En sista hälsning fr närmaste granne i Djupvik. Vi minns Max m stor värme o omtanke, Alltid intr vad som hände här i Djupvik o altid nyfiken om läget för oss. Tack för all
fin tid tillsammans o all din vänlighet. Vila i frid.

Jag och min bror minns Max i ljusa färger. Han blev både vår inspiratör och nära vän. Max och hans mamma skolläraren Lisa Köhler, som bodde i Levide på västra Gotland, umgicks mycket med min familj efter det att min farfar köpte en lanthandel i samhället.
När min familj hade flyttat till Stockholm, kom Max ofta på besök. Han utbildade sig till elingenjör och ställde ofta upp som vår barnvakt. Då hade han ofta presenter med sig i form av kluriga elprylar.
Segelintresset grundlades tidigt, då familjen bodde i Levide och Max hade en stor segelbåtsmodell som han sjösatte i hamnbassängen i Djupvik. Med min mamma vid årorna på en liten roddbåt följde de efter denna modell.
Jag hoppas att få återse Max, när jag själv passerar gränsen och lämnar jordelivet bakom mig. Jag hoppas även att Max redan nu får möjlighet att själv segla ut på nya farvatten.
Käre Max:
"Må din väg gå dig till mötes och må vinden vara din vän".