Sov i ro min vän💕
Vi ses igen en annan dag🌿 Vi ses i Nangijala🌹

Tack, Anders.

För att du var den varma, trygga handen vid min mormor Susannes sida.

Vi båda älskade att resa och delade gärna med oss av våra minnen. Jag minns hur du berättade om Israel, hur du plockade apelsiner direkt från träden - solmogna, tunga av sötma, långt bortom vad våra nordliga vintrar kunnat erbjuda.

Jag minns ditt leende när jag kom hem från Sicilien med en liten souvenir i väskan efter att du hade följt bilderna från Italien i familjechatten som om de vore vykort skickade i realtid.

Jag minns sjukhusets stilla timmar, hur du kämpade mycket den vintern på ätstörningsenheten, när du bad mig smuggla in choklad till dig. Ditt “barnbarn” skulle komma berättade du att du sagt till personalen. Vi åt godsaker nere i korridoren istället. Godsaker var din och mormors grej. Det fanns alltid en godisskål som låg och väntade på en när man besökte er, fazer, lakrits, apelsinkrokant, nappar.

Nu hoppas jag att du är med mormor och Lukas igen, återförenade där tid inte längre räknas, där saknad blir närvaro. Obegränsat med sötsaker.

Du som bar förlusten av din livskamrat med värdighet, du som förtjänade en ny början när pensionens lugn tog vid.. en början som aldrig hann slå rot.

Tack, Anders, för allt du var och för allt du gav.

Minnet av dig kommer alltid att finnas med oss

Vila i frid Anders🌷

Vila i frid önskar jag dig min kusin Anders

Min systerson har gått ur tiden
Ett hjärta slutat slå
Nu har du funnit friden
Ditt minne skall bestå

/Ronny

Min bror Anders är död.
Han hade nyss fyllt 65 år och gått i pension.
Sundsvall är tomt nu, för mig, utan honom.
Skönsmon ser sorgligt trist ut.
Vi hade just hittat tillbaka till varann.
Våra liv gick åt varsitt håll när jag flyttade från Sundsvall som 17-åring. Du bodde kvar och var bara 20 år när Jonas kom till världen. När den statligt reglerade taxin avreglerades 1990 var du en av de första som startade egen taxifirma i Sundsvall. Hela branschen var omdiskuterad och du gick i bräschen för några av er som vågade satsa. Du samarbetade med taxi Kurir som var snabb att etablera sig i Stockholm. Du beskrev det efteråt som roliga men hektiska år.
I början av 2020 gjorde du en gastric bypas. Vad du inte visste, som var otydligt kommunicerat, var att du genomgick en banded gastric bypass. En metod som var vanligt i början när operationerna tog fart och erfarenheten ännu inte var så stor. För dig innebar det ett långt lidande. Metoden att sätta ett band runt den förminskade magsäcken blev genom åren hårt kritiserad och många fick göra om operationen, några dog. Du höll på svälta ihjäl men det var ingen läkare som under alla år tittade på sambandet mellan bandet och din undernäring. Efter åtta veckor på ätstörningsrnheten på Sundsvalls Sjukhus förra året fick du lunginflammation. Du var inte ätstörd - när lungorna röntgades var det äntligen en observant läkare som såg bandet och att det bara var några millimeters öppning för maten att passera. Äntligen efter över 20 år fick du göra om operationen. Det här är en stor vårdskandal sa kirurgerna. De ville att du skulle anmäla. Sedan, sa du, du var trött. Och sliten. Och du blev aldrig riktigt glad igen efter att din sambo Susanne dog i cancer för några år sedan.
Nu står jag här. Utan min bror. Och som alltid: frågan varför, varför sa jag inte hur mycket du betydde för mig.
Mycket mer än jag visste själv.
Sundsvall är tomt nu 🥲