Margareta Tillberg

Kära Meka
Vi blev skolkamrater på Ånestads-skolan i Linköping och du kom in som en liten virvelvind,i skolan, i årskurs 7 tror jag det var, full av energi, mycket skratt och bus bjöd du på.
Vi åkte på skolresa till Öland, en hel vecka, din familj var akademisk, min familj var mer åt det entreprenöriella och jag glömmer aldrig vårt samtal, det var ett litet vuxensamtal om våra olika uppväxtförhållanden och vad som skilde dem åt, Vi var ett litet gäng som umgicks hemma i vår gillestuga, spelade corone, monopol och lyssnade på musik, det fanns en pool där du glatt puffade i killarna med kläderna på, vände på klacken och avlossade obekymrat ditt härliga skratt. Efter gymnasiet skildes vi åt och jag har förstått att du fick en spännande karriär, akademisk såklart och var en erkänd auktoritet inom ditt område. Vila nu kära Meka så fortsätter vi vårt fina samtal en annan dag, varvat med lite bus. Din vän Bosse

Vila i frid kära Margareta.

Kära Meka,
Tänker på dig idag och på alla fina minnen. Vila i frid. Jag kommer att minnas dig med glädje och tacksamhet i hela mitt liv.

Meka, jag minns allt ljust, alla roliga stunder. Tog precis ut din glimrande avhandling om Matiushins färglära ur bokhyllan. Du dedicerade den i grön bläck. - 5 juni 2003. Mycket sorgligt att du inte är med oss mer.

Vila i frid kära kusin Meka!

Hej Meka,

Så oändligt sorgligt och tråkigt att du inte är med oss längre!

Du var ju min ryskakompis. Vi lärde känna varandra när vi var 16 år och började gymnasiet. Det som förde oss samman var det ryska språket -vår passion. Många var de mattelektioner vi inte gick på. Vi skolkade och gick istället till Docks Konditori. Köpte te och vaniljbullar, balanserade koppar och fat genom bageriet till ett rum bakom kaféet. Där satt vi länge, pratade, rökte och pluggade ryska. Vi blev bra på det. Läste på universitetet, blev stipendiater i Moskva - fast inte samtidigt. Vi blev slavister.

Sedan skildes våra vägar. Helt olika val och olika öden. Du gjorde en lysande akademisk karriär. Jag vek av åt ett annat håll. Vi har inte setts på tu man hand på decennier. Det är först på senare år vi har träffats när vi, ett gäng gamla gymnasiekompisar, samlats för att äta middag.

Jag tycker nog att jag känner dig väl, Meka. Vi har delat viktiga erfarenheter, drömmar, passioner och visioner - då när vi var unga och ännu inte hade något filter.

Monica

Jag saknar dig. Vi pratade om slavistik tillsammans. Vi talade om gemensamma släktingar, som var många. vi kunde tala om livet.. Vi kunde tala om universitetsväsendet och hur svårt det är att vara del av det. Om om vetenskap, särskild färglära. Vi var släktingar och vi hade samma erfarenhet av att komma utifrån till den akademiska världen. Och vi talade om allt som var svårt, men i kunde också skratta tillsammans.
Som den ortodoxa begravningsgudstjänsten avslutas. Vetjnaja pamjat' - i evigt minne.

Per-Arne

Tänker på dig hur härligt det var att vara din vän då vi var unga.
Först i Amnesty-gruppen i Linköping, senare på Surbrunnsgatan i Stockholm.
Dina pärlande skratt, glittriga ögon och dina många armband som rasslade. Hur vilsna vi kunde vara.
Våra vägar skildes men vi möttes då och då genom livet. För en tid sen kom du till butiken där jag jobbade och köpte något värmande plagg.
Du kom tillbaka och det blev ett fint möte, vi pratade och skrattade som förr, det blev sista gången vi sågs Meka, jag är glad för det mötet.
Vila i frid!

Karin Ragnar f.d Eklöf
Bild från ett café i Stockholm tidigt 80-tal

Käraste kusin, det är så mycket vi aldrig hann prata klart om. Tack för att jag vara en del av ditt liv och för att jag fick förtroendet att dela både ljusa och svåra stunder. Min första idol i livet, den coolaste jag någonsin hade sett, och oj vad jag ville vara som du. Det är nog ingen slump att jag har öron som ser ut som nåldynor, skotskrutiga byxor och livnär mig på analys och argumentation. I mitt minne skrattar du så att det porlar och har tusen idéer som ingen av oss andra haft vett nog att tänka ännu. När vi ses nästa gång lovar jag att ha svaret på den sista frågan du ställde. Älskade, fantastiska, brillianta Meka, vila i ro! ️

Meka, vi mødtes i København. Matiushin of Guro forbandt os. Du var næsten færdig med dit livsværk. Jeg med et af mine. Vi har danset og sunget i Berlin. Vi sås sidst i Stockholm for jeg ville have, at du takkede ja til advisory board tjansen i Matiushinforeningen i Køln. Du havde meget på spil. Din historie ramte mig, din situation ramte mig. Jeg er glad for at vi nåede den eftermiddag på Söder. Fotografiet her, tog jeg.
Du ønskede, som vi andre, at bygge bro. Den er nu holdt i bero. Dit værk lever videre. Mon du er blandt Himmelske Kamelføl? Hils hende. Guro.

Kära Margareta! Du kommer vara saknad, Jag saknar dig. Du var briljant, dina kunskaper unika och intressanta.......Jag sade aldrig i klartext hur mycket jag tycker om dig,

Margareta var en begavet forsker med mange interessante ideer. Sidst jeg så hende var for flere år siden i Stockholm, hvor hun tog mig med hjem til sin fine lejlighed i en pause i konferencen og viste mig alle de mange bind med materiale, hun havde stående fra sin tid i Berlin. Det var synd, hun ikke fik skrevet om alt det. Margareta ville gerne have mit råd om sin karriere. Vi gik og talte så længe, at vi næsten kom for sent til konferencemiddagen. Det er sørgeligt at høre, hun er død.