Det är med stor saknad och djup tacksamhet vi minns Åke Kindstedt – pappa, farfar och svärfar. Pappa var rak, ärlig, trygg och pålitlig. Han hade en självklar tydlighet omkring sig. Det skulle vara ordning och reda, och man visste alltid var man hade honom. Han kunde vara bestämd, men också varm, omtänksam och rättvis.

Havet och sjön var en viktig del av pappas liv. Jag fick följa med på seglingar till bland annat Härnösand och Mariehamn. Jag minns det vackra, men också ovädren, vågorna och vinden. Framför allt minns jag pappas lugn. Han visste vad han gjorde, och i det fanns en trygghet. Jag är tacksam för de minnena, för stunderna på sjön och för känslan av att han alltid hade kontroll, även när vädret var hårt.

Roslagen, Singö och Gruvudden blev en viktig plats i pappas liv. Att komma dit var alltid att bli välkomnad med omtanke, god mat och värme. Och om en rätt inte riktigt föll pappa i smaken kunde han säga: ”Det där receptet behöver du inte spara.” Sådan var han – rak, ärlig och utan krusiduller, men med värme och med en tydlighet som var väldigt mycket pappa.

Pappa hade ett starkt band till idrotten. Han tävlade som backhoppare för IFK Enskede och blev senare rikstränare och instruktör inom svensk backhoppning. Han var engagerad, kunnig och delade gärna med sig av det han kunde. Senare blev han stolt farfar till Maja. Han brukade säga att hans egna barn aldrig blev idrottare, men att Maja både spelar handboll och tennis. Hösten 2024 fick han komma till Lysekil och se Maja spela handboll. Jag vet att det betydde mycket för honom.

Pappa hann med mycket under sitt liv. Han bar med sig erfarenheter från havet, idrotten och föreningslivet. Rydbergsgastarna och Flottans män var två sammanhang som betydde mycket för honom. Jag sade det kanske inte alltid, men jag kände stolthet över pappa. Stolthet över vad han varit med om, vad han kunde och den trygghet han förmedlade.

Nu finns saknaden kvar, men också tacksamheten. För seglingarna, Singö, samtalen, traditionerna och allt det som var pappa. Vi minns pappa med kärlek, respekt och värme. Hans liv fortsätter att leva i våra minnen och i de spår han lämnat efter sig.

Ja, du farsan, nu har vi kommit till det bittra slutet du lämnade oss på påskaftonens morgon och jag höll i din hand när de satte igång hjärt och lungräddningen. Men på långfredagen när vi har kommit upp på Singö och du hade fått din whiskey och sedan en enkel måltid med tillbehör och några snapsvisor så såg du så tillfreds ut, riktigt nöjd faktiskt.

Ett minne som vi delar du och jag är när vi skulle segla från Mariehamn på Åland och över till Sveriges skärgård. Vi hade legat inblåsta i två dygn, men på det tredje dygnet så hade du
fått nog. Så vi hissade storen och största genuan som vi spirade ut, för vi skulle ha vinden i
ryggen under överfarten. Väl ute på havet så var det försent att plocka ner seglen och det bar i väg med en skaplig hastighet runt 15 knop . Men seglingen tog ca 6 timmar från Mariehamn till Finnhamn. Jag minns att vi hade en tvåmastad Hallberg-Rassy, som vi trodde skulle segla om
oss, för vi seglade ju en Maxi 77 ritad av Pelle Pettersson, men så var icke fallet. Det var först när vi kom inomskärs och vi började att ta det lite lugnt som han seglade förbi oss, men när den skepparen seglade förbi oss så lyfte han på skepparmössan och vinkade. Detta minne pratade vi om ett par veckor innan du gick bort.

Så tack för de stunder som jag har fått uppleva tillsammans med dig nu när du ska gå på den eviga frivakten.

En sista vänlig tanke till vännen, junior-DM-vinnaren i Nordisk kombination, från tvåan. Vi upplevde tillsammans med många backhoppningskompisar en storhetstid för sporten och hade oerhörd glädje av qtt tillhöra deltagarnas stora skara. Och du levde aktivt vidare som ledare till stor nytta för yngre idrottare. Och att ha varit Rydbergsgast ... en bedrift som doftar sjöliv från gången tid, då stora seglande skepp fortfarande befor våra vatten. Något att ha varit! En deltagande tanke till familjen från en årskamrat i snö och sjö...

Vi minns med glädje och värme allt roligt vi delat med er på Singö!
Ett sista Tack och farväl!

Jag tänker på när Michael och jag fick i bröllopspresent -88 att segla en helg med dig och Agneta.

Till minne av Åke , kamrat och vän från ungdomsåren. Må Du vila i frid. Navigare necesse est.

Åke - kära kusin. Din pappa och min mamma var tvillingar och du sa att vi två då var syskon. Minns huset i Enskede, Margit, minns din konfirmation men vi sågs inte så ofta. Livet hände. På nittiotalet började vi ha kusinträffar tillsammans med kusinerna Barbro och Anne-Marie. Då knöt vi ihop det som hänt oss under livet. Nu får ni ha kusinträffar på "andra sidan". Hoppas ni får kul! ❤️

Jag minns när du konfrimerades och du gav mig dina Bigglesböcker och Tvillingdeckarna. Du ansåg väl att du blivit för vuxen för dessa böcker... RIP kära kusin