Hans Hådén

Du och jag,pappa

Jag drömde om dig härom natten, det kanske var den mest känslosamma dröm jag haft och det kändes som en påminnelse om att du är med mig. Vi skulle tömma dina saker, ur ett hus du en gång haft, Om och om så loopades jag in i ett av rummen där du satt i en fåtölj som du haft. Till en början så kände jag din närvaro. Varje gång började drömmen om. Och för varje gång så kunde jag se dig

En sista hälsning

Sorgen är lika intensiv som glädjen, vi ska på samma sätt genomgå den första för att återfå den andra.

En fjäril är som just den.
Något vackert som flyger förbi dig, som får dig att stanna upp en stund i just den lilla tiden och beundra. Sedan låta den flyga fritt.
Men minnet finns alltid kvar av stunden den kom och längtan till att den återkommer.
Du var skör som dess vingar men du väntade aldrig med att pröva dom. Du var stark som dess färg och du lämnade avtryck som den vackraste av dom alla en solig sommardag. Jag saknar dig pappa. Men du finns med
Mig ️

Jag har skapat fina minnen med dig och dom ska jag bevara medans jag skapar lika fina minnen med Nova ️ Tack för att du fortsätter inspirera mig när det är tufft, fastän du är borta ️

Sedan du dog har jag försökt finna tröst i mycket. Men också sedan första natten så har djuren i min omgivning gjort sig uppmärksammade. Första nätterna hade jag samma fjäril i min lägenhet, dom har varit ihärdiga. Jag gick ut i köket en dag och där satt en fågel som jag fick hjälpa att flyga hem, den var hand tam. Men fjärilar kommer till mig. Denna hälsade på mig och mamma idag. Satte sig nära, satte sig på mamma och satte sig på mig flera gånger och när jag fotat den så flög den i väg. Jag vill tro att det är du ️ det ger mig trygghet ️

Tack för den styrka du ger mig att orka när jag vill ge upp. Vi har en en gemenskap i vår familj som många inte har även om vi inte pratade varje dag. Eller livet kom emellan. Oavsett vad så stod vi i och är i beredskap för försvar,hjälp och stöd för varandra om det var någon som "jiddrade" eller mådde dåligt. Eller behövde skratta. Vi har varandras ryggar. Det är familj .Och det är tack vare dig och mamma som jag är stolt över den jag är idag. Tack för att du lärde mig att aldrig acceptera vad som helst. Obligatoriska ljusen är tända för dig ikväll. Sov gott .Älskar dig.

vi var överens om att vi aldrig varit överens, vi var arga och glada på varandra, sista gångerna vi sågs så kramades vi, du fick träffa min familj och minnet av när du sa Hej då Henrik är första gången i mitt liv du säger hej då och kallar mig vid namn.
det var fint och det bär jag med mig. Din tuffa utsida när jag frågade dig vad jag ska göra om någon är dum mot dig eller mig och du svarade : Slå Först, Slå Hårdast Ta Ingen Skit av någon, är också en mening jag minns när vi åkte runt i raggarbilar och cruisade i en plymout sattelit 65a, du finns i mitt minne o du är saknad Hasse Hanti Håden

Jag saknar dig så det gör ont i hela mig. Jag saknar att du vill att jag ska göra saker,alla dina samtal på min arbetstelefon, ditt skratt, din humor, ditt humör (som är ärftligt),att se dig, köpa sallad från önstabaren ,dina ärliga åsikter om allt, ditt omhändertagande och omtanke, att se dig ,krama dig och framför allt att prata med dig och höra din röst. "Hallå ja" min älskade saknade pappa, min idol, min hjälte, min förebild.

I sorgens mörker lyser minnenas ljus.

Nånstans så är det natt just nu
Nånstans så är det dag
Håller andan när jag tittar ut
Och minns all tid som var
Varje gata bär på nåt
Även när du är långt bort
Tänd ett ljus och lys upp natten
För allt vi inte sagt än
Ser du månen där du är ikväll?
Ta min hand, så tar vi ner den
Ser du solen bakom höghusen?
Blundar du, är vi tillsammans igen
Blundar jag, är vi tillsammans igen
Jag tror jag lärt mig flyga nu
Utan vingar som du sa
Rakt ut i mörkret ner mot stadens ljus
Lyser allt vi lämna' kvar
Allt kan försvinna på en sekund
Så kom och sätt dig här en stund
Och tänd ett ljus och lys upp natten
För allt vi inte sagt än
/ vi ses på minnesgudstjänsten, i tanken ️

Vila i frid och ro Stålmannen, det har verkligen varit en ynnest att få lära känna dig, du kommer alltid vara en av mina största förebilder. Trots min grötiga skånska, så lyckades vi ändå alltid förstå varandra och få människor har varit så tacksamma när man hjälper till, i ditt hem möttes man alltid av samma genuina gästfrihet och god mat. Tack för korvgryta, din härliga humor, förtroendet att passa Trixie och alla goda skratt.
Hoppas att du hittat Polarna, samt Zeb, Sarko och alla andra djur där uppe, där raggen går dygnet runt, Vichy-vattnet är iskallt, motorerna vrålar och burnoutsen avlöser varandra, till tonerna av storheterna som står för musiken där uppe.
Jag vet att du har det bra, du är alltid saknad, men du kommer aldrig att vara glömd.
Vila i frid Stålmannen, tack för allt.

Till er alla som sörjer, saknar och minns vill jag dela några ord av en mycket klok man, som ni nog känner till;

Här har vi sorgens själva kärna. Se så den gnistrar! Det är den finaste biten av sorgen, den ska du aldrig göra dig av med för den behöver du för att förstå andra. Den liksom lyser upp dig inuti! - Hans Alfredsson

//Skåningen

Du fattas mig pappa ️ Jag kommer alltid minnas dig för ditt pannben, rättspatos och ditt egensinniga sätt att existera ️

Pappa, jag saknar ditt skratt och ditt jävlar anamma! Du fattas mig! Älskar dig

Tack för alla fina, roliga, mindre roliga, dråpliga och busiga minnen och äventyr. Även de som involverar " klumpk*ft och bultsaxen", som nu kanske bara några få utvalda förstår vad jag pratar om. Det har varit kul med alla bilprojekt, för man har ju inte direkt hunnit bli less på nån bil, innan det blev en annan. Men framför allt vill jag tacka dej för tre superstarka döttrar, som lärt sej att inte ta nån sk*t. Det finns mycket att berätta, men det får stanna oss emellan, så kanske vi tar det vidare när vi ses "in them cotton fields back home".

Tack för alla fina, roliga, mindre roliga, dråpliga och busiga minnen och äventyr. Även de som involverar " klumpk*ft och bultsaxen", som nu kanske bara några få utvalda förstår vad jag pratar om. Det har varit kul med alla bilprojekt, för man har ju inte direkt hunnit bli less på nån bil, innan det blev en annan. Men framför allt vill jag tacka dej för tre superstarka döttrar, som lärt sej att inte ta nån sk*t. Det finns mycket att berätta, men det får stanna oss emellan, så kanske vi tar det vidare när vi ses "in them cotton fields back home".