Inger Wilhelmsson

1947.07.29 - 2017.06.20

Alltid glad. Alltid där för oss.

  När vår mor fick reda på sin sjukdom under våren 2011 kom det som en chock för oss alla. Vi förstod att det väntade en tuff sommar och höst för både oss och henne men tillsammans tog vi oss igenom den.

  Det vi fick var ytterligare fem fina år ihop. Det är vi otroligt tacksamma för.

  Vår mor var en glad och varm människa som älskade att skratta. Hon hann uppleva sin 48:e bröllopsdag tillsammans med vår far och även om sista tiden var svår är det hennes skratt och varma leende vi kommer att minnas.

  Vår mor hindrade aldrig oss från att följa våra hjärtan. Hon kunde ifrågasätta och be oss tänka efter - men i slutänden var det alltid vårt eget beslut hon ställde sig bakom. Hon var nyfiken och ville vara med när jag och min bror startade ett nytt kapitel i livet.

  Om jag skulle börja läsa franska ville hon vara med vid läxläsningen så långt det gick. Om vi skaffade hemdatorer gick hon en kurs via sitt arbete och försökte hänga med. Det var generellt väldigt få saker hon visade ett tydligt ointresse för - åtminstone visade hon det aldrig utåt.

  Jag hade en tanke om att intervjua vår mor om hennes barndom och spela in för kommande generationer, precis som vi gjort med vår far. Det hann vi tyvärr aldrig. Istället blir det våra egna minnen av vår mor vi kommer att sprida vidare till våra barn och andra efterkommande.

  Vi levde i tron att vi skulle få behålla vår älskade mor många år till men ibland blir inte livet som man hoppats. I dag är vi tacksamma för den långa tid vi fick tillsammans som familj och att hon ändå lämnade oss på samma vis som hon kom.

  Lugn, varm och osjälvisk.<br />
  <br />
  Jimmy Wilhelmsson

När vår mor fick reda på sin sjukdom under våren 2011 kom det som en chock för oss alla. Vi förstod att det väntade en tuff sommar och höst för både oss och henne men tillsammans tog vi oss igenom den. Det vi fick var ytterligare fem fina år ihop. Det är vi otroligt tacksamma för. Vår mor var en glad och varm människa som älskade att skratta. Hon hann uppleva sin 48:e bröllopsdag tillsammans med vår far och även om sista tiden var svår är det hennes skratt och varma leende vi kommer att minnas. Vår mor hindrade aldrig oss från att följa våra hjärtan. Hon kunde ifrågasätta och be oss tänka efter - men i slutänden var det alltid vårt eget beslut hon ställde sig bakom. Hon var nyfiken och ville vara med när jag och min bror startade ett nytt kapitel i livet. Om jag skulle börja läsa franska ville hon vara med vid läxläsningen så långt det gick. Om vi skaffade hemdatorer gick hon en kurs via sitt arbete och försökte hänga med. Det var generellt väldigt få saker hon visade ett tydligt ointresse för - åtminstone visade hon det aldrig utåt. Jag hade en tanke om att intervjua vår mor om hennes barndom och spela in för kommande generationer, precis som vi gjort med vår far. Det hann vi tyvärr aldrig. Istället blir det våra egna minnen av vår mor vi kommer att sprida vidare till våra barn och andra efterkommande. Vi levde i tron att vi skulle få behålla vår älskade mor många år till men ibland blir inte livet som man hoppats. I dag är vi tacksamma för den långa tid vi fick tillsammans som familj och att hon ändå lämnade oss på samma vis som hon kom. Lugn, varm och osjälvisk.<br /> <br /> Jimmy Wilhelmsson