Tack Peter för att jag fick vara med och dela 10 år på Hunddagis tillsammans med dig. Du var alltid så godhjärtad mot alla hundar, övriga jobbarkompisar och personalen. Jag frågade vid flera tillfällen om du hade någon favorit hund, men du sa alltid att du tyckte om alla lika mycket. Du sa aldrig nej om man frågade om du kunde göra någon arbetsuppgift, du sa att "jag ska försöka" och det gick ju bra.
Tack för att vi personal fick vara med och ta ett sista farväl och få fina minnen från Peter.

Tack, tolv år av utveckling i positiv riktning fick vi på hunddagis ta del av.
Peter var hos oss en person med stor integritet, mycken omtanke om sina arbetskamrater och personal. Han frågade alltid efter om det var någon som fattades i gruppen, människa eller hund. Peters kärlek och omtanke om hundarna var genomsyrande. Plikttroget kom Peter till sina arbetspass och det fanns inte mycket som kunde stoppa honom.
Tack för att vi fick vara med och ta ett sista farväl och ta del av alla ljusa minnen kring Peter.
Detta blev till en fin upplevelse och avslutning för oss personal.

Peter, jag såg en sötma och oskuldsfullhet i dig. Jag är glad att vi hade lite kontakt mot slutet av ditt liv. Jag önskade att du skulle bli bättre så vi kunde lära känna varandra mer när du tillfrisknat från operationen.
Men du skulle någon annan stans.
Jag tror du har insett många saker och landat i en större frid inom dig nu.
Önskar dig allt det bästa på vägen framåt.
Vi ses!

Min saknad är stor, men jag vill minnas den tid vi fått vara tillsammans. Jag har så många fina minnen från din uppväxt och fina stunder vi haft. Tack älskade Peter för den tid du funnits. Du kommer alltid att finnas i mina tankar.

Peter 1975

Peter, jag är så tacksam för att vi lärde känna varandra, Du har lärt mig otroligt mycket vilket gjort mig till en bättre stödassistent o säkert människa oxå.

Du imponerade alltid ,trots alla dina bekymmer, sjukdomar o svårigheter klagade Du aldrig.

Tack för all din omtanke om oss alla på Brahegatan, men även för mina djur som Du alltid undrade hur de mådde.

Vi har varit med om mycket tillsammans dessa år, jag önskar Du dricker esspresso, löser matematik o har det bra nu.

Ett liv – två bilder. Min bror är 10 år på ena, det andra är nyligen taget 48 år senare. Nu är Peter död. Som barn hade han hela livet framför sig av drömmar och möjligheter.

Hemma: efterlängtat sladdbarn, älskad av alla i familjen. I Skolan: grov mobbning. Till sist orkade han inte mer på högstadiet och kraschade i psykos. Från 14 årsåldern har han till och från alltid funnits inom psykiatrin eller LSS-boenden. Diagnos: schizofreni och autism.

Han älskade att bada och simma, cykla och umgås med djur. Om inte om hade varit skulle han ägnat sig åt sin passion matematik, fysik och kemi. Musik har varit viktigt för honom. Under tonåren var hans stora idoler Duran Duran, synt och poprock. Han hade också en Elvis-period då han klippte håret som Elvis och stod och tränade framför spegeln att dra upp ena mungipan lite snett som sin idol. Senare blev musikintresset brett, från jazz till visor.

Alla dessa mediciner med sina biverkningar satte djupa spår. Trots starka tänder (inte ett hål innan han var 12 år) så fick han löständer vid knappa 50 år. Han fick diabetes, epilepsi, tarmproblem som ledde till stomi, svårt med urinen och sköldkörteln slogs ut.

Du har alltid funnit i mina tankar och mitt hjärta Peter. Alltid en oro för hur du mår och har det just i den stunden. Men en stor tröst i allt är att du fick några fina år på slutet på ett fantastiskt boende där personalen brydde sig och var snälla mot dig och såg till att du fick innehållsrika dagar. Dina sista 13 år blev lugna och trygga socialt.

Till sist har du ju alltid haft mamma vid din sida. Som trofast funnits där under alla stormar. Och som alltid haft en öppen famn för dig när du kommit hem varannan helg. Nu är mamma fyllda 90 år och hon har haft orken att fortsätta ta emot dig ända till slutet. En underbar mamma och kvinna.

Vila i frid Peter. Faster Barbro och kusin Anna med familj.