Minns Janne med stor värme och glädje!

Tack för den tid vi fick tillsammans i föreningslivet. Till en början kände jag inte dig så mycket men efterhand blev vi kompisar på riktigt. Du kommer att vara saknad men inte glömd.

Morfar, idag skulle du ha fyllt 86 år. Tack för att jag fick spendera lite mer än 25 år tillsammans med dig.

Din omtänksamhet, envishet, klokhet och humor är några av alla de egenskaper som jag beundrar hos dig. Jag kommer att göra mitt yttersta för att föra dem vidare. Särskilt kommer jag att berätta för mina framtida barn att snöallergi visst finns.

Jag var ute på en biltur häromdagen och lyssnade på ”Always on My Mind” med Elvis. Precis då körde jag om en bil som hade ”JAN” på registreringsskylten.

Moffa, you are always on my mind ❤️// Din Fia

Janne du är i mitt hjärta.

Tack ! För alla trevliga stunder tillsammans med dig
och Berith
Kram Inger ❤️

Älskade morfar. Tack för all den kärlek och värme du har gett oss.

När jag tänker tillbaka på min barndom ser jag alla kvällar framför mig då jag ringde till dig och mormor. Kort därefter körde mamma eller pappa över mig till er i min pyjamas för att få sova över. Det var en sådan trygghet. Jag glömmer aldrig morgnarna efter. Då kom du alltid in med en handduk över armen, precis som en riktig kypare, och tog min frukostbeställning. Vi tillbringade också så många timmar tillsammans vid datorn där vi lade patiens ihop. Du kallade mig alltid för din kronprinsessa, och det är ett ord som jag bär med mig med så stor stolthet i hjärtat.

När jag blev vuxen fortsatte du att vara mitt stora stöd. Jag minns alla gånger du hjälpte mig när jag pluggade på universitetet. Du förklarade svåra mattetal om och om igen. Ditt tålamod med mig var helt otroligt.

Som person var du så rättvis, omtänksam och ärlig. Du och jag kunde ha riktiga diskussioner om allt möjligt, bland annat om politik. Vi var inte alltid överens, men det var det som var så fint. Vi kunde tycka olika, men vi visste ändå precis var vi hade varandra.

Du var inte bara fantastisk mot mig. Du tog också emot min Niklas med öppna armar, och du pratade alltid så gott om honom. Sedan fick du bli gammalmorfar till mina och Niklas två tjejer, Vanessa och Cornelia. Det värmer mitt hjärta så otroligt mycket att Vanessa också fick uppleva lyxen att få sova hos er, precis som jag gjorde. Vi har alla fått uppleva din enorma kärlek och den varma känslan som man alltid fick i din närhet.

Morfar, du älskade ju att pussla. Nu fattas det en pusselbit i våra liv här på jorden. Den pusselbiten har jag nu pusslat i mitt hjärta, där den alltid kommer att sitta kvar.

Jag saknar dig och jag älskar dig.