Ruth Nyckel

När Dina steg har tystnat, finns ändå ekot kvar.
När Dina ögon slocknat, vi alla minnen har.
Vi spar dem i våra hjärtan, tar fram dem då och då.
Så kommer Du för alltid, att vara här ändå.

Nu kan du dricka kaffe och skvallra med mormor Elly och Tant Frida igen. Mamma är säkert också med på ett hörn