♥️

Barnen saknar sin bästa gammelfarmor ♥️

💙

Idag tog vi farväl av dig finaste farmor 💙

♥️

Tack Karin!
För alla trevliga fika stunder.
Sveriges bästa biskvier

Nicos snällpris till världens snällaste gammelfarmor

Har många fina minnen av Karin. Vi hadde många sammtal pratade mycket om bakning intressant för mig som var nybörjare och få råd av den bästa. Annars fina minnen kan inte vara annat av sån underbar människa kommer alltid att finnas hos mig. Saknar Karin mycket

Moster Karin,
har nu stilla somnat in, med ett helt sekel med upplevelser, minnen, människor Du berört med din omtanke och en så positiv syn på livet. Sett den tekniska utvecklingen från häst och vagn till självstyrande elbilar, toaletter, kylskåp, som er radio-tv-grammofonmöbel, datorer, månlandningar, mobiltelefoner …...

Växte upp utan pappa, Kalle, som dog några månader innan Du föddes. Bodde först i Usta och sen i Åshammar, där mamma Elin köpt ett hus. Med en familj på fem personer och hus kunde det inte ha varit lätt att få allt att gå ihop. Vad starka ni måste ha varit. Få detta att fungera så bra som det gjort. Så småningom utökades familjen med tre till.

Vad tuff Du var som åkte till ”Stockholm” från Åshammar, även Rut. Du kom hem så småningom,men Rut blev kvar där. Det kan man ju förstå att det blev så. UNO och NISSE.

Upptäckte häromdagen när jag gick igenom gamla kort från Åshammar. Ett kort från ca 1948-50, på gräsmattan utanför mormors hus, mot den dubbla björken och Hellbergs hus, stod ni som ett fotbollslag: Nisse, Rut, Du, Uno, Verner, Mormor Elin, mamma Signe och sittande Maj-Britt, Greta, Åke och pappa Hilmer med mej i knä. Arne saknades, men det var nog han som fotograferade. Det måste ha varit något som firades. Sommar. Rut var hemma från Stockholm och hade sin Nisse med sig. Ni var uppklädda och så snygga och Nisse bar fluga.
När jag såg den bilden förstod jag hur viktiga ni alla har varit för mig. Vi bodde ju i lägenheten ovanpå Mormors. Det var så roligt när ni kom hem på besök.

Särskilt minns jag alla jular vi firat tillsammans i Slottsbron och som jag såg så framemot. Att få komma hem till Er var varmt och mycket uppskattat. Jag kan se framför mig, känna doften av all den julmat som stod på bänken Du lagat. Så mycket och så gott. En riktig matmoster.

Hur mycket kakor av alla de sorter Du har bakat under alla dessa år och så fantastiska, goda och professionella och så många som har fått smaka dem. Dina biskvier! Mums!

Jag tänker också på all den samvaro som Du och Uno haft med mamma och pappa. Det känns som ni hade väldigt roligt tillsammans och med tacksamhet för alla de besök Du gjorde hos mamma på Linden och pappa på Järpegatan.

Vi kommer att sakna telefonsamtalen vi alltid fick när vi fyllde år och hur alla i vår familj mådde.

Fantastiska moster Karin med all kärlek Du fattas oss

Kerstin o Nisse

Syskon och gemenskap runt kaffebordet

Hej! Funderade på att lägga upp det här fotot på minnessidan. Taget i köket hos Signe och Hilmer i Åshammar (Signe står vid spisen så henne ser man bara lite av kjolen på), lite oklart när men kanske mitten av 70-talet?

Älskad♥️Saknad

Tack för all fina minnen tillsammans med dig, Uno och Bosse.
Härliga veckor i Sövall, Grebbestad. Alla fyrmansvistar till långt in på natten. Och din mat wow!!
Vila i frid!
Tack för allt!

Sov i ro älskade moster Karin. Har så många fina minnen med dig och Uno förstås. Alla gånger ni hade mig när mamma och pappa jobbade. Alla dina bakverk som man fick äta så man var proppmätt. Våra blåbärsskogar. Kommer att sakna dig så mycket❤️

Min älsklingsfaster. Du höll ihop släkten. Alltid lika glad och vänlig. Din mat och dina kakor, speciellt biskvierna, ville alla ha. Du kom alltid ihåg födelsedagar och hade alltid ett vänligt ord om alla. Saknaden är stor.

Rullatorn kommer väl till pass och elvispen kan ju stå på golvet för bakas ska det😊❤️

Mamma bar på en sällsynt hantverksskicklighet när det gällde bakverk . Redan som ung fanns drömmar om att öppna ett eget bageri i Stocksund tillsammans med systern Ruth. Men ödet ville annorlunda som tur var för mig; hon flyttade hem till Värmland igen, gifte sig med min Pappa Uno. Men bageridrömmarna levde kvar i hennes eget kök. Karin blev känd för sina sju sorters kakor, men hennes biskvier var i en klass för sig. När jag kom hem till Sverige på besök var frysen alltid laddad – det var hennes sätt att säga välkommen hem. ❤️

Till minne av en urkraft:
Karin Landgren ,1925–2026

En färgstark och outtröttlig livsresa har nått sitt slut. Efter 100 händelserika år har min älskade mamma, farmor och gammelfarmor somnat in, så tyst och stilla som hon levde de sista åren, men med en livsgärning bakom sig som imponerar på alla.
Mamma var av det rätta virket. Under min uppväxt var hon navet i hemmet; trots åtta timmar på fabriken fanns det aldrig någon vila. Varje dag serverades både soppa, huvudrätt och dessert. Fritid var ett okänt begrepp – fanns det en ledig stund kördes mattorna ner till sjön med skottkärra för att tvättas, eller så ströks kläderna till perfektion. När skogen fylldes av bär fanns hon där. Källaren fylldes år efter år med nypon, hallon, blåbär och lingon. Som enda barnet blev jag översköljd av all den omsorg ett litet hushåll kunde uppbringa.
Livet bjöd på prövningar. När barnbarnen Linda och Christopher kom i början på 80-talet, lämnade pappa oss alldeles för tidigt. Men mamma tvekade aldrig. Hon satte sig ofta på bussen mot Stockholm för att ge barnbarnen samma uppväxt som jag fått – fylld av kärlek och fantastiska bakverk.
Vid 88 års ålder, när kompisarna i Värmland gått ur tiden, visade hon sin enorma livskraft igen genom att flytta till Täby. Där väntade en ny generation: barnbarnsbarnen Noah, Leo, Liam och Nico. "Skocken" som hon älskade att baka för och ta hand om.
De sista åren på äldreboendet sviktade syn och hörsel, men närheten till Christopher, Linda, Peter och pojkarna betydde allt. Att få besök, prata och dela en påse godis var höjdpunkterna i vardagen. Mamma hann få sitt brev från Kungen och fira sin 100-årsdag – en värdig hyllning till en kvinna som aldrig slutade bry sig om sina nära.
Att hon fick fira in det nya året i sina finkläder innan hon stilla somnade in känns som ett vackert punkt för ett liv präglat av flit, generositet och en outsinlig kärlek till familjen.
Vila i frid, Mamma. Din kärlek lever kvar i varje recept och varje minne.

❤️ På din 100-årsdag med blomma i håret❤️

Du är så saknad❤️🕊️