Kalle föddes och växte upp i Hudiksvall, där han tog studenten 1964. Han var en stor musikalisk begåvning. I Hudiksvalls gossorkester var han den stora stjärnan. Som 13-åring gjorde han succé som solist i Haydns trumpetkonsert med Hudiksvalls orkesterförening. Något senare vann han en stor nationell tävling för unga musiker och fick ta emot pris på Skansen i Stockolm av den tidens mest uppskattade trumpetare, Arne Lamberth.
Kalle och jag träffades 1961 i första ring och blev snabbt vänner. Vi festade, diskuterade livsåskådningsfrågor, spelade biljard, pingis och misskötte skolarbetet. Vi lyssnade till Stravinskijs Våroffer och upptäckte jazzen. Det var nu Kalle för första gången lyssnade till Miles Davis han skulle bli Kalles ständige följeslagare.
I Uppsala läste Kalle litteraturhistoria, nordiska språk, estetik och konsthistoria. Han skulle sen komma att arbeta som lärare i svenska som främmande språk. Kalle rycktes med av vänstervågen, demonstrerade mot USA:s krig i Vietnam och var en tid ordförande för KRUM:s Uppsalaavdelning.
I början av 70-talet återvände Kalle, efter ett uppehåll, till musiken. Han kom att spela med i grupper som Samla Mammas Manna, Fem söker en skatt, Ramlösa kvällar och Bitter Funeral Beer Band.
Under 90-talet förde kärleken Kalle till Paris och Guadeloupe, men varje sommar återvände han till Uppsala för att undervisa utländska studenter i svenska. På en sådan kurs träffade han Ingrid. En låga tändes, och efter en tid flyttade de samman i Utrecht. Där fick Kalle och Ingrid Matthijs och Ylva. Kalle var mycket glad och stolt över sina barn.
Kalles sista år var tuffa och präglades till stor del av hans hälsoproblem, ändå var han sig lik, varm, medkännande och humoristisk. Det imponerade att Kalle kunde fortsätta med sina kurser i svenska till och med 2019 då han var 75 år. Han var en omtyckt och bra lärare.
Kalle uppskattade att besöka oss på Lingarö om somrarna. Vi mindes gamla tider, lyssnade till musik, spelade poängpoker, åt och drack gott. När Ylva och Matthijs kom på besök var Kalle extra glad. Ibland gjorde Kalle och jag en nostalgirunda i Hudiksvall och uppsökte platser som var viktiga för oss under gymnasietiden.
Du har varit en stor Människa och Musiker Kalle, och du fattas redan. ADJÔ!
Kalle var en av mina första Svenska lärare på Kursverksamheten i Uppsala där jag först lärde känna honom. En gedigen glad, humoristisk och vänligt människa som senare blev även min trumpet idol i Uppsala med bl a F S E Skatt. Har haft fina minnen även på Bistro Hijazz med bl a Lasse Holmer, Ulf, Coste,Roland mm.
Hoppas han får en fin minnesstund så han bli lika glad i himmelen.
Jag mötte Kalle genom Ingrid för många år sedan då jag under en tid bodde i Utrecht, och jag minns honom som en mycket varm, snäll och rolig person.
Den här bilden på Kalle och en liten Matthijs tycker jag är så fin.
Din humor och ditt fina sound i hornet kommer aldrig att försvinna..en klippa i Ulf Wallander band och en solist av Guds nåde .saknar dej
En fin bild på Kalle från 2005
Jag har känt Kalle i nästan 40 år. En glad, omtänksam, fin, vänlig, musikalisk livsnjutare. En utomordentligt bra lärare, som verkligen brydde sig om sina elever och ofta stötte nya lärare med råd och svar på frågor. Kalle och jag hade även en långvarig vänskap, där vi kanske inte sågs så mycket under 9 månader, men när jag kom till Uppsala för att jobba på somrarna träffades vi många gånger för att äta tillsammans, jag gick på hans konserter, vi tog en öl och hade långa samtal. När Kalle inte kunde vara med som lärare i somras, så kändes det tomt och vi kunde inte ens gå och ta en öl. Jag och många andra saknar honom som vän och lärare, hans glada skratt, glimten i ögat och hans kramar . Han var mycket omtyckt av sina elever och kollegor. För mig var han en stöttepelare och han fanns där att dela både glädje och sorg med, skratta och gråta och allt emellan. Saknaden är stor. Jag hoppas att han kan göra musik nu var han må befinna sig. Kära Kalle, vila i fred, du är saknad.
