Vår fina mamma och mormor har somnat in, 82 år gammal, efter en kort tid på sjukhus.

Det känns overkligt att hon inte längre finns här – hon som alltid varit vår trygga punkt, vår kloka röst och vår varma famn genom hela livet.

Mamma var en sådan person som gjorde intryck utan att ta plats, som fanns nära utan att någonsin styra. Hon hade det där unika sättet att vara i bakgrunden, men ändå alltid helt och fullt med.

När hon sa “sunt förnuft räcker långt” så menade hon det – och hon levde så. Inget drama, inget krångel, bara omtanke, tålamod och ett stadigt lugn som smittade av sig.

För mig och min syster var hon både mamma och pappa. Den som alltid svarade när man ringde, även om det bara var för att berätta något litet. Den som lyssnade på riktigt. Den som alltid fanns där – på sitt stillsamma, självklara sätt.

När barnbarnen kom blev hon mormor av hela sitt hjärta, som hon älskade sina fyra barnbarn. Hon brukade säga att hon inte ville vara någon “kalas-mormor”, och det behövde hon inte vara heller. Hon blev något mycket större: en del av deras vardag. Hon hämtade från förskola och skola, lagade mellanmål och middagar, lyssnade på små berättelser och torkade tårar som bara mormor kunde.
Hon hjälpte till där hon såg att hon behövdes – utan att någon behövde be.

Det är just det jag kommer sakna mest: hennes sätt att vara. Den där vardagsvärmen, hennes humor och hennes kloka små kommentarer, hennes trygga händer. Att veta att hon fanns där, att hon såg oss, att hon brydde sig om allt – men aldrig gjorde något stort väsen av det.

Mamma lämnar ett tomrum efter sig, men också ett arv. Hon lärde oss sunft förnuft och att vara ödmjuka, att välja det enkla framför det komplicerade, att ta hand om varandra och att låta kärlek finnas i handlingar snarare än i ord och saker.

Tack mamma, för allt. För ditt lugn. För dina råd. För din närvaro. För att du älskat oss utan villkor och utan dramatik – bara helt och hållet, hela livet.

Kommer sakna dig mer än vi kan beskriva.
Älskar dig ❤️