Älskade mamma, tror jag tagit dig för given i större delen av mitt liv. Men ju äldre jag blivit ju mer har jag insett vilken ödmjuk, klok, positiv, harmonisk och fantastisk kvinna du alltid har varit.
Under de senaste ca 10 åren har jag hälsat på dig varje fredag förmiddag med vovvarna och under sommarhalvåret har vi alltid fikat ute på din inglasade balkong. Tid har funnits för många samtal med dig om framförallt dina minnen från förr. Genom dessa har jag lärt känna din innersta natur och haft en kvinna till kvinna relation och inte bara mor - dotter. Jag är mycket glad och tacksam för detta och för alla minnen du delat med dig av. Tyvärr minns jag mindre än hälften eftersom jag inte begåvats med den där häst-minnes-genen från dig som Ditte fick.
Men jag kommer ihåg hur du nyligen pratade om mormor och morfar och om hur ovanligt mjuk och känslig din far var. Hur mycket kärlek han visade dig och dina syster och hur generös han var. Dina ögon glittrade till när du berättade om honom. På samma kärleksfulla sätt har du berättat minnen om pappa Rune, om Ditte, Mats och om mig när vi var små. Alla roliga historier om oss kom du ihåg och för att inte tala om så mycket du minns från när mina barn, Marielle och Daniel, när de var små. En massa saker som jag själv glömt kom du ihåg. Detsamma gällde alla dina älskade syskonbarn och syskonbarnbarn och alla många dagbarn du genom åren har haft hand om.
Du fattas mig mamma och värre kommer det att bli. För vad ska jag göra om fredagarna nu Vem ska jag fråga om jag vill veta något om släkten på din eller pappas sida Du var jag släktens äldsta matriark. Undra vem som ska kunna ersätta dig...
Du har haft ett långt innehållsrikt liv fyllt med en massa kärlek, skratt och tårar, kaffe och kakor, blommor och husdjur, korsord och deckare och mycket barn, släkt och vänner.
Sov gott lilla mamma ❤ det är du värd.
Min käraste gudmor och moster Agnes. Första gången jag träffade dig efter det jag kommit till barnhem då jag var i ca 2 årsåldern och därefter som 5-åring till fosterhem så var jag ca 14-15 år då jag sedan träffade dig. Då jag träffat Jan-Erik som hade körkort och bil så hälsade vi på dig och morbror Rune. Sedan har vi haft kontakt och då mest via telefon. Sist jag pratade med dig var då Viveka, Adam och Mats var i Thailand och du var så glad över att de hade så bra och tyckte det var så ändå något underligt att man kunde ha kontakt direkt med dem så långt borta. Käraste moster Agnes du kommer för alltid att finnas kvar inom både mig och Jan-Erik.
Agnes tack för det nästan 30 åren jag fick förmånen att ha dig i mitt liv. Du var en av få i min omgivning som aldrig sa ett ont ord om andra och såg till ditt eget. Många minnen dyker upp så här i efterhand och i dessa minnen är du en av de finaste och snällaste människor jag mött. Du tog emot mig med öppna armar utan att fråga, ifrågasätta eller fördöma. Kära svärmor, vän och mormor till barnen kommer alltid att minnas dig med varma känslor.
Min högt älskade dagmamma Agnes, som betytt enormt mycket för mig hela livet. Du tog så fint hand om mig som barn, det var du och jag Agnes.
Visst grät jag oftast när mamma lämnade av mig men sen när hon skulle hämta mig ville jag alltid stanna hos dig.
Jag var ditt första och enligt dig ditt bästa dagbarn, det som stod dig närmast och som behållit kontakten genom alla år med dig.
Vi har kanske inte träffats alla år men vi har alltid ringt varann och skickat kort, kontakten med mig var lika viktig för dig som den var för mig. Det är jag både glad och tacksam för. Det har alltid varit så roligt när du berättat hur jag var som barn och påmint mig om saker och ting. Självklart minns jag mycket själv.
Många härliga, fina, underbara minnen har jag och dessa precis som du kommer att evigt förbli i mitt hjärta, hjärna och följa min själ.
Käraste finaste Agnes, jag är jätte ledsen nu men du har haft ett strävsamt liv och jag unnar dig god sömn där du slipper smärtor och problem och får återse de som även stod mig mycket nära; Ditte, Rune och Tino.....hälsa dom från mig.
Jag lovar att försöka hålla kontakten med Viveka och Mats.
Skulle vilja sätta in annat foto men vet inte exakt var de gamla albumen ligger just i detta ögonblick.
Jag kommer aldrig att glömma dej finaste vän och skulle vilja skriva ner alla minnen jag kan komma på här med dig men det skulle bli en halv bok så jag måste avstå.
Sov i ro bästaste Agnes! Du saknas redan jätte mycket! KRAM!
I tårar din Eva