Mitt deltagande

Tack för att jag fick ha dig som klasskompis på Söderskolan och Sörbyskolan. Du var en fin kille. Vila i frid.❤️🙏💒

Tack för tiden ihop på Söder och Sörby, Janne

Som jag vill minnas dig Janne som detta foto❤️ saknar dig mer o mer för var dag som går, tom. din fumlighet o glömska, borttappade nycklar, betalkort, kläder o telefon. 😅värre än mig. Förlåt att jag skällde så mycket på dig😢🙏.

Flyg högt och fritt Janne🕊️

Nåddes idag över sin bortgång. Vila i frid Janne 🙏

Nåddes idag över sin bortgång. Vila i frid Janne 🙏

Vilka fina ord Eddi - du har verkligen beskrivit Janne på pricken! Vi får hoppas han har funnit ro där han är nu

Sov gott Janne, Lotta och Gunilla

Vila i frid Janne 🙏🙏

Janne, min fina, tokiga och alldeles underbara morbror.

Det känns fortfarande helt overkligt att skriva de här orden. För bara några dagar sedan var du här. Du planerade för sommaren, köpte sommarkläder och levde precis som du alltid gjort, full fart framåt, som om livet aldrig skulle ta slut. Och kanske är det därför det här känns ännu svårare att förstå. Du verkade faktiskt nästan vara odödlig.

De säger att en katt har nio liv. Men vi som kände dig var ganska säkra på att du hade fler än så. Bilolyckor, cykelolyckor, brutna armar, axlar och ben. Frakturer i nacken. Båten i höstas som brann upp och du var extremt nära att stryka med. Men du kom alltid tillbaka. Gång på gång lurade du döden och kom tillbaka med ännu en historia att berätta. Till slut började man nästan tro att döden hade gett upp.

Du berättade för mig att du som liten startade "Livsfarliga klubben" - något som skulle ha varit en barnlek, men som du helt enkelt tog med dig in i vuxenlivet. Du klättrade på tak. Du tog vägar som andra inte vågade ta. Du levde efter dina egna regler, eller rättare sagt som om regler mest var vänliga rekommendationer.

Du sa även alltid precis vad du tyckte. Inga filter, inga masker, inga omvägar. Man behövde aldrig fundera över var man hade dig Janne, du var äkta. Och kanske framför allt på ett sätt som gjorde att människor tyckte om dig. Bara man nämnde ditt namn började folk le, för ingen hade historier som du. Historier från taxin, från båten, från livet, så osannolika att man inte kunde tro att de var sanna.

Du jobbade hårt. Du tränade hårt. Du visste allt om hälsa, vitaminer och träning. Samtidigt levde du livet med en energi som smittade av sig på alla runt omkring dig.

Elias tyckte så mycket om dig, och det är inte svårt att förstå varför. Bakom alla galna idéer, alla upptåg och alla historier fanns ett stort hjärta som brydde sig och gjorde att människor kände sig sedda.

Nu finns du inte här längre. Men skratten finns kvar. Historierna finns kvar. Minnena finns kvar. Och på något sätt känns det som att du kommer fortsätta leva genom dem — varje gång någon nämner Livsfarliga klubben, varje gång någon berättar en historia som låter alldeles för galen för att vara sann, varje gång någon tittar upp på ett tak och tänker: "Undra om Janne har varit där uppe."

Men nu Janne min kära morbror, ska du äntligen få vila. Jag vet hur mycket du älskade din mamma och saknade henne mer än allt annat. Men efter alla år du har väntat på henne ska du äntligen få träffa henne igen. Ni kommer till och med dela samma säng <3

Jag vet att hon kommer ta emot dig med öppna armar. Att ni kommer skratta tillsammans igen. Att ni får ta igen all den tid ni missat efter att hon gick bort alldeles för ung.

Vila i frid Janne. Min morbror. Min vän.

Du var omöjlig att stoppa, omöjlig att glömma och alldeles för älskad för att någonsin försvinna.