Ett minne som dyker upp är när (min moster) Marianne med familj hälsar på och bor kvar hos oss i vårt sommarställe i Sikfors. Marianne har ju alltid varit en sann djurvän och tyckt mycket om katter. Grannen i Sikfors hade flera katter som brukade hälsa på oss inne. Marianne vaknade på morgonen av att Lady tror jag den katten hette kom upp i Mariannes säng på morgonen och var gosig. Marianne klappade på henne, men efter en kort stund upptäckte hon en död mus i sängen som Lady kommit med. Hon tyckte ju om Marianne och ville bara vara snäll mot henne som hon gillade😅. Men var inte jätteuppskattat av Marianne, man hörde bara ett skrik inifrån rummet😍

Mitt första minne av min moster Marianne är från när jag är bara är dryga två år gammal. Marianne är då 15 år och vi åker tillsammans tåg från Stockholm till Skåne där Mariannes föräldrar (min mormor Elsa och morfar Henning) möter oss. Det var en fin resa men uppblandad med lite skräck från toalettbesök då man till min fasa kunde se rakt ner på tågspåret som swishade förbi när man öppnade locket på tågtoaletten! Mitt tvååriga jag var helt enkelt rädd för inför möjligheten att ramla ner på spåret!

Nåväl vi kom lyckligt fram till Skåne och Henning och Elsa mötte oss. Min minnesbild är att vi var där länge, kanske en månad, och att vi bodde hemma hos en tant Ida (eller kanske vi besökte henne). Morfar övningskörde också bil med Marianne på en liten skogsväg nära en sjö, eller kanske är detta minne från en annan resa vid ett senare tillfälle? (Jag var ganska mycket hos min morfar och mormor som barn och åkte med dem kors tvärs i Sverige. Min morfar arbetade som resemontör inom pappersindustrin).

Hursomhelst avslutades Skåneresan storstilat med att vi flög med en DC3 från Skåne till Bromma alla fyra; Marianne, morfar, mormor och jag. Det var stort för en liten palt på det tidiga 60-talet!

Ett annat av mina tidiga minnen av Marianne är när hon lärde mig att dansa Twist till låten ”Latsjo Jä Jä” (She Loves You med Beatles) då är jag nog dryga 4 år gammal.

För mig som liten stod Marianne för äventyr och en glimt av den stora världen! Hon kunde engelska(!) och jag kunde alltid ringa henne och be om hjälp med något ord då jag själv började plugga engelska i fyran. Hon åkte också till exotiska platser såsom Italien och London och hade med sig exotiska personer såsom hennes engelska kompis Barbara på besök hem till oss i Åkersberga.

Jag har många andra glada minnen av Marianne men nöjer mig nu att glädja mig åt att hon fick tre fina barn, mina kusiner Peter, Ann-Cathrine och Thomas och att hon så småningom träffade sin fina livskamrat Isto.

Vila i frid Marianne, jag minns dig med värme!

Många fina minnen från vår ungdomstid...tacksamt bevarade i hjärtat. Kommer alltid att tänka på Marianne, när jag hör låten Still med Emile Ford...Den skivan spelade vi nästan sönder.
Vila i frid kära kusin !