Vart ska jag börja?
Jag har inget att dölja!
Saknaden är så stor,
större än någon kanske ser eller tror.
Du blev viktig för mig från första stund.
Lärde mig jobbet vi va som systrar i ett förbund.
Retades och busade, kunde inte låta bli,
dom bästa av vänner det va vi.
Jag vet att du inte ville att jag skulle krascha,
men jag saknar dig en massa.
Sista tiden var svår och
det minnena kommer bli läkta sår.
Du va stark till sista stund,
nu får du en vila så sund.
Tacksam för den du va
minnet av dig gör mig glà.

Neeej😭😭Anna,…sjukt att du lämnat den här platsen…Men du kommer aldrig lämna platsen du har i mitt hjärta och du vet exakt varför, Jag hade haft det tufft i min tidigare skola och du visade att du förstod och fanns där. ”Du vet att jag är här, jag ska ingenstans” sa du och precis så var det hela vägen.

För ett bra tag sedan skrev jag att jag skulle skaffa dig en guldmedalj när jag blir rik, för att just det du visade mig har varit och fortfarande har så stor betydelse i mitt liv. Jag tänker att du bär den osynligt runt halsen i stället. Sov gott nu min stjärna

Vila i frid.

Vila i frid Anna!