Ylva Kongbäck Östlund

Kära mamma
Tre år har gått och saknaden blir inte mindre utan snarare större för var dag som går.
Att få dela vardag, diskutera händelser och vägval.
När jag tänker på dig är det all din värme, kärlek, glädje och generositet som jag förnimmar. Underbara mamma

2018-11-20
Två år har gått.... ibland kan jag höra dig säga: nu tar vi en fika, ibland känner jag att du vill att jag ska plantera om någon Pion eller dela på den....två år som ibland känns så kort, men samtidigt så långt.
Mycket har hänt... och ibland har inget hänt...tror du ser o hör mig... om mina frågor o funderingar....
Här går livet vidare... jag ska bli farfar igen....en vän till har fått cancer....Solängen är fortvarande uthyrt....har fortfarande mycket garner kvar, men det löser sig nog snart... jag är lycklig som träffat min skatt, du skulle gilla henne....
Var rädd om dig, nu slipper du cancer....det räckte inte med cellgift....varför
Pelle

Mamma.
Idag är det fem månader sedan. Fortfarande lika ofattbart, lika tomt och lika outhärdligt. Jag saknar dig så..

Jag saknar dig så, mamma.

Ylva
Vi er så glade for å ha fått lov til å være ganske nære venner med deg, men på avstand, i alle disse årene som har gått siden vi kom til Borås i 1971 og ble kjent der. Vi har mange gode minner om glade turer vi var på sammen der, og Ylva, du var sterk i tider med motgang og sjukdom i familien. Og lykkelig var du da Linnea kom, og senere når de andre jentene kom.
Vi takker for all tid vi har fått sammen.
Du, Ylva, var en svært kreativ og dyktig tekstil fagperson. Det finnes mange spor etter deg i vår tekstil-verden og i vårt hjem.
Du hadde en stor skaperkraft og har helt sikkert brukt den fram til den siste tiden.
Det var godt å se at du fant kjærligheten igjen med Pelle, og vi hadde det kjempetrivelig sammen et par septemberdager i 2012. Vi hadde så mye å prate om for vi delte også en stor interesse med planter. Vi fikk noen frø av peoner da, og de har blitt til noen små planter. Faktisk har vi også fortsatt en begonia-plante vi fikk av deg for mer enn 40 år siden.
Vi glemmer deg aldri Ylva. Og kjærlighet er den største kraften i verden, den hadde du mye å gi av.
Sender masse kjærlighet til følge på vegen, mot lyset.
Fred over ditt minne!
En siste hilsen fra Marit og Torgeir.

Ylva min Ylva, min kära roliga, busiga, jobbiga ”lillasyster” ... du fick ju inte gå än ... jag skulle ju komma och hälsa på och se var du levde ditt nya liv och vem din kära Pelle var. Och nu är det plötsligt alldeles, alldeles för sent.

Jag minns alla åren i Falkenberg, när våra familjer umgicks väldigt mycket och vi barn blev som syskon. Vi var ofta hos varandra ute vid ert vackra "torpet" i skogen eller nere vid vår stuga vid havet och vi firade jul tillsammans .

Det känns gott att få höra att du kunde glädja dig åt vävningen och rosorna in i det sista.

Kram, Ulla*

Du var en sådan vän som vi bara kunde dyka upp hos och växla några ord och få en kopp kaffe i köket i Spiken. En lycklig bild från då vi träffades i september på Muskö.
Vi saknar dig så.
Lena och Gösta

Tack för fin vänskap, Ylva

Du var alltid solen som sken. Gick den i moln så silade ändå ljuset igenom på nåt sätt. Nu har solen gått ned här, men som vi alla vet, skiner den nu någon annanstans.

Ylva
Jag fick träffa dig alldeles för lite och alldeles för korta stunder. Vi hade väldigt många gemensamma intressen som jag uppskattade att diskutera med dig.
Din trädgård som du vårdade ömt , pionerna som du drog upp och satte ner i backen, buskarna som du planterade, sticklingar som du drog upp. In i det sista planerade du nästa steg i din trädgård.

Konsten och dina vävnader var alldeles fantastiska. Du planerade för att komma igång med "väveriet" även när du visste hur sjuk du var.

Sista gången vi träffades visade du ett nytt mönster, en segelbåt som stävade fram. Den hade enkla fina linjer, lätta färger som gick i skir blå färg.

Ylva, du hade kraften att stanna kvar men även modet att kasta loss när det var dags att ta farväl och ge dig av på ditt största äventyr över dom stora haven .
Din konst och dina växter kommer stanna kvar och jag kommer när jag målar på dukarna jag fick av dig bevara minnet av dig i mitt hjärta

Min kära älskade kusin Ylva! Vill protestera- det gick alldeles för fort. Vi visste ... men det kändes inte verkligt. En sådan sprudlande glad tröstande energisk underbar person som du, borde inte få lämna så tidigt. Fick möjlighet att träffa dig din sista levnadsvecka, satt vid din sida ute på Muskö. Vi hade ett underbart samtal och pratade gamla barndomsminnen bl. à. roliga episoder då vi hälsade på våra pappor på Pelly.( ex. om våra kojor vi byggde på lagret av fraktkartonger). Vi var mycket tillsammans under vår barndom vi blev som systrar. Vi hade ju bara bröder så det kändes bra med en 'egen' syster. Ylva, har underbara stunder med dig kvar i mitt minne. Nu är du ovan där och lovade hälsa de mina som gått före. Kram min älskade kusin från Maud.

Kära Ylva. Vill tacka dej för allt vi upplevt tillsammans alla teatrar, operor och musikupplevelser, alla roliga stunder, god mat vi ätit, alla skratt men också de gråa stunder vi tröstat varandra, detta är ovädeligt. Jag saknar dej. Sov gott Zina