Mårten Palmgren

Till Mårten Palmgren, En Minnesdikt

På böljan blå, i livets starka vind,
Stod Mårten Palmgren, kommendörkapten och man av sin tid.
Med sjö och hav som sin ständiga vän,
Levde han sitt liv med mod, så sant och äkta än.

Från tidig ålder, på sjöns vida famn,
Tävlade han stolt med seglens stolta spann.
I Flottan som kommendörkapten han glänste,
Men även i civilt liv han många yrken fäste.

Han älskade fart och spänning, äventyrens sken,
Med vinden i håret kände han sig fri och hel igen.
Samlaren i honom fann skönhet och värde,
I antikviteter, böcker, allt han vårdade.

Hans farfar Johannes, sadelmakare med skick,
Och modern Kristina gav honom en kärleksrik blick.
Nils, hans far, var en klippa, stark och rak,
Och brodern Lars delade hans livs många sak.

Carin, hans kära fru, vid hans sida trofast stod,
Med sonen Markus, de skapade minnen som bestod.
Barnbarnen Felicia, Freja, Hannah, Martin, Mathias och Seth,
Fyllde hans liv med glädje, gjorde honom till en rik man, så rätt.

Mårten, du lämnade ett arv av kärlek och styrka,
Din själ seglar vidare, över havets djup, i evig lycka.

I sommarvindens susning
Mårten somnade stilla.
Nu sjukdom och oro ej mer,
gör honom illa.
Skön är vilan som natten ger
Gott är att veta, att han ej lider mer.