Robert Johansson

Robban vi minns dig som den snälla farbrorn i det lilla röda huset på Vädermöllegatan. Många är dom gångerna du stannat för att prata en stund på dina promenader. Vila i frid

Tack Robert, för alla de gånger du och din familj öppnade ert hem under min barn- och ungdom.! Det betydde mycket. Både jag,, Steffen och Rasmus vill också tacka för den generositet du visat oss. Du lever vidare hos oss.

Tack för alla roliga stunder!

Jag tänker mycket på dig, Robert. Vi fick fina barn tillsammans och det är jag så tacksam för.

Robban du vår fina grannen under våra 32 år på Vädermöllegatan. Byggde inte Robban mål till våra pojkar följde han med till ishallen och åkte skridskor till våra pojkars stora förtjusning. Under åren blev det också många goa och fina pratstunder med Robban. Tack Robban!

Älskade pappa

Smärtan i själen är obeskrivlig, att du inte finns här längre. Att du inte längre kan svara när jag ringer med munter telefonröst. Att vi aldrig mer kan ses på stan och fika. Att jag inte kan delge dig fler släktforskningsfynd och få höra dig berätta. Jag saknar att inte längre få höra dig fråga hur min dotter/ditt barnbarn mår. Att inte längre kunna delge dig. Med det sagt. Pappa, tack för allt du gav. När du lärde mig att cykla, att åka skidor och skridskor. Det var magiskt. Det glömmer jag aldrig. Du tröstade på ditt sätt och höll alltid din hand över oss, för att beskydda oss mot olyckor och faror. Jag brukade säga att du var envis varpå du svarade att jag också är det. Så är det nog. Pandemin blev ett elände för dig, beskrev du på slutet. Men du tog ändå situationen med enastående ro - och sa att det är lugnt. Jag är tacksam att vi fick mycket tid tillsammans dina sista månader med både leenden och allvar. Tack pappa för 50 år av faderskärlek och omtanke.
Jag saknar dig.
Var rädd om dig ️
/Kristina

Tack för alla ljusa minnen morbror Robert. Sov i ro

Vila i frid efter ett långt och strävsamt liv

Min älskade pappa!
Jag saknar dig mer än jag trodde var möjligt. Våra stunder vid köksbordet, åkturer med bilen mot skiftande mål. Du var 46 år när jag föddes, jag är 46 nu när du gick bort. Tacksam att jag var med dig hela vägen till slutet. Du brukade säga till mig när jag hade det svårt.
- Vi hjälps åt hela vägen, Emma. Det gjorde vi denna gången också, pappa.
Sov i ro!