Älskade farmor. Det finns så mycket jag skulle kunna skriva om dig. Om den otroliga, varma och generösa kvinna du var, och om den knutpunkt du utgjorde för så många människor i ditt liv; det är däremot svårt att hitta ord för blandningen av saknad och kärlek jag känner, så därför lägger jag in bilden på dig och mig från i vintras när vi delade en whiskey tillsammans. Jag kommer bära med mig minnet av den stunden – av dig – i mitt hjärta, alltid. Hälsa till farfar att jag saknar er❤️

Farmor. Tack för alla fina minnen och för all tid som vi fick tillsammans.

Något som jag kommer bära med mig från dig är att du brukade säga ”kan man så ska man dela med sig, tycker jag”. Ord som du själv levde efter. Jag tänker på alla gånger som du och farfar bjöd hela släkten till Storhogna vid flera tillfällen. När ni bjöd in familjen till tre-rätters, ofta på söndagar på Storgatan 12. En klassisk meny kunde bestå av en macka med svampstuvning till förrätt, plommonspäckad karré med kokt potatis, kokta morötter och sås till varmrätt och pavlova till efterrätt. Alltid så otroligt gott, och du sa ofta ”är man inte mätt så får man skylla sig själv” med glimten i ögat. Jag tänker på alla fina tårtor som du så omsorgsfullt bakade och garnerade som jag och Maria sedan hjälpte till att bära ned till grannar. När du passade mitt marsvin Snuffe för att vi skulle resa bort och du skämde bort honom med ett berg av persilja, för du hade snappat upp att det var hans favoritmat. Alltid så omtänksam.

Om några månader kommer min dotter till världen och hon kommer att få stå vid bänken och experimentera, baka, laga mat och skapa med händerna. Vi kommer tillsammans laga dina recept, och jag kommer att berätta för henne om min fantastiska farmor Gittan som var full av värme och kärlek.

