Sov i ro Johnny.

Kära Johnny
Jag minns dig som pappan som välkomnade mig in i sin familj med värme, nyfikenhet och glädje.
Som mannen man kunde fråga om nästan vad som helst och få ett intresserat och engagerat samtal tillbaka, inte sällan följt av ett råd.
Som vännen som alltid ville hjälpa sin familj och sina vänner med precis vad som helst.
Som morfar som alltid var sugen på att leka och göra saker tillsammans med sina barnbarn.
Som kompisen som intresserat kunde samtala och klura på alltifrån båtar, bilar, arbete, sport, fiske, hus och natur i timmar. Inte minst på verandan på Bjurön med en bjuröing i handen. Härliga stunder och fina minnen.
Du är saknad Johnny.
Ta hand om Ketty och Pernilla tills vi ses igen.
Jonas

Nu har du tappat taget ov fiskespöet Joh.nny. Vila i frid!

Vila i frid Johnny, och ge Pilla o Ketty en riktigt varm kram. Ni lever vidare i våra minnen.

Vila i frid 🕯. Mina tankar går till dom anhöriga ❤️

Finaste Johnny❤️, hälsa Leif, Ketty och Pernilla när du träffar dem, ni kommer alltid att finnas på en speciell plats i våra hjärtan❤️

Älskade pappa,
Nu får du vila. Och hälsa mamma och syrran när ni möts i himlen.

Du levde ett rikt och händelsefyllt liv, från barndomen i Vilhelmina, med flytt ner till Värmland efter 2a världskriget då stålindustrin i Bergslagen skrek efter folk så farfar och farmor sålde småjordbruket i Västerbotten och flyttade ner för jobb i industrin. Du fick din uppväxt i Storfors, vidare till realskolan i Filipstad, studier vid Teknisk i Örebro och efter hårt slit gick du ut som kursetta från Bergs vid KTH i Stockholm.

Du träffade mamma tidigt. Gifte er vid 22 år, fick mig vid 29 och syrran vid 32. I hela 60 år blev ni varandras trogna ledsagare och livskamrater. Genom livet, föräldraskap, oändligt antal resor, flytt och olika bostäder, fester, middagar, event, äventyr, fiske, vandringar, husrenovering och bygget av vår älskade sommarstuga Solskär. Och ni skapade skratt, bus och glädje som far- och morföräldrar.

Din karriär på 70, 80, 90 och 00-talet var intensiv. På engelska, franska eller tyska tog ditt arbete dig runt om i Europa, eller för förhandlingar i Ryssland, Japan, Indien och USA när stål skulle säljas eller företag förvärvas eller fusioneras. Du gillade ditt arbete, utförde det med ansvar, men också nyfikenhet och omtanke. Påläst och med kunskap och envishet byggde du inte bara inom företagande och stålindustrin – du byggde och utvecklade också människor omkring dig.

Personligen säger jag tack för allt du gav. För värdegrunden du förmedlade, för moral och etik, för att du visade vad hederlighet, ansvar och ledarskap betyder i praktiken. Du lärde mig att arbete ska göras ordentligt, att hålla sitt ord och att möta människor med respekt. Tack för det gemensamma intresset för näringslivet, industrin, företagande, organisation och ledarskap som vi kom att dela och ofta diskuterade i våra samtal. Som företagsledare såg du ofta möjligheter där andra såg hinder, och du bar med dig en stolthet över yrket, industrin och människorna runt omkring dig.

Men hur mycket du än jobbade och reste kom familjen alltid i första hand. Tack för att du lärde mig snickra och bygga. För fisketurer med nät och kastspö. För alla resor, äventyr, båtturer, långfärdsskridskor, slalom och upplevelser som skapade minnen för livet. För samtalen, skratten och framför allt tryggheten.

Du lämnar optimism, kunskap, minnen och ett arv av värderingar som lever vidare. Hos mig, familjen och i dina barnbarn.

Tack pappa, för allt du var och allt du gav.
Du fattas oss, men det du lärde oss bär vi vidare.

Vila i frid - tills vi ses i himlen.
/kram sonen