,
tiomila, människotom.
Bortom älvbrinkens viden
stängs omärkligt en skyhög port.
Utanför vältrar tiden.
Här är stilla och stort.
Långt från förändring och skeende
vilar dalen i arktisk vår
och ler sitt arkaiska leende
nu som i tusen ljudlösa år.
Kunde du orka leva
om ej det leendet fanns,
videnas skimmer av siden,
tinnarnas isiga glans,
landet bortom tiden,
landet ingenstans
om inte, okänd för andra,
runne en avsides älv
genom en dal där du vandrar
ensam, osedd,
bort från dig själv.
- Sten Selander, Tjuoltadalen
Tack för alla minnen, berättelser och råd. Vi saknar dig.
Tills vi ses igen,
Emma och Marcus
Det var ljust trots mörkret. Snön låg i högar och lyste upp nattmörkret. Året var 1982 och det var första gången vi träffades. Att du då skulle bli min svåger, det visste jag inte. Men i ditt och Lisas hus fanns det värme och alltid plats.
Du lånade ut din bil den vinterveckan 1982, trots att du hade el-jobb hos kunder. Lisa guide runt mig och 25 mil körde vi den dagen. Inte hade jag frivilligt kört 25 mil på vintervägar i södra Sverige. Det blev många upplevelser på den turen. Du skrattade när jag frågade om de svarta plastpåsarna som hängde ut efter vägen. Vet du inte de
Precis som din bror Olle, så var Vitå, skogen och jakten det centrala. Din bror och du var inte alltid ense, men tog varandra i försvar gjorde ni alltid. Nu får ni vara tillsammans igen. Jag vet att nu är allt bra, nu är du fri allt de onda. Vi ses!
Din svägerska Britt-Marie
I skogens sus finns du kvar. Tack för ljusa minnen, Tack för tiden vi fick. Vila i frid.
Tack för alla våra trevliga pratstunder genom åren om jakten & livet.
Vila nu i ro!
Från nu till evigheten. Från löven i en prasslande skog
Så mycket vi fått av varandra så mycket vi gett från hjärtat.
Himlen skrattar när vi säger adjö. Det är inte så långt till andra sidan. En dag snart kommer vi att träffas igen. Vi säger det om och om igen.
Vi skrattar när vi säger adjö. Det är inte så långt till andra sidan. Och himlen vet att vi kommer att träffas igen. Säger det om och om och om igen...
Vi ses igen Gubben Stefan
Vackra minnen är de starkaste trådarna i livets väv.
En sista hälsning! Vila i frid!
Vila i frid en gåva lämnas till Sv Kyrkans Diakoni
Tack för vad du givit,
tack för vad du var.
Tack för ljusa minnet
som du lämnat kvar.
Hur gränslöst lite veta vi
när ödets timma slår
Och lika lite veta vi
vem kallelsen då får
Malin och Lars
Minnet lever, det kan ej jordas,
det kan ej gömmas bland stoft och grus.
Nej det skall leva i fågelsången, i blomsterdoft och
i vindens sus
Malin & Pojkarna
Varmt deltagare i sorgen!
En sista hälsning och tack för alla dina utförda elarbeten
Vila i frid!
Vårt varma deltagande i er sorg
Vila i frid
I minnet Du lever
Du finns alltid kvar
I minnet vi ser Dig
precis som Du var
Saknar Dig
Låt mig sitta på en sten
i den mörka skog
Låt mig vila mina vingar
jag har flugit länge nog
En sista hälsning
Hjördis
Ett strävsamt liv har slocknat ut, en flitig hand har domnat.
Din långa arbetsdag är slut, ditt trötta huvud somnat.
Vila i frid
Ett varmt deltagande i sorgen till alla Er anhöriga
En lärare och en vän. Mån om att få visa och berätta. Ett decennium med lärdomar får jag ta med mig i minnet. Ett årtionde av vänskap, omtanke och jaktkamratskap i själen.
Jag fortsätter hålla våra harpass upptrampade i Vitåskogen.
Tack för allt.
En sista hälsning
Vid sommarvindars
susning Du somnade stilla
Nu sjukdom och oro ej
mer gör Dig illa.
Skön är vilan som
Hembygden ger
Skönt är att veta Du lider ej mer.
En sista hälsning
Vila i frid
En sista hälsning och vårt varma deltagande i sorgen.
En sista hälsning
En sista hälsning och vårt varma deltagande i sorgen.
En sista hälsning. Vila i frid.
En sista hälsning
Sov i ro!
En sista hälsning, vila i frid
En sista hälsning
Vila i frid
Livets slut kan ingen hindra
men vackra minnen kan sorgen lindra.
Ett varmt deltagande till alla Er anhöriga
En sista hälsning , vila i frid , Peter Andersson med familj
En sista hälsning
Sov i ro!
Så många år, så många minnen.
Tack för allt
Ett varmt deltagande till alla Er anhöriga
Kanske är det först vid dagens slut
när tidens timglas rinner ut
Ja, kanske är det då man får
en aning om vart vägen går
Kanske är det först i kvällens ro
man anar att det går en bro
Från världen, den man hör och ser
mot något större, något mer
En sista hälsning
Med varmt deltagande till de anhöriga
En sista hälsning, vila i frid och ro
Tyst slocknar en mänsklig hjärna
till vila i evig frid
Var blomma, var människa, var stjärna
har sin bestämda tid.
Vila i frid.