Min svärmor Gittan och jag

Kära Gittan,
TACK för att just du var min svärmor. Jag kan inte tänka mig en bättre och mer hjälpsam och omtänksam extramamma. För det var just det du var eftersom jag bara var 17 1/2 år gammal (ett barn) när jag och Mange blev ihop 1981.Min mamma Gunilla bodde i Kenya på den tiden och eftersom jag bodde på Rönnvägen några hus nedanför er (hos pappa Dag) var jag ofta hemma hos er. De första två åren mest på helgerna pga skolan och sedan på somrarna när jag och Mange pluggade i Lund och sommarjobbade i Östersund.
Du och jag (och ofta Fia) spenderade mycket tid tillsammans i köket där du lärde mig allt du kunde. Ädelostpaj, julskinka, köttfärssoppa, ditt jättestora flätade lantbröd som du elegant skar i 8 bitar och frös in, farinlimpor, småkakor, mjuka kakor, farmors tårta, älglåda, ärtsoppa, ugnspannkaka, tjälknul, inlagd smörgåsgurka, pavlova, köttfärsfrestelse, ugnsomelett, svampstuvning på blodriskor...
Du lärde mig konsten att hålla dillen fräsch i kylen, hur man vispar maräng bäst och diskar en hopplöst bränd kastrull så den glänser.
Minns att jag älskade när du sade ” Nä nu Stina tar vi paus och fikar lite, jag sätter på kaffe och plockar fram kakor”. Och så satte vi oss ner i den gröna Chesterfieldsoffan i skinn och drack kaffe i små vita koppar på fat - med drömmar, havrekakor, ambrosiakaka, jitterbuggar, knäckflarn, bondkakor och skurna chokladkakor grupperade på silverfat. För ett hårt hållet tandläkarbarn som jag, var alla dessa kakor rena rama himmelriket! Men det bästa var ändå att vi bara satt ner och pratade en stund. Det var roligt och lätt att prata med dig Gittan, du var alltid glad och positiv och energisk. Vi diskuterade allt möjligt, utan krusiduller. När jag och Mange hade gift oss och köpt hus i Borgeby och våra barn kom till världen, körde du och Rune 100 mil till oss i Skåne en vecka varje vår och höst - och så gjorde du och jag samma sak hemma hos oss. Donade i köket och fikade i soffan och i solen på terrassen. Mange och Rune tvättade och vaxade bilarna och fixade på tomten. Eller spelade tennis och tog en tupplur med tidningen. De fick absolut inte sätta sin fot i köket för mig och dig. Det var ju vårt revir😉.
När jag var på jobbet fyllde du frysen med kanelbullar, kakor, köttbullar, köttfärssås och annat smått och gott som var guld värt för vår familj. Barnen älskade att komma hem från skolan när ni var hos oss. Hela huset doftade gott och de fick äta hur många bullar de ville.
Jag älskade även helgerna i gymnasiet när jag kom hem till er på Rönnvägen 12 och du sade ”Ikväll ska vi grilla, vill du äta med oss? Jaaa tack, sade jag och längtade till kvällen.
Ett berg av fläskkarréer låg och tinade på köksbänken, potatisen var skalad i kastrullen sedan kl 06 och såsen väntade i kylen. Såklart hade du tänkt på dessert också. ”Ingen middag utan efterrätt” sade du alltid för det hade du fått med dig från ditt föräldrahem på Nypa.
Jag hjälpte till att duka fint, med bröllopsservisen på manglad vit drakduk, välputsade silverbestick och era gnistrande tunga snaps- och vinglas i pressad kristall.
Middag hos Hedlunds
började alltid tidigt. Så tidigt som möjligt, det ville alltid Rune för kl 16 hoppade han av iver i soffan finklädd och klar. Vi började alltid med en drink - bubbel, whisky eller dry martini, följt av middag kl 17 och sedan kvällsfika framför Sportnytt klockan 21 i form av och hembakat bröd med rund hushållsost, leverpastej och Bob-marmelad. Så gott och mysigt. Det var ofta du som gjorde fikat (inte ens då var du trött). Jag minns att du hade tofflor på dig som klapprade i trappan och att taxen Zeb alltid följde dig hack i häl uppför trappan.
Förstår faktiskt inte hur du kunde hinna med allt Gittan. Du jobbade ju kl 7-12 för Semper, körde direkt hem och städade och tvättade och strök. Du bakade, syltade, saftade och frös in. Lagade middag och diskade. Och på kvällarna stickade du makalöst fina tröjor till hela familjen och inte minst till alla barnbarn som du alltid var extremt noga med att ge presenter till på födelsedagar och till jul.
När vi väntade vår dotter Ella sydde du vitt överdrag med volanger och sidenband till den ”Kristofferska” babyvagnen från 1900 som pappa Nisse sovit i.
Ja, du behärskade verkligen alla sysslor inom hemmets dörrar. Du fick människor runt dig att trivas och må bra. Både familjen och alla vänner som kom på besök.
Du var en supermamma, en supersvärmor och en superfarmor. Och en superfru till Rune som du var mycket förtjust i - klagade gjorde du bara ibland när han snarkade för högt på natten och somnade ”som en säck potatis” för tidigt framför teven. Du var heller inte riktigt nöjd på senare år när hans höft krånglade och han fick svårt att gå. Då var det du som handlade maten och Rune som väntade i bilen. Jag och Mange skakade förundrade på huvudet åt er när ni varje år mitt i natten kl 04.00 traditionsenligt tog färjan Trelleborg-Sassnitz för att köpa öl, vin och whisky - och det var du som fick bära alla tunga lådor till bilen.
Men du slet och släpade stoiskt från morgon till kväll för du tyckte att ”det som är gjort är gjort” och ”det är som det är”, och du visste ju att alla uppskattade din insats, inte minst Rune. Du gillade också att Rune hittade på och planerade alla roliga saker ni ville göra, resor till Turkiet, Skåne, Göteborg, Los, Bryssel, Åre, Trondheim, fisketurer i Leka i Norge, spa i Vemdalen och kryssningar på Hurtigrutten. Och såklart alla fester och födelsedagskalas när ni fyllde jämnt. När en skojighet var över planerade Rune direkt nästa. Reseplanering var helt klart Runes älsklingssysselsättning hemma hos er.
Men långsamt förändrades era roller och det blev Runes tur att pyssla om dig när din kropp och ditt minne började svikta. Nu var det plötsligt Rune som fixade kaffe på sängen, frukost, lunch och middag, om än lite enklare.
Cirkeln var sluten. Du skötte honom och han skötte dig. Ni hjälpte varandra och litade på varandra. Ni var tacksamma för allt ni gjort tillsammans och alla fina barn och barnbarn ni fått. Ni sade ofta att ni var sååå nöjda med allt. Och just den inställningen var det bästa med er tycker jag. Glädjen och förnöjsamheten med livet. Ni klagade aldrig, tvärtom.
Nu sitter ni säkert där uppe på ett moln och smuttar på en whisky och pratar om era fina och duktiga barn och barnbarn. Om alla roliga resor ni gjort och all god mat ni ätit.
Jag önskar er båda mycket nöje och god fortsättning i ert nya liv på andra sidan. Tack Gittan för att du var min svärmor som lärde mig så mycket. Och gav mig en fin man som har ärvt många av dina allra bästa kvaliteter. Vila i frid.
Kram Stina🌷❤️

