Ett enormt tomrum har uppstått. Du fattas oss!
En underbar och fantastisk uppriktig vänskap mellan våra familjer under alla år!

Cajsa Carlsson, Mats Rosin

Till Ola

Ett alltid inbjudande leende och strålande ögon till välkomnande har stillnat

Ödmjukhet parat med finkänslighet och "Simmelsk" envishet har somnat in

"Drekensh" (Gonäsmål) intressanta och mångfacetterade samtal har stannat av

Kvar finns alla minnen med Dig och Marianne bevarade

Tack, Ola, för att jag fick vara Din vän

Britten

Tack för fina sångarminnen. Vila i frid.

Första mötet med Ola och Marianne ägde sannolikt rum på ”28A”, någon gång på hösten 1975. Harald (Anders) och jag hamnade i samma klass på gymnasiet och tidigt insåg vi att våra intressen överlappade varandra till stor del.
Det tog inte många sekunder innan man vid första träffen kände sig naturligt och glatt välkomnad av Ola och Marianne. Känslan av att vara en del av familjen kom tidigt, med en samtidig upplevelse av att få två nya kompisar, som man kunde prata med om i stort sett allt. Tillsammans med Tuvan, också det en yngling som ingick i ”familjen”, blev det med tiden mängder av glada skratt, roliga händelser och spännande samtal, med både Ola och Marianne.
Vila i frid Ola.

Sov i ro, Ola.