1978 Kalle tv
1978. Picknick i gröngräset. Kalle längst t v . Carlos m kameran
Kalle, en fin arbetskamrat ända sen KV-tiden. Mitt första minne: Du ställde upp o vikarierade för mig när jag begravde mitt andra barn. Utan krusiduller. Vi älskade dig som kollega - inkluderande, rolig, vänlig. Musiken följde dig hela tiden. Du var elevernas favorit.
Kalle var en fin kollega och kamrat som alltid generöst delade med sig av sina berättelser. Han och jag brukade träffas på somrarna i Uppsala och prata om tiden i Hudiksvall och dela musikerhistorier över ett par stop. Som lärarkollega såg jag hur omtyckt han var av sina elever och med en aldrig sinande glädje i sitt yrke delade han skickligt ut både kunskap och vänskap. Du är saknad, Kalle.
Kalle var en mycket fin kollega och vän. Under mina många år på UISS har hans vänskap och kollegialitet varit viktig. En snäll människa som alltid ställde upp och fick alla att känna sig uppskattade och inkluderade. Hans humor och händelserika liv lade grund till många fina samtal.
Kalle
Mitt i sorgen
finns glädjen över allt som du gav.
När jag som 8-åring fick min första poesibok och bad dig skriva i den, gjorde du det med glädje. Det var en glad liten tjej som fick tillbaka boken som du hade tecknat, målat och skrivit i. men inte minst STOLT över dig. Du skrev inte om "Karlssons klister till hjärtan som brister" eller om "röda rosor och blå violer" som de flesta av mina kamrater hade skrivit om..
Detta år var Bertil 4 år och samma år. som du blev den bästa D som funnits och alltid kommer att förbli i mitt hjärta..
Du brukade säga "det står inte på förrän det dröjer länge"
Jag önskar att det hade dröjt längre.
Tack för alla roliga minnen
Så sorgligt. Vi blev vänner i tidig ålder. Kalle var en mångsidig begåvning och en mästare på trumpet.
Det glesnar i leden. Tomheten breder ut sig.
Tack Kalle för skratten.
Jag var kompis med Kalle i A1 i Hudiksvalls läroverk 1961 - 1962, och bänkgranne.1968, då jag började studera vid Uppsala universitet återupptog vi kontakten. Därefter träffades vi bl.a. i samband ett födelsedagskalas hos en gemensam vän. och jag minns också att jag gick och lyssnade på Kalle när han spelade på en jazzfestival här i Stockholm. Den gemensamme vännen höll mig alltid underrättad om Kalles liv och leverne. Jag minns naturligtvis Kalle som en varm, omtänksam och underhållande människa. Jag är säker på att han var mycket uppskattad som SF(-lärare; lärare som har humor uppskattas alltid av eleverna.
Tack för musiken, Kalle! Han var med sin trumpet sedan 70-talet med och skapade en fantastisk musikscen i Uppsala. Det här är de grupper jag minns att han spelade i: Ramlösa Kvällar, Saudade, Nya Ljudbolaget, Sangre Caliente, His Masters Boys, Bitter Funeral Beer och Fem Söker En Skatt. Ni som var med kan säkert fylla på listan.
Min kära svenska lärare och musiker vän Kalle kommer att leva i våra hjärtan 🥰
Jag har känt Karl-Erik sedan tidig ungdom, och han finns med på många fotografier från den tiden bla vid miitt studentfirande. Han blev också sedan god vän med min dåvarande man och de spelade mycket och ofta musik tillsammans.
Genom åren har vi träffats då och då och nu bodde vi nära varandra och pratade om att börja träna simning ihop. Det blev aldrig av.