Finn och Kinta, tack för allt roligt vi haft tillsammans på Sandgatan i Viken, på den tiden när alla var unga, vackra, galna och odödliga….

Om jag hade haft en gudfar tror jag det hade varit du, Finn – även om det kanske inte var så modernt på 1970-talet. Du och Kinta var aldrig bara vänner, utan en självklar del och förlängning av vår familj,
Ni gjorde roliga saker med mamma och pappa, reste och skapade minnen, och vi barn tyckte alltid om när våra familjer var tillsammans. Pappa Torbjörn strålade sällan så som när han fick umgås med dig. Ni gnabbades kärleksfullt, bytte dialekter – han försökte sig på skånska och du svarade med stockholmska med glimten i ögat. Ni gick under namnet "Finta".
När jag och mamma hälsade på dig senast hade vi många fina samtal. Du talade så varmt om Kinta. Det känns vackert att tänka att ni nu får förenas igen, i Öresund. Och jag hoppas att du också får möta pappa.
Du kommer alltid finnas i våra hjärtan.
Från Maria Santos Vogt med familj
(+ Yvonne & Henrik Vogt)

Tänk så mycket vi upplevt tillsammans. När jag var barn bodde vi nästan grannar. Var det ingen hemma hos oss, traskade man bara tre hus bort och klev. Familjerna reste tillsammans, skaffade hästar och stall tillsammans mm. Och sedan inte minst blev det ju ungdomsgård hemma hos er med replokal och häng för oss runt omkring. Så många fina minnen.
Vila i frid Finn - och hälsa Kinta.

När vi köpte vårt hus 1984 snett emot ditt och Kintas var ni alltid med och hejade på oss under vår renovering som tog två år
Under alla år var vi godo vänner med mycket skratt och gärna med ett glas vin i handen,
Du saknas oss
Lena och Bertil