Som Gittans sjuksköterska hade jag förmånen att följa henne under hennes sista tid. Hon visade ett lugn och en värdighet som gjorde starkt intryck.
Jag minns henne med stor respekt och tacksamhet för den tid jag fick vara vid hennes sida.
Vila i frid, Gittan.

Kära moster Gittan,

Jag har så många minnen av dig från livets alla faser, från barndomen till vuxenlivet och alla tillfällen som vi har setts och firat och ätit gott, alltid. Jag minns när jag tågluffade från Tyskland till Turkiet och Kemer där du skulle fira din 60-årsdag. Jag hade hittat ett billigt och ganska sunkigt hotellrum där jag tänkte bo men då sa du “Såklart skall du bo hos oss, vi har plats över”. Det betydde mer än vad du kanske förstod då hur fint det var att få känna sig välkommen när man var ute på vift i Europa alldeles själv. Jag minns att vi åt Kalles kaviar på turkiskt bröd till frukost varje morgon, att du red på en kamel på din födelsdag och att vi en tidig morgon skålade på ett högt berg. Vi sågs i Kemer igen fem år senare tillsammans med mina föräldrar och Sofia och Trond. Vi firade vidare, Sofia planerade sitt bröllop, jag fyllde 30 år och vi badade, åt gott och levde livet. Jag minns också ett tillfälle några år senare när jag gjorde ett projekt i Blåsjön och fick bo hos er. Jag samarbetade då med en thailändsk konstnär som ställde ut på Jämtli. Du och Rune föreslog att ni skulle bjuda hem honom. En frusen Suwan, iklädd i världens tjockaste dunjacka, kom hem till er och slog sig ner vid ett dignande frukostbord. Ni berättade om Östersund och Sverige och Suwan fick ta del av er gästfrihet och se något annat än bara hotellrum. Jag vill tacka dig för ditt öppna, generösa och orädda sätt att vara. Så vill jag också leva! Tack för inspirationen och för allt annat. Det känns som om du fortfarande är med oss och det är du. Vila i frid och hälsa Rune.

Elisabet

Tack Gittan föf alla fina minnen från våra sammankomster, minnen som aldrig försvinner

Det är med stor sorg och saknad vi tar farväl av dig. Samtidigt bär jag med mig tacksamhet för alla de stunder vi fick tillsammans. Du var en omtänksam och generös person som alltid satte andra före dig själv. Alla festligheter och kalas du ordnade och din förmåga och omtanke att få alla känna sig välkomna, kommer vi ej att glömma. Jag minns våra fina stunder tillsammans med friluftsliv i Åre och fina dagar på Smögen med festligheter och skoj. Minnen som jag alltid kommer att bära med mig.

Sorgen och saknaden är stor men de ljusa och glada minnena av dig kommer alltid att leva kvar.

Vila i frid kära Gittan.


Din syster Agneta

Tänker på alla fina minnen från Nypa, de fina stunderna när vi möttes, din glada, värma, hjärtliga personlighet.

Tack Gittan för alla roliga och trevliga stunder som vi har haft tillsammans.

Vi har under många år haft det fantastiskt trevligt tillsammans med dig och Rune. Enastående fester, härliga fikastunder, intensiva havsfisketurer på Leka samt spännande och intressanta utrikesresor.

Tack underbara Gittan för din genuint varma vänskap!

Tack för alla fina möten under vår långa gemensamma tid på Storgatan 15!
Vila i frid

En sista hälsning.

Vackra minnen är de starkaste trådarna i livets väv.
Tack Gittan för ditt varma hjärta och glada sinne.

Världens bästa, finaste och tryggaste farmor. Tack för alla fina minnen. Kommer alltid sakna dig ❤️❤️❤️🕊️ flyg högt och hälsa farfar ❤️

Den snällaste, varmaste och klokaste i världen❤️ Kommer sakna dig farmor!🕊️

Tack för allt världens bästa Mamma Gittan! Tar med mig många fina minnen och stunder med dig. Säg hej till Pappa Rune från mig❤️