Du är saknad och du var min favorit lärare! Trotts sorgen i dina ögon så hade du alltid ett leende på läpparna och var extremt snäll och välkomnande! Vila i frid ❤️🕊️
Daniel du är en av de bästa lärare och mentorer jag har haft i mitt liv, du rekommenderade en bok till mig och varje gång jag ser den olästa boken på min hylla så ångrar jag mig för att jag hann inte diskutera den med dig.
Idag 29 oktober har vi minnesstund för Daniel. 14-18 i Champagnebaren på Södra teatern, Mosebacke, Stockholm. Inga särskilda hålltider. Välkommen om du har möjlighet.
Tack Daniel för det fina samarbetet, för alla samtal och för ditt engagemang. Du hade en fantastisk förmåga att väcka elevernas nyfikenhet och lust att lära.
I minnen och tankar finns du kvar.
Vila i frid, Daniel.
Daniel, du var så reflekterande och klok och vi hade så många fina samtal. Hoppas du har det bra och kommer finna frid. Hoppas vi ses igen i en annan tid i nangijala.
Jag tänker på en bilfärd. Första gången jag verkligen lärde känna dig, när vi delade baksätet i bilen under en lång bilfärd. Vi hade så roligt. Efter den kändes du som en lillebror.
Men du blev så mycket mer. Under många år var vi del av varandras liv. Jag beundrade dina intelligenta resonemang. Jag höll inte alltid med men det var alltid intressanta samtal.
Du hade ett sådant engagemang, en sådan passion. Jag lärde mig alltid något av dig.
Vi hade så mycket roligt tillsammans. Så många spelkvällar...röj på dansgolv...alla skratt.
Tack för alla minnen.
Underströmmarna var för starka den dagen, och du klarade inte upp det. Vem vet hur havet hade betett sig en annan dag. Det får vi aldrig veta nu. Jag är så ledsen att du är borta Daniel. Vila nu.
Daniel,
Jag minns så otroligt väl första gången vi träffades, en ljummen sommardag i ett tomt Uppsala. 91 Ylva hade tipsat om att vi borde passa ihop och såg till att vi träffades på Ofvandahls. Som sig bör pratade vi tills cigaretterna tog slut och kaffet var kallt. Att Ylva hade rätt var det ingen tvekan om från första sekunden.
Därefter drog vi till Vindhemsgatan, det regnade så mycket att vi var dyngsura när vi kom hem till trädgårdsbostaden. Du fick låna kläder av mig så att vi kunde fortsätta samtalet och introducera Nisse i pakten. Och sedan var du med. Alla rollspelskvällar, alla Uppsalaresor, alla middagar, alla raves, alla samtal, alla böcker. För mig började det den där första dagen på Ofvandahls, i det där klassiska sommarregnet, i trädgårdsbostaden på Vindhemsgatan. Jag kan fortfarande ana ditt telefonnummer uppskrivet på innerkonvolutet av Hippychick.
Du var min närmaste vän i så många år, det är ofattbart att du är borta. Jag har dig att tacka för så mycket, du var bollplank, lekkamrat, rådgivare och min vassaste kritiker när det behövdes.
Tack, Daniel, tack.
Farväl min älskade
Vi delade övertygelsen att människor tänker bättre tillsammans. Jag tänkte i varje fall bättre tillsammans med dig. Tack!
Daniel!
Orden var dina. Du hjälpte mig ofta att formulera mig. Du skulle ha rättat och hjälpt mig nu.
Jag hör dig högläsa om vildkaninerna Hassel, Femman och El-Ahrairah i Den långa flykten (Richard Adams, 1972) på deras flykt mot nya ängar och betesmarker utom fara. Mot större klokskap och mod. Jag tänker på att vara stor i tankar och kärlek. På genuinitet och relevans och att om orden bottnar så bär dem - nästan vad som helst. Jag finner stöd i ditt mod. Och med din lätthet viftar jag bort mörka moln och faror på vägen.
Jag hör dig säga att Allt kommer att bli bra till slut. Och sen, att är det inte bra så är det inte slut än.
Jag hör flera andra ord, du säger så mycket, och är klok och stor när jag behöver din hjälp. I brist på en känsla av verklighet, kommer jag att fortsätta prata med dig. Där orden inte räcker till, kommer du att hjälpa mig.
Såhär mitt på färden, tack för allt hittills!
Nära vän och fd. partner
Wignell
Daniel vågade stå för det rätta och sanna. Vi lärde känna varandra på Skolverket. Där drog vi varandras lansar och slogs mot väderkvarnar. Hans insatser bidrog till att stoppa och omforma många ogenomtänkta förslag med konsekvenser för svensk skola. Daniel satte alltid människan först och gav frikostigt av sin tid. Vi fann varandra i långsamheten fritt från myndighetens projektstrukturer och nyckfulla påhitt. Han kunde verbalisera pedagogisk intuition på ett helt unikt sätt som gav efterklang in på departementet. Jag är så tacksam för all den tid du gav mig och allt du lärde mig. Du inspirerar för all framtid i ditt självklara sätt att sätta människan först oavsett personliga konsekvenser. Du är en intellektuell hjälte.
- Nära vän och fd. kollega
Du är och kommer för mig att vara en oerhört saknad människa. Det är inte många man kan ha så fantastiska samtal med som de jag har fått förmånen att ha med dig.
Tack för alla goda samtal. Du lämnar ett stort tomrum
Vi lärde känna varann på Lilla Caféet där vi tre var stammisar. Tack för alla härliga fikastunder. Det var så kul att få språkas vid med dig om högt och lågt. När du sen av en anledning valde att istället bli stammis på ett annat café saknade jag dig och våra fikastunder. Men vi stötte på varann lite nu och då eftersom vi bodde grannar, men det blev ju aldrig detsamma som en fikastund på LCPS.
Nu kommer du alltid att vara saknad.
Daniel, Vila i Frid
Vila i frid.
Vårt varmaste deltagande.
Vila i frid.
Vi tänker på er i denna svåra stund.
Tack för all skön samvaro
Vila i frid
I ljust minne bevarad
Tack för god vänskap
Alla fina minnen,har vi kvar.
Alla skratt. Alla resor. Alla samtal. Om livet, skolan, samhälle och vår existens.
Du kommer alltid att vara nära.
Vårt varmaste deltagande!
Johan och Christian