Lite över 6 år sedan du lämnade oss nu. Min älskade morfar. Jag känner din närvaro i varje steg jag tar, men det gör så ont att inte se dig. Än idag kan jag glömma att du faktiskt är borta. Minns din begravning som om den vore igår, en av dem värsta dagarna i hela mitt liv. Får kväljningar varje gång jag tänker på den. Det var så overkligt fram tills dess att jag fick se kistan. Ett steg över tröskeln in i kyrkan och en blick på altaret var allt som krävdes för att jag skulle bryta ihop. Jag vet att du mår bra nu, och jag vet att du är med mig. Jag bara önskar att jag kunde få krama dig igen.
Visa mer
Visa mindre