Marianne! Du fina och ärtiga. Ser dig framför mig i din cerisrosa dräkt och dina svarta örhängen.
Vi fann varandra du och jag, trots mina svårigheter med språk. .
Sist vi sågs var på vårdcentralen du satt där med Bertil som jag också tyckte mycket om fast han var lite egen
Nu är ni tillsammans och jag hoppas att ni har det fint. Inga krämpor utan en fridfullhet. Tänker också på Dig Torbjörn och Maria
som nu kommer att sakna en mor och far.
Men ni hade väldigt färgstarka härliga föräldrar som säkert ger många fina minnen
Kramar Maud