Det viskas i vinden att kvällen är nära
Det darrar en suck i min innersta vrå
Så tack alla vänner, farväl min kära
Nu tiden är inne, min båt ska snart gå
Stå kvar där på stranden i skymningen, alla
Gläd er åt livet som tar och som ger
Jag tror jag är väntad, jag tyckte nån kalla
Jag tittar på skepparn, han nickar och ler.

Så sakta och vant styr han båten i natten
Himmelens blinkande ögon ser på
Följer vår färd över mörknande vatten
Tröstar mitt hjärta som slutat att slå
Stå kvar där på stranden i skymningen, alla
Gläd er åt livet som tar och som ger
Jag vet jag är väntad, jag hör någon kalla
Jag tittar på skepparn, han nickar och ler.
(Birgit Gullstrand)

Tack för fina minnen och lång vänskap. Från grannarna Birgitta och Rune och Rolf i Hällabrottet