Rikard!
Du var min vän och kompis sedan mer än 35 år. Vi hade lätt för att prata med varandra om viktiga saker i livet. Vi har ju också gjort fyra fantastiska resor tillsammans; Wien, Salzburg med omgivningar, Svenskfinland och Helsingfors. Vila i frid till uppståndelsens morgon.
Kära Rikard,
Redan min första termin vid UmU (1996) lärde vi känna varandra då vi satt i violastämman i studentorkestern. Vi har sedan spelat tillsammans i flera olika konstellationer. Du har varit en klippa som jag alltid kunnat lite mig på i dessa sammanhang.
Vi var också doktorander samtidigt och vi fann stöd i varandra när det kändes tungt och jobbigt. En lunch med dig utanför Skogis väggar gjorde ofta att jag kände mig lättare till mods.
De senaste åren när mitt spelande legat på is har vi träffat på varandra på konserter och på träningspass på simhallen.
Jag minns att du en gång skrev till mig på Facebook "Fötterna på bordet = livskvalité" och det är ett ordspråk som jag bär med mig. Det är så klokt i vår stressiga tillvaro.
Jag kommer att sakna Dig, Ditt lugn och Dina kloka kommentarer.
Vila i frid, kära spelkamrat.
/Elin Norlin Wingfors