Britt Andersson
Född 7 oktober 1933Död 1 september 2024
Hälsningar
Himlen har fått en gullhöna
En sista hälsning
Att mötas och skiljas är livets gång.
Att skiljas och mötas igen är hoppets sång
Fina Fridas farmor.. Mins än i dag när jag träffa dig för första gången vid Fridas konfirmation. Och jag kände direkt värme och glädje stråla om dig. Och de har aldrig förändrats du har alltid haft en öppen famn även för mig när vi hälsat på eller via Facebook. Tack för att du varit du och jag fick lära känna dig och ibland känna mig som ett bonus barnbarn.. . Vila i frid
Tack Britt för alla fina stunder med dig️ Alltid med kärlek, glädje och glimten i ögat️ Alltid har du funnits i mitt liv och du forsätter att finnas i mitt hjärta️
Tack för alla roliga små stunder vi hade! Som jag nu för alltid bär med mig i hjärtat ️
Tända ljus
Donationshälsningar
God natt - god sömn jag önskar er
ni alla vandringsmän
Vi sluta sjunga och skiljas - vad mer
om vi aldrig träffas igen.
Jag har sagt något litet och fattigt av det
som brunnit hos mig och snart brinner ner
men den kärlek,där fanns, ej förgängelse vet - god natt - god sömn åt er
Farväl finaste Britt
En omtänksam dagmamma till Christoffer och en godhjärtad bekant. Tack !
Vila i frid Britt.
En sista hälsning!
Du fattas oss🐞❤️
Tack för all kärlek o
roliga stunder🐞
Vila i frid.
En sista hälsning vila i frid
Du var genuint god.
Tack Britt för alla fina minnen, samtal och skratt genom åren.
Vila i frid.
Sol och regn tillsammans timra
Bågens strålbegjutna rund;
Underbart dess färger skimra
I ett smältande förbund.
Af dess glans är öfversållad
Blomstergårdens unga vår,
Liljan lyser som förtrollad,
Darrande af regnets tår.
Och så länge bågen blänker
Sägs det, efter skurar fram,
Ingen syndaflod fördränker
Åter Adams fallna stam.
Sköna bro, som plötsligt strålar,
Darrande ur skyn och mild
Och naturen magiskt målar,
Båge, du är sångens bild!
Sorg och glädje, sol och tårar
Timra diktens båge opp,
Der i glans från högre vårar
Skimrar ett odödligt hopp.
Högre stråla alla kinder
I dess underbara ljus
Och dess lätta bro förbinder
Himlen än med jordens grus.
Snabb den tjusar och försvinner,
Ej af någon hålls den qvar;
När dess rosenglans förbrinner
Samma färg ej lifvet har.
Och så länge Dikten spänner
Öfver rymden än sin spång,
Äro jord och himmel vänner,
Hotar ingen undergång.
C.D. af Wirsen
Sov gott rara fru Andersson ❤️🕊️🕯️
