Tack för alla fina minnen under alla år från oss i slöjden o Västerås folkdansgille!

Tack fina Annika för din vänskap och tiden du var med oss i den ideella föreningen Vändpunkten. / Margaretha

Minns med glädje allt vi upplevde i VFG!

Fina Annika så saknad av oss på Karlslund. Vi har pratat mycket om dig sista veckan. Du fattas oss ❤️

Tack Annika
för många års kamratskap inom VFG

I Kulturföreningen Vi i Viksäng var Annika en trogen och självklar del av vår verksamhet. Under sex års tid kom hon till vår öppna mötesplats, måndag till torsdag mellan klockan 13 och 16. Ingen krävde det av henne – hon bara fanns där, troget, vecka efter vecka.

Hon hjälpte till med kaffet och fanns till hands när någon behövde hjälp, till exempel med att fylla i en blankett. Hon var också engagerad i vårt historieprojekt och var med i arbetet med boken om livet på Viksäng som gavs ut 2014.

Annika var inte den som tog störst plats eller själv sökte uppmärksamhet. Men bakom hennes stillsamma sätt fanns en enorm kunskap. För oss var hon nästan som ett levande uppslagsverk. Var det något vi undrade över – en fågel, en blomma, historia eller något helt annat – frågade vi Annika. Ofta visste hon svaret. Det blev lite av hennes kännetecken.

Folkdansen var också en viktig del av hennes liv. Hon hade dansat under många år och deltog bland annat med folkdansen på vår stadsdels festival Viksängsdraget.

Annika blev bara 73 år. Vi kommer att sakna hennes trogna närvaro, hennes stora kunskap och allt det hon, på sitt stillsamma sätt, bidrog med till vår förening och till människorna som kom till oss.

Tack, Annika, för alla år tillsammans med oss.

Kulturföreningen Vi i Viksäng/genom Anette Wennerström

Älskade Annika,
Det fanns inte en enda människa som var så snäll, ödmjuk, hjälpsam, rättvis och omtänksam som du.
Du lade ner så mycket slit och hjärta i de ideella föreningarna. Från Mötesplatsen, där du var en given skatt som alltid fanns för alla, till Karlslunds mötesplats, Hörnets mötesplats och ditt fina frivilligarbete med de äldre. Men allra bäst tror jag att du trivdes när du fick ta på dig landskapsdräkten och dansa midsommardans på Djäkneberget med dina fina dansvänner.
Jag saknar dig så. Precis som syster Birgitta hoppas jag att du fortsätter att dansa, och att du och Morris äntligen får gå på era promenader igen.
Du kommer alltid att finnas i mitt hjärta, älskade Annika.