Från gymnasiet och till nu. Nära eller långt borta. Du har alltid funnits där. Vi fortsatte där vi var liksom. Jag kände mig alltid välkommen, Du var så lätt att umgås med. Så lätt att skratta med. Naturlig, modig, ödmjuk, lojal. En fin vän. Intresserad och nyfiken. Du inspirerar mig. Jag saknar dig.
Tack för allt Karin. Jag minns speciellt en kurs på Klubban, Uppsala universitets fältstation på Västkusten. Du var så full av energi och entusiastisk över att få studenterna intresserade av praktisk forskning. Dessutom var du full i fan på kvällarna och det livade verkligen upp. På Biotopia stod du däremot för den grundläggande ruljansen när några av oss andra hade planer som ibland var långt uppe i det blå. Det finns så mycket att minnas.
Det är oändligt sorgligt att Karin inte längre finns bland oss. Hon var alltid positiv och konstruktiv. Karins engagemang, glädje och kunskap inspirerade oss andra och minnet av det kommer vi att bära med oss.
Så mycket omtänksamhet och klokskap. Du lever kvar i våra minnen!
Tack Karin för allt du gjort för att lyfta fram naturen i vår värld. Jag är tacksam för de samarbeten vi haft och där du oftast stått för idéerna. Vila i frid och varma tankar till familjen.
We met Karin while she was a postdoc researcher in Princeton University and we have very good memories of all the time that we spent together. We remember her nice smile and her enthusiasm for doing new things, either classical or non classical, such as playing the ukulele or studying feather mites in birds. She was very peaceful, attentive to others and open-minded. She was one of the rare adults who managed to keep the same freshness as kids when looking at the surrounding world. She liked to share with us her culture from Sweden and also her love for nature. Her passion for animals and for nature in general, as well as her positive attitude in life will continue to resonate in us. We lost a dear and esteemed friend, but you remain in our hearts.
[FR] (pseudo-Svensk version nedan)
Saumon, pomme de terre et crème fraîche j'espère ne pas me tromper dans la recette sont quelques-unes des premières images associées à Karin dans mon esprit. Viennent plus tard « loup » et « ukulélé ».
Le saumon parce que nos premiers échanges (probablement fin 2003 ou début 2004) eurent lieu à Princeton autour de sa table, généreusement ouverte aux amis d'amis. Soirée assez magique à mes yeux, enrichie par la douceur des plats et celle de notre hôte, que je découvrais drôle, vive et modeste. Loin de la Suède, elle était visiblement heureuse de partager avec nous ce petit pan (ici, gastronomique) de sa culture.
Le loup parce que, de retour dans son beau pays où elle cultivait son attachement à la nature, elle en avait croisé un, conduisant seule sur une piste enneigée. Reconnaissant cet attachement chez d'autres, elle avait partagé sa joie et son émotion de telle sorte que, bien des années plus tard, je me souvienne non seulement de ce loup solitaire que je n'ai jamais vu mais tout autant de cette sensibilité partagée.
Curieusement, cette anecdote est d'ailleurs revenue à mon esprit quelques jours avant d'apprendre qu'elle était si gravement malade ; j'aurais aimé lui dire combien les quelques moments passés ensemble m'avaient fait plaisir et combien j'aurais aimé en passer d'autres, malgré l'éloignement.
Sensible, mais aussi scientifique, elle m'avait conseillé, malgré ses belles expériences suédoises, d'assouvir mon désir de solitude glacée dans un pays frontalier alors que bien d'autres auraient promu leur propre pays ce qu'elle faisait bien sûr lorsque cela lui semblait approprié.
Son ukulélé parce qu'on s'amusait bien avec Karin qui nous manque mais nous a nourris de beaux souvenirs.
Fabrice
Ci-dessous un lien vers quelques photos prises notamment par ou avec Virginie (Courtier) et Agatha (de Boer) :
http://www.normalesup.org/~forgogozo/Karin/
[SV] (Google translate förlåt för det)
Lax, potatis och creme fraiche jag hoppas att jag inte har fel i receptet är några av de första bilderna som förknippas med Karin i mitt sinne. Senare kommer "varg" och "ukulele".
Laxen eftersom våra första utbyten (troligen i slutet av 2003 eller början av 2004) ägde rum i Princeton runt hans bord, generöst öppet för vänners vänner. Ganska magisk kväll i mina ögon, berikad av rätternas sötma och vår värds sötma, som jag tyckte var rolig, livlig och blygsam. Långt från Sverige var hon synbart glad att få dela med sig av denna lilla del (här, gastronomisk) av sin kultur.
