En sista hälsning

Tack för de trevliga samtal vi hade under de år vi jobbade tillsammans. Vila i frid. En sista hälsning från Lennart och Anki

Min granne Tommy Bagge flyttade in i 78:an någon gång på 1970-talet. Tommy var en yrkesskicklig snickare som fram till sin pensionering hade en stor och välutrustad verkstad en halvtrappa ner på Barnhusgatan, nära Norra Latin och Norra Bantorget. Redan på den gamla fastighetsägarens tid utförde Tommy uppdrag i huset, men hans roll blev ännu viktigare när vi hade bildat bostadsrättsföreningen. Det är just det jag vill lyfta fram i de här korta minnesorden: hans betydelse som sakkunnig vid alla stora renoveringar och ombyggnader i fastigheten. Sommaren 1986 träffades vi regelbundet – Tommy, en annan medlem i föreningen och jag själv – på byggmöten tillsammans med vår skickliga inhyrda byggnadskonsult och controller Benny Johansson för att övervaka den pågående fasadrenoveringen. Och det behövdes, kan jag säga! En tekniskt krävande process som var förenad med stora omkostnader och vissa risker. Under ett halvår förvandlades en ganska nergången fastighet till de vackra byggnader vi bor i nu.

Tommys kompetens sträckte sig långt utöver det rent snickerimässiga. Även under alla kommande år fortsatte Tommy att vara en stor tillgång för föreningen genom sitt byggnadstekniska kunnande. Några detaljer: På den främre gården finns ett järnstaket med en grind. Staketet avslutas med vassa spetsar. Tommy såg till att spetsarna täcktes med ett järnrör så att ingen – till exempel lekande barn – skulle göra sig illa. Dörren som leder från portvalvet och in i 78:ans trapphus har snickrats av Tommy. På sin fritid lät han en kollega som var smed lära upp honom i smideskonstens grunder.

I Tommys välskötta lägenhet fanns sådant som vittnade om hans stora intresse för båtar och sjöliv. År ut och år in har jag sett en dämpad belysning på kvällarna där i lägenheten, och på så sätt blivit påmind om närvaron av en kär granne. Men nu är ljuset släckt och lägenheten tom.