Melker Björk

Farväl kompis, vi ses inte igen.
Vi får en tur och gör vad vi vill med den sen.
Det står upp till en själv hur långt man vill åka.
Tills den tar slut av sig själv, eller om man vill hoppa av i farten.
Det är vår frihet. Det kan ingen ta ifrån en.
Du valde att hoppa av. Jag får respektera det. Jag får acceptera det.

Men jag hade önskat att du stannat kvar.
Jag hade önskat att du hittat en annan inställning till berg o dalbanan.
För din skull och min.

Farväl kompis.

Melker!

Mitt första minne av dig är när din pappa bar dig och Arvid, en i varje arm över gräsmattan till skolan. Anna och Alva gick på 6- års tillsammans och jag tänkte att det var en vacker bild.

Jag minns middagarna när ni var små, och du lekte med Calle och Wille. Wille berättar vilken humor du hade, och hur ni spelade datorspel tillsammans långt upp i åren när vi var hos er, även om du inte deltog vid middagarna.

Jag minns hur exalterad du var när du berättade om hur Sonja parade sig, vilket du hade sett hända. Det är en historia som vi har att minnas de två kattungar som blev våra efter den händelsen.

Och hur fin du var mot Malte när han låg på sängen och vi alla låg och kelade med honom.. Du förklarade så fint för barnen hur man måste vara mot honom för att Malte skulle trivas.

Jag hoppas att du har fått ro, och att du har det bra i din himmel Melker!

I varje hjärtslag minns vi, älskar vi, och bär vi med oss den som inte längre är här.

Jag minns hur du och Samuel fnittrade hysteriskt i vår soffa åt ett klipp om Chili con carne. Vi har återkommit ofta till det minnet genom åren. Ditt skratt var väldigt smittande. Jag minns också när Andreas gjorde chili-karamelliserade lök så att alla fick hostattack och vi fick vädra. Du försökte hålla dig från hosta o skratt men till sist brast det 😅

Minns ditt tålamod och din värme och vilken bra kusin du var