Vargen eftersom hon, tillbaka i sitt vackra land där hon odlade sin hängivenhet till naturen, hade stött på en som körde ensam på en snöig bana. Genom att känna igen denna anknytning till andra, hade hon delat sin glädje och känslor på ett sådant sätt att jag många år senare inte bara minns denna ensamma varg som jag aldrig hade sett utan lika mycket denna delade känslighet.
Märkligt nog kom denna anekdot tillbaka till mig några dagar innan jag fick veta att hon var så allvarligt sjuk; Jag skulle ha velat berätta för honom hur mycket de få stunderna tillsammans hade gett mig nöje och hur mycket jag skulle ha velat spendera andra, trots avståndet.
Känslig, men också vetenskaplig, hade hon rådet mig, trots sina vackra svenska erfarenheter, att tillfredsställa min önskan om iskall ensamhet i ett gränsland när många andra skulle ha främjat sitt eget land vilket hon naturligtvis gjorde när det tycktes honom lämpligt.
Hans ukulele för att vi hade kul med Karin som vi saknar men har fina minnen av.
Fabrice
Nedan finns en länk till några bilder tagna i synnerhet av eller med Virginie (Courtier) och Agatha (de Boer):
http://www.normalesup.org/~forgogozo/Karin/
Jag saknar dig, Karin. Du är fortfarande så levande för mig. Jag vill inte acceptera att du är död! Hur ska jag hitta de svarta trumpeterna nu
Jag saknar dig mycket Karin! Jag minns vårt snowboardkul tillsammans på en skidresa för länge sedan (Trysil) och när jag hälsade på dig i Princeton! Fina minnen!!! Kram!!
Tre veckor utan dig lillasyrran. Saknar dig så oerhört mycket.
Tack Karin! Vi minns med värme skridskoturerna, whiskyprovningarna och exkursionerna ut i det gröna. Ditt minne lever vidare.
Tack Karin för alla härliga stunder och minnen! Tack för all kunskap du delat med dig om djur och natur, Du lever vidare i ljusa minnen och i frön, igelkottar, grodor, mossa, svampar, fågelfjädrar, stenar, fjärilar, spindlar, er vackra trädgård och i ängen vid biotopia är du så närvarande. Du fattas oss..
Till minne av min vän Karin - klok, modig, nyfiken och med ett enormt stort varmt hjärta! Tack för alla härliga utflykter, skogspromenader och sköna skratt! Saknar dig stort! ️
Tack allra finaste Karin, för undervisning vid havet, för samarbete med DiaNa-projektet - många kära minnen med dig.
Tack för alla roliga stunder, glada skratt och trevliga minnen. Du är saknad.
Tack för alla roliga och kloka takar.
Jag saknar dig väldigt mycket.
Du fattas mig Karin. Du fattas mig så det skär i bröstet.
En sista hälsning
Vänner och kollegor Uppsala konst och kulturarv
Tack för alla glada stunder!
Gabriella och Anders
Tack Karin.
Du lever vidare i oss, en livsmentor för många. Vi ska komma ihåg dina galna idéer, ditt lugn och dina varma leenden. Alltid. Du pushade på och sa ”ja ja, det gör vi!” Och så ett lätt skratt på det.
En massa uppmuntran till oss runt dig. När jag ser tillbaka på bilder, brev och dagböcker så är du där. Överallt. Helt från de första skoldagarna till dina sista dagar.
Nu vinglar vi vidare i livet. Fattigare. Vi saknar dig.
Vänner och kollegor
Uppsala konst och kulturarv
Tack för den tid vi fick tillsammans Karin, du fattas oss.
Påhittiga Karin,
du kom ständigt på nya idéer
om provningar och utflykter för vårt lilla sällskap.
Vi saknar dig så,
men din smittande entusiasm och glädje
bär vi alltid med oss och vi fortsätter i din anda!
the Ladies
Vila i frid Karin ❤
Vi delade ett stort rum i gamla Zootis och du var min första student - en stark och klok tjej - en frisk fläkt av inspiration - vi gjorde stordåd tillsammans. Saknar dig.
Saknar dig så oerhört mycket,
skojiga fantastiska Karin!
Till minne av Karin
Ditt kloka lugn och kreativitet har varit en sådan trygghet för oss. Du lämnar ett stort tomrum, vi saknar dig! Från din Biotopiafamilj
Karin var en rolig, underfundig, nyfiken och vetgirig vän. Hennes kreativitet med både ord och form skapade alltid spännande saker ikring henne. Hon fattas oss!
Till minne av Karin, tack för att vi fått lära känna dig!
Till minne av Karin, en alldeles underbar person, som gått bort alldeles för tidigt. Minnena av Karin är många och ljusa.