Levnadsdagen är slut, det är solnedgång,
men ur skymningen tonar djupt en sång
om allt som lyste och värmde en gång.
Sov i ro Thyra!
Det kom en stilla vind
och smekte ömt din trötta kind.
Liksom ett ljus som blåstes ut,
din levnadsdag har nått sitt slut.
I minnet du lever du finns alltid kvar.
I minnet vi ser dig precis som du var.
Tack för allt kära mamma. Sov i ro.
Vi har ljusa minnen som gäster i Lakafors
Vi följa våra kära till evighetens dörr
och ingenting på jorden kan riktigt bli som förr
Men minnets ljus ska lysa som stjärnorna i rymd
visst unnar vi dem vila fast blick av tår är skymd
Vårt varma deltagande i sorgen