Anna Nordin

Alltid ska jag sakna dig!
Tack för all kärlek, trygghet och alla lärdomar i livet. Älskade mormor.

Tack Anna för din värme och omtänksamhet. Du kommer för alltid att leva vidare i våra minnen som den fantastiska person du var. Vila i frid!

Sov gott fina gammelmormor ️

Minns dig med glädje finaste Anna.

Tack Anna för alla fina stunder med dej.️ En kaffe i ditt kök, en svalkande läsk i sommarvärmen och ibland kom du med en sockerkaka som vi fikade ute på gräset efter krattning. Din omtanke var stor och hjärtlig.
Sov i ro️
Mina varmaste kramar till Marie Louise och Inga Lill m familjer.

Tack gammelfarmor (pipen) för all värme, kärlek och sång.

Lilla tomtegubben,
lilla Snuppe Sno,
satt på björkestubben,
synade sin sko.

"Kära, den är sprucken!
Kan den lagas mer?
Bromsen blir väl stucken,
om jag honom ber?"

Vår käraste gammelmoster Anna

Minnen som rör vid vårt hjärta går aldrig förlorade.
Själar säger aldrig farväl, ditt ljus lyser vidare i oss alla.

All värme och styrka till familjen, vi är med er i tanken var stund!

Min Anna.
Från mina ungdomsår blev Alfs moster Anna så betydelsefull. Tack Alf för att du lärde mig vara släktkär. Vilka band Anna skapade inom våra familjer. En klippa i både glädje och sorg.
I mina sorger så tröstande, inte minst genom sin tro.
Gårdagen är förbi,
om morgondagen vet vi intet,
idag råder Herren.

I Annas smittande glädje spreds kärleken.Hon glittrade mer och mer med åren. Så glad att jag hann säja, jag älskar dig. Ett sista farväl från Vaja.

Sov i ro. Tack för fina minnen

Nu har ännu en stjärna tänds på himlavalvet
Som blickar ner och vakar över de sina.
Vila i frid Anna!
Med deltagande hälsning till Er anhöriga.

En sista hälsning.

Vila i frid

Tack för alla fina prat stunder tillsammans du kommer va så saknad️ Styrka och kramar till dina fina döttrar

Kommer att sakna dig kära faster,våra samtal som bestod av både glädje och sorg. Vila i frid

Du var min mammas faster, men blev också min egen kära faster, Anna.
Sedan jag var liten och hälsade på mormor och morfar, så hade jag till mormors stora förtret alltid så bråttom att springa ner till dig och Lennart. Där satt vi och pratade, spelade kort och hade det roligt tillsammans. Så många fina och kärleksfulla minnen bär jag med mig från den tiden.

Nu när du står vid pärleporten, ser jag framför mig hur Gud möter dig med sin stora öppna famn och säger:
Tänk att det skulle ta 100 år innan vi fick träffa dig.

Vi ses igen, någon gång i framtiden.
Kenneth