”Det blir inget hafsverk det där”. Jag låg med en nyfödd Aurora på bröstet med dig i telefonen och du hittade som alltid de mest uppmuntrande orden att säga. Precis som det sista meddelandet du skickade till mig där du sa ”jag förstår att du har dubbla känslor, men det blir bra ska du se”. Det finns en förundran i människor som genomlevt andra världskriget, ransoneringar och stundtals tvingats promenera i för trånga skor att inte provoceras av mina vardagliga fundersamheter. Som klarar av att vara mjuka och empatiska, men med förmåga att avspisa någon där det behövs. Som när du berättade om hur du på promenaden med en gallskrikande pojke blev tvungen att sätta dig på en parkbänk för att amma till en främmande mans avsky. Du tänkte säkert inte på det där och då, hur du la en liten byggsten till grunden för oss mammor som kom efter dig att våga amma offentligt.

Du lämnar en värld bakom dig som hade varit en bättre plats om fler var som du. Om fler tog till sig av våra barn som om de vore ens egna. Hur många barnbarn eller barnbarnsbarn du än fick så fanns alltid plats för oss att lära livsviktiga saker, som att göra sin egen deg och baka pepparkakshus. Självklart med egen kristyr. Det var inga hafsverk de där. Bland minnen av mjölade bakbord och köttbullelunch finns också en fascination över köksgolvets mönster. Hur jag i oändlighet följde de mörka fogarna och såg varje bit systematiskt haka perfekt in i nästa och skapa ett mönster som var tryggt och förutsägbart, som om huset avspeglade dig och hur du skulle komma att bringa reda i en av mina svåraste stunder. När jag satt på en begravningsbyrå och punkt efter punkt avhandlades. Hur jag som nybliven tonåring och ambassadör för min bortgångne pappa självsäkert svarade på fråga efter fråga till dess att de sa ”och så måste vi välja psalmer till kyrkan”. Jag tappade fotfästet och började sjunka ned i mörkt bottenlöst vatten. Plötsligt satt du i den vita fåtöljen i vardagsrummet och sjöng och sjöng tills jag fick huvudet upp över vattenytan och psalmer hade valts ut.

Må vi alla vara en omhuldande, nyfiken, rak och uppmuntrande person som dig för någon annan. Tills vi ses igen. Vi läser böckerna vi fick av dig så länge.

Med kärlek,
Kristina

Tack för all värme och allt du gett oss. Du är så saknad och det är svårt att förstå att du inte längre kommer att vara med oss..

En sista hälsning och vila i frid.

Sov gott älskade svärmor. Det har varit ett privilegium att få ha dig som svärmor o farmor till mina barn. Du var den bästa man kan önska sig❤️

Kommer aldrig glömma dig.

Tack för allt fina Gunnel
Kramar 🤗

Vila i frid fina Gunnel

Fina Gunnel som var en ärlig och omtänksam arbetskamrat Kommer sakna dig på FB där vi har pratat i många år Sov gott Gunnel 💕

Tack för ljusa minnen du lämnat kvar

Du är så otroligt saknad älskade moster. Alla samtal och alla meddelanden är ett samtal som inte tar slut fast du nu somnat in. Du avslutade alla samtal med var rädd om dig, ta hand om dig, hälsa pojkarna och jag älskar er. Alla fina minnen, all din kunskap och all din omtanke, allt finns kvar i hjärtat. Du utstrålade alltid en värme som för alltid lever kvar i oss alla. Älskar